Mitt känslokaos - quken Gjorde om en gammal text litegrann!vill byta kropp och sinne,För jag orkar inte stoppa vintern(vårat förhållande som gått i ide)för inte ens när tårar får talan så får jag min fråga besvarad...du och jag levde bland moln och när vi inte rökte så bråka vi bara...Det är väl det svåra i sagan... när verkligheten sätter sin prägeli bådas tvås magar...så här är min sanning, klätt i ord :Jag är allt du är och med dig kunde jag hämta modoch kämpa mot allt som jag inte ville minnas,så att vi någon gång skulle kunna gå på fest ihoputan att din fyllesanning gör mig illa....känner ingenting längre...likgiltigheten har blivit min signaturå det finns inget slut.... börjar nog fanimig bli sinnessjukvill bara att allt ska vara stilla nu men i avgrunden av mitt inre djup så ekar fortfarande mitt hjärtas vilsna bluesjag sjunger för dig.. och varje ord är en meningläs mellan raderna älsklingför efter all skit vi fått ta så kommer vi tids nog att få medvind...Hoppet är väl det enda ja hardu kommer väl lämna mig snart....likgiltigheten ... Så stavas vi!!!Och vi är så lika för jag gör inte heller feloch när du blir sårad så är du dramaqueen!Ser du inte att jag har panik?Du raserar hela min världoch jag är så lik dig...borde nog fly bitterheten och allt som är gråttför vet inte om jag orkar stanna längrefan...skulle förstått att -man inte ska måla sig själv i någon annans färger....