Kattbegravning...

hm, i trädgården skulle jag vilja begrava min katt shot som snart dör.. jobbigt när dem är gamla och dem är nära döden känns som igår när dem va små kattungar.

förstår det stackarn katter är det finaste djuret.

cilia: Jag var i dina skor i somras. Var tvungen att avliva min gamla 18+ gamla katt. Det var verkligen som en syster, men jag kände liksom att om man ska ansvara för någons liv så måste man ansvara för dennes död också, vilket gjorde det lite lättare att ringa vet. och låta hennes lidande upphöra.

Jag grät som fan hela dagen både före och efter, kunde inte sova på natten och gick ut sen direkt på morgonen med spade ute i skogen där hon brukade leka... och begravde henne och rullade över en stor sten på graven så inga djur skulle komma och gräva.

Jag har mina två döda råttor i frysen och dom väntar fortfarande på en begravning, har ingen aning om var jag ska begrava dom dock så dom ligger kvar där så länge.

Nu kommer massa tycka jag är sjuk i huvet, men vaffan jag kan inte bara slänga dom i soporna och jag bor mitt i stan i Italien och det finns inga skogar här på samma sätt som i Sverige.

en av våra hundar begravde vi under ett gammalt päronträd i trädgården där vi bodde när jag var mindre.. mamma åkte själv med henne till vetrinären.. det var hemskt sen när hon kom hem..utan hunden..minns att alla satt i den stor toaletten på nedre våningen och grät..jättelänge..men sen efter några år..jag saknar henne itne så mycket mer ju nu..men ja. det är jobbigt att förlora en vän..

usch!jag har inte haft ett djur som dött,men just nu änns d bara som att jag verkligen inte hade klarat av om en av mina katter dog..
typ när min ena katt klättrade upp på taket på sjunde våningen, jag trodde att han hade dött och slängde mej när på golvet och började skaka o gråta, sen vifta vi med torrfodret o då kom han direkt o titta på mig som att jag var psykstörd.

Mamma och pappa kommer nog lämna Molly hos vetrinären. Men hon ska få en fin minnesten eller nåt liknande. Usch jag gråter när jag skriver...


Clajlo F20
jag tycker inte att du är konstig som har dina råttor i frysen...eller jo kanske lite äckligt sådär men jag förstår dej.

cilia


Min älskade bästa vän (min katt) dog förra veckan.
Han skulle blivit 19 år om två månader.
Han dog av hjärt/andningsproblem typ en stroke.
Precis innan han dog, la han sig till rätta i en bekväm sovställning, drog ett djupt, lugnt andetag och slängde fram sin tass till min hand..och somnade för alltid.

Jag har gråtit så tårarna tagit slut å jag kan inte fatta att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Det är sjukt tomt utan honom..han har alltid funnits..har haft honom sedan jag va 3år
å har alltid haft en speciell relation med honom. Han tröstade mig när jag va liten..å han tog hand om mig nu när jag är "stor" oxå..när jag försov mig väckte han mig alltid..å han var bäst helt enkelt.

Vi begravde honom på mina föräldrars tomt..
kändes så jävla jobbigt att se honom läggas ner i jorden och täckas över med jord...han var ju så fin..han såg ut som han sov.


Jag önskar bara han kunde komma tillbaka.


(jag vet att folk inte fattar att man kan bry sig så mycket om en katt, men för mig var han fan allt som är värt något.)

StarNate_ F22 fan ta dig du fick mig tårögd där! ;/ och jag har aldrig haft djur förutom fiskar typ..

våran katt som jag hade sen jag va runt 5år ! fick avlivas förra året 25oktober! Tissen Vila I frid ! Iaf eftersom vi hade ett lite mindre barn i familjen så skulle det bara skapa massa problem om man skulle begrava katten! det skulle bara bli svårare än va det va!

men hade du tänkt dig begravning ute i naturen eller på kyrkogård?

Min syster hade ett litet marsvin, Andreas, han dog under vintern, så han fick också ligga i frysen i några månader, i ett fint inslaget paket givetvis. Sedan på sommaren så begravde vi honom vid husväggen och planterade blommor där, väldigt fint!

Nu kom jag att tänka på en fin barnbok, Gonatt herr Muffin, eller något sånt heter den, som handlar om ett marsvin som dör...

Har jag en lägre emotionell nivå eller är det ni som är patetiska?

Det är en fråga? Jag misstänker att jag har en lägre emotionell nivå nämligen, har lite svårt att tänka mig nåt sorgligt i om min farmor dör, än mindre djur (nu har jag inga, men har haft).

Beklagar sorgen men kan inte känna med dig.

candide P 23 - jag tror det har att göra med vilka band du har haft med dina husdjur/ hur gammal du var sen ang din farmor, hur nära är du med henne? för jag kan ha förståelse för att du inte skulle bry dig om du känner att du knappt känner henne.

jag blev tvungen att avliva min katt förra sommaren och jag och han hade närmare kontakt än vad jag har med ngn i min familj. han injuknade akut i njur problem och jag blev tvungen att ta det svåra beslutet att aviva honom. vilket kändes mer humant. varför skulle hans sista dagar/vecka vara en lång plåga? jag tycker mer att jag gjorde honom en tjänst. jag tycker att man ska låta sina husdjur dö med värdighet.

jag gjorde så att jag kremerade honom (inte jag personligen naturligtvis) och har nu honom i en marmor urna som tro det eller ej står i mitt rum. det är kankse inte så vanligt men det känns som att han är med mig lite fortfarande. i alla fall i mitt hjärta.

så cilia, gör det som du tror att Molly hade velat. hade hon ngn favorit plats i trädgården så är väl det ett bra ställe. beklagar verkligen sorgen för jag vet hur jävla jobbigt det är. snart ett år senare är jag fortfarande ledsen men det som lättar det hela är alla minnena och att han hade ett fantastiskt liv även om han bara blev 11 år.

skicka ett mess om det är ngt mer. ta't lugnt!

avlivade vår 22 åriga katt idag.. har alltid funnits där sen ja föddes.. kan inte riktigt placera ännu hur d känns, somnade in väldigt fridfullt o har haft ett underbart fritt liv.. vet dock inte hur de blir med begravning..

jag känner större empati för djur än människor. djur är rena, människor är smutsiga.
men till saken, kan man inte få sitt djur kremerat hos veterinären? kostar extra, men det blir inte uppätet av maskar och man kan vänta på att tjälen går marken

jo, det är väl i regel hos veterinären du får husdjuret kremerat.

ha! apropå det, bodde i ett fosterhem med telefonnummer som liknade veterinärens men det visste inte jag, det ringde "jahllå?" "ja hej jag tänkte kremera min hund" "ookeej?" "ja du gör väl sånt?" "eh nääej..."

vår 9-åriga katt fick avlivas för 2 veckor sen.. han kom hem och haltade. min mamma tog honom till veterinären.. tydligen hade han blivit påkörd.. ingen av oss hade räknar med att han skulle behöva avlivas så vi blev jättechockade. trist att man inte fick tid till att säga hej då också... känns jättekonstigt.. tomt. vi har 2 katter till men det märks att en saknas. usch.. nu blev jag deppig igen =/

Jag begravde min katt Tösen när jag var runt 7-8..
18 år ung blev hon.. blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.
Jag snickrade ett kors på fritids och så tog jag och pappa ut henne till vår favorit fiske ställe nere vid en sjö som är så underbar på sommaren. Så begravde vi henne där så hon alltid kunde vara med när vi satt där och kollade på skenet i vattnet med fiskespöt i handen..

Meh när ni skriver sådär så fattar jag varför morsan sa att vår katt hade "sprungit bort" när jag var liten. Det var inte förän ett par år sen som morsan frågade om jag kom ihåg vår katt som vart överkörd.

Fasar för den dan min hund försvinner..
Kommer nog va tungt som fan

eastend
Vaddå, FRÅN sopnedkastet? Var då? Ner på golvet eller?

Skulle nog braka ihop totalt om jag skulle avliva Misse. Trots att han har sina psykperioder så är han min bäbis.

Däremot har vi fått skjuta Misses mormor Tilda när hon blev för sjuk. Jag är så glad att jag fick bära henne den dagen, även om det bara var två meter, att man fick säga hejdå!
När jag var yngre fick vi även skjuta Hilbert när han också blev för sjuk. Gud vet vad han hade varit med om egentligen. Den vintern så ocupperade hans avkomlingar våran veranda. Han var väldigt framgångsrik på det området.
När syrran avlivade sin hund Jackie fattade jag egentligen inte att hon var död förräns jag klappade henne när syrran kom hem med henne. Snart ska hon avliva sin andra hund. Vi väntar bara på att tjälen ska lossna så att vi kan gräva. Han är så go. Jackie var ledarhunden för honom i och med att hon var äldre och när hon dog så på något konstigt vis blev jag ledarhunden för honom. Han följde mig som en svans. Kommer att sakna honom och hans hemska andedräkt!

jag har min kremerade katt stående i bokhyllan!

eastend
Den som sa det han var det!

Det känns som det var igår jag viskade små hemligheter i Mollys mjuka öra. Och jag visste att hon alltid skulle finnas. I går avlivades Molly, jag skanar henne men hon kommer alltid finnas hos mej. Hon var så underbart snäll. Hela kvarteret kommer sakna henne till å med brevbäraren (hon brukade sitta på locket och spana).

Molly kommer få en minnesten och så kanske jag skickar in en runa till Djurenrätt-tidningen. Jag vet att det var ett klokt beslut att Molly fick somna in men jag kan inte låta bli att vara lessen.

Tack för att ni tagit er tid att skriva fina inlägg, och till er som inte verkar förstå kärlek till ett djur så vill jag bara säga att jag tycker lite synd om er men ändå förstår att det låter lite patetiskt i era öron...men Molly var nästan som en syster till mej, min fyrbenta-syster.

/cecilia

Min älskade Molly

på ett ställe nära vattnet med fin utsikt .. så begravde vi våran katt praouler ... RIP

Jag har en ganska nära relation till min farmor, men jag gillar henne inte. Allt hon gör är att tjata om att jag borde börja jobba (jag pluggar) och att jag borde bli mer som mina kusiner (som har barn och egna lägenheter och är gifta).

Ett djur är dock inte lika jobbigt att ha att göra med som min farmor, men jag blir inte så fäst vid levande ting, det är mest ett antal vänner, mina syskon, flickvän och andra nära och kära som jag skulle sörja över.

Jag kan inte förstå att ni blir ledsna över ett djur, men men, alla är vi olika och jag vet att vissa verkar vara fästa vid sina husdjur.

cilia F21 -> Är katten på bilden död eller?

Tjejer och deras katter!
Skaffa ny?

cilia F21 jag lider med dig men ledsenheten går över, det blir litelite bättre för varje dag. Att låta sitt gamla/sjuka djur somna in är det sista och kanske mest kärleksfulla du någosin gjort för ditt djur.

Min hund dog för lite drygt 3 veckor sedan. Hade haft henne sedan jag var 8 år. Har man inte varit med om att förlora sin bästa kompis kan man omöjligt veta hur det känns. Nu efter ett par veckor känner man att man kan leva med sorgen men det är sjukt deppigt att vara ute och promenera och vääldigt tomt i sängen:(

Shakes P19
jo det är Molly på bilden och hon är död nu...
det känns så konstigt och när jag åker hem nästa helg så kommer det kännas ännu mer konstigt...fast vi har ju kvar vår andra katt Kiwi..