[Video] DMT - Explaining Reality - Marc Marcel

Jag vill testa!

do it! :)

dmt finns på feacebook ;)

http://https://www.facebook.com/The.Spirit.Molecule

om nu DMT utsöndras när man dör och det är då själen reser vidare, som egyptierna trodde - vad händer då om man dör hastigt i en olycka?


ponera att du sitter på death row och får en sista måltid och du väljer en pipa DMT (och förutsätt att du får det) - du röker - själen åker ut i rymden (det händer) - och de sätter på strömmen borta på jorden - är det fusk?




har förövrigt inte sett filmen i fråga..

DMT utsöndras i mindre doser också när man sover. Man har ca 30-40 drömmar per natt, vissa drömmar känns som dagar, veckor kanske till och med år, medan andra upplevs som små klipp/segment.

Finns filosofer och forskare som snackar om just DMT-reality. Att hela ens värld är en endaste DMT-tripp. Antingen att man kanske ligger i en grovt, djup koma eller att man kanske trillade och dog vid 9 års ålder på lekplatsen. Sekunden din nacke bröts och din kropp började utsöndra DMT, så kanske din hjärna skapat en helt alternativ verklighet som du "lever" i. I ditt minne så reste du dig upp från klätterställningen du ramlat ner för, oskadd. Fortsatte ditt "liv" tills stunden du sitter och läser det här på Whoa. Och trippen kan sluta när som helst och hur som helst. Allt från att ditt liv går som det ska, du blir gammal och dör. Eller att man blir påkörd av en bil och "dör" helt.

Trippar man på DMT så kan en tripp vara allt från 5-15 minuter. Men folk har förklarat att tid och rum försvinner. Du kan vara i en tripp som känns som år eller bara just så lång som trippen faktiskt varar. Beror på vilken stämning man är i.

jo man har ju hört om lite såna teorier förut. och det skulle ju stämma bra överrens med tvilling- och världssjälar och även tidigare liv-fenomen.


betyder det då att jordelivet är ett bootcamp för själen eller vadå?

och det skulle ju stämma bra överrens med tvilling- och världssjälar och även tidigare liv-fenomen.

What? Så sjukt att du säger det. Vill du utveckla mer vad du menar?

syftar på att vi alla är delar av samma världssjäl, med olika tvillingsjälar som möts i olika dimensioner - typ enligt vissa teorier, som jag fastnat för.

Wow, låter intressant. Men det stämmer på ett sätt också. Då vi alla består av samma materia om jag förstår det rätt. Då är vi alla del av varandra, länkade. Kanske även våra tankar och energi?

ja precis. det ska väl finnas en liten del dmt i all materia också, eller något liknande?

o ang. världssjäl; där kommer ju uppfattningen om gott och ont in också, i en djupare bemärkelse än bara "bra för flocken"-teorier. själen kan må dåligt, tror jag.


jag tror definitivt energi och tankar hänger ihop med varandra. är ju inte helt enkelt att bevisa sådär rakt upp o ner men.. djur känner av när människor är ledsna osv, varför skulle inte vi också kunna känna av såna vibbar.


många hävdar ju att om man önskar sig något med hela själen så konspirerar hela universum för att du ska få det. typiskt paulo coelho-citat som "smarta" människor avfärdar titt som tätt, eftersom de hävdar att man, kanske omedvetet, verkar för det själv och på så sätt skapar sina egna resultat. men jag tycker det låter som en riktigt angenäm liten teori som mycket väl skulle kunna stämma

jävligt skum grej att diskutera då man oftast först behöver ta med sig motparten ett par steg i resonemangen.. men jag vet inte, det kanske är vettigt för nån, haha.

Lägg dina handflator över ögonen och pressa så hårt du kan.

Vet inte om det har med DMT att göra men det påminner om det.

många hävdar ju att om man önskar sig något med hela själen så konspirerar hela universum för att du ska få det. typiskt paulo coelho-citat som "smarta" människor avfärdar titt som tätt, eftersom de hävdar att man, kanske omedvetet, verkar för det själv och på så sätt skapar sina egna resultat. men jag tycker det låter som en riktigt angenäm liten teori som mycket väl skulle kunna stämma

Låter som mitt liv de senaste 7-8 månaderna...

Jag vet att ingen brukar hålla med mig, men jag vill enda dela med mig av mina fem centare i ämnet.

Jag tog ett ganska långt kikande in i dessa doktriner innan mitt inträde till islam. Men jag kände alltid att de höjde upp och överdrev människans kapacitet och syfte.

Dessa doktriner är väldigt lockande och spännande då de ger möjlighet för ultraordinära spirituella upplevelser. Men jag kände alltid att de som förespråkar dessa saker, i slutändan har ett värdsligt slutresutat i dess utövande.
Självklart finns det sanning i det hela (som jag ser det), som att vi är skapta av samma källa, en gemensam källa som vår själ kommer ifrån. Vilket också i sådant fall bekräftar att det finns en Skapare bakom det hela.

En av våra förmågor som människor är att göra avsikt. Vi riktar avsikten mot det som vi strävar efter. Det jag aldrig kunde acceptera med dessa förespråkare är att vi själva skulle vara guden som ger oss själva det vi strävar efter. Vi lägger bara avsikten, men det är ju just det där ’något större’ (Skaparen) som materialiserar det, vi själva gör egentligen inte speciellt mycket.

Visst finns det korrelation med våra inre tankar och vår externa upplevelse, vilket också stärker övertygelsen att vi är andliga varelser i en världslig tillvaro. En slags synkronicering. Det jag inte gillar med dessa förespråkare är att den ’överdrivna’ andliga beskrivningen och upplevelsen, som jag ser det, är en coverup för vad slutresultatet egentligen blir, världslig framgång eller sinnlig njutning.

Men det är en underskattad syn för syftet för själen och livet skulle jag argumentera. Om vi har en själ, så måste det finnas ett syfte med det. Och de flesta som accepterar att vi består av en själv borde efter lite reflektion också acceptera att själen o ena sidan kan renas/utvecklas och förstöras/blockeras o andra sidan.

Då blir syftet med livet att rena den, ta hand om den. Vilket man gör i flera dimensioner. Både genom sin tro, sin avsikt och sina handlingar. En inre och yttre process, då vi trots allt inte bara är i ’ande-existens’. Hur mycket vi än vrider och vänder på det så existerar vi också på ett materiellt plan, och måste integrera den tillsammans med den inre.

Det som blir tydligt när man utför detta ’arbete’ att rena själen (tex att hålla sig nykter, att inte svära, att vara ödmjuk osv) är att allting som händer, alla möten med människor, alla situationer man befinner sig i finns det någon lärdom i, finns det något test i. Hela tiden möter vi situationer/test, hur vi väljer att agera, vad vi väljer att tro på, om vi tar emot sanningen när den kommer till oss osv. Dessa val avgör den andliga processen skulle jag vilja säga.

Men vi alla har brister och gör fel. Och vi behöver ha någonstans att rikta dessa skuldkänslor, vi behöver utlopp för dem, så att vi inte börjar gömma/förneka dem. Och vart bättre att rikta dessa känslor än till Den som skapade oss, som känner till vårt innersta, Den som är Den som ger oss de situationer som vi genomgår. Likaså gäller tacksamhet och alla andra känslor. Allting annat i skapelsen är underkastat Skaparens lagar, skulle vi inte vara det?

Jag får nog stanna där...

tycker det är rätt tröttsamt att religiösa människor ska se ner på berusning hela tiden.

http://static.quickmeme.com/media/social/qm.gif

Det handlar väl egentligen inte att se ner på berusning. Utan mer om en insikt och förståelse till dess destruktiva effekt och negativa påverkan som medföljer berusningen, vilket leder till en naturlig följd att inte vilja ha med det att göra.

Jag har berusat mig under mina år. Men när man väl insett en sanning så kan den inte lämna ens medvetande eftersom det är sanningen. Hur mycket man än försöker trycka undan den eller leva emot den så finns den liktförbannat där och gör sig påminnd. Så antingen fortsätter man leva så, och kanske lyckas trycka undan sanningen genom självbedrägeri eller så gör man en ändring i sig själv för den sanningen.

Och när sanningen väl gjort sin påverkan så försvinner suget, man inser det meningslösa med att gå emot den, att inte leva i enlighet med den. Så det blir inte heller att man begränsar sitt levande eller trycker undan sina lustar, för lusten finns inte ens kvar, bara en känsla av avsmak för det. Efter jag rannsakat mig själv och gjort ändringar i livsstil och går igenom tex medborgarplatsen en helgkväll så ser jag bara olycka och destruktion i människornas ögon, den samma som en gång fanns i mig själv.

Varje människa har periodvis denna känsla. Det vet jag för jag och mina vänner från olika kretsar har alltid haft samtal där vi pratat om dessa känslor. Men när man försöker så övertalas man oftast av sina egna lustar/viskningar att återgå.

men nu går du i fällan all berusning är destruktiv och hur snäll och vettig du än är så känner jag alltid att helnyktra människor känner sig lite förmer än andra.

...man känner andra som man känner sig själv, som man säger ;)

Oavsett om jag är snäll eller vettig, om jag inte dömer eller ner ner på berusning, utan bara förklarar/diskuterar varför jag anser att jag mår bättre utan, på vilket sätt känner jag mig förmer än andra? Betyder det att alla som tycker vissa saker inte är bra, ser sig för mer än andra?

Kan det vara så att iaf en liten del av din känsla, som leder till ditt påstående bero på att; när någon (oavsett vad det handlar om) argumenterar emot något som man själv gör/lever efter, så blir man någonstans provocerad.

I det här fallet berusning. Eftersom du blir berusad så blir du någonstans i din psykologi provocerad av argumentation att bersusning leder till destruktion, trots att det är helt omöjligt att motargumentera det.

För att acceptera argumenten skulle du inom vissa områden av dig själv behöva rannsaka och omvärdera din egen livsstil. Och eftersom du inte är beredd att göra det, så är det enklare för samvetet att avfärda det och kasta bollen tillbaka till den som argumenterar.

Dessa tillbaka-kast slutar oftast med 'känslo-argument', typ; jag känner att alla som säger så känner sig förmer. Detta säger jag också för jag rannsakat detta fenomen i mig själv, som du skriver:

...man känner andra som man känner sig själv, som man säger ;)

Och jag menar att all berusning leder till destruktion. Allt som förvränger den normala sinnestillvaron. Med det säger jag inte att det aldrig kan komma något bra/positivt ur berusning. Men i det stora hela så har jag den åsikten.

Lägg dina handflator över ögonen och pressa så hårt du kan.

Vet inte om det har med DMT att göra men det påminner om det.

hahahahahaha.....det har inte mycket med dmt alls att göra :)

tror mycket på åderpåles resonemang. vi är alla.
och vi kan vara en och samma. tycker vi iaf ska söka oss mot det. utan omvägar.

dmt känns som en genväg. en rätt trevlig sådan...