Ytlighet är sjukt rolig

Ytlighet är sjukt rolig

Det är roligt att vara ytlig i dagens samhälle. Helt sjukt roligt! (Understryk gärna ordet sjukt eller ta det bara som ett förstärkt uttryck; vi är ju ytliga och de flesta ord tappar sin egentliga betydelse…) För när man är ytlig så har man så mycket mer att säga; det finns alltid något att anmärka på då livet och dess individer inte är en perfekt tavla som aldrig förändras eller för den delen avviker.

Ytligheten hindrar oss från tristessen, tystnaden blir aldrig total. Inte behöver vi tänka efter så mycket heller; vi blir ju aldrig ensamma med våra tankar utan konstant öser vi ur oss ytligheter som fyller tid och rum, tar all plats. Efter ett tag märker vi också att det inte är någon mening i att vara meningsfull för övrigt, det behövs knappast för att bli framgångsrik eller omtyckt. Som sagt älskar alla vi ju ytligheterna. Vi njuter av att aldrig bli mållösa. Vi räcker alltid till, så länge vi själva följer ytligheternas normer och lagar, så länge vi socialiserar oss i ytligheten.

Den som vägrar att socialisera sig då? Ja, den får finna sig i att känna sig undernärd på meningsfullhet och intellekt, för sådant kan vi ägna oss åt individuellt på egen hand om vi nu känner ett behov av det. Vem man ska bolla tankar med? Sig själv så klart! Det är stärkande att bli övertygad att ens åsikter är riktiga och överlägsna. För om det inte finns någon annan att jämföra med så blir det ju så. Om någon behöver tala ut? Hah! Sådant uppstår ju inte om du är rent ytlig.

Allting blir simpelt då du aldrig går till botten med någonting. Allt händer bara, varför det händer struntar vi i! Om det går fel? Då är det bara att prova något nytt tills det känns rätt! Till slut blir det säkert rätt. Om inte? Då är du bara misslyckad och ful, acceptera det och gör sedan något åt det. Kanske behövs bara lite smink och nya kläder. De flesta blir ju sexiga och snygga i smink och nya kläder… Sådär ”makeover”, du vet? Det har vi ju sett på tv. Annars kan du ju prova på ”extreme makeover”. Låt någon annan skära i din kropp, så slipper du snitta upp dina armar. Det första gör faktiskt någonting åt dina problem, det andra ger bara fula ärr. Onödigt att låta dåligt självförtroende bli så tydligt, det kan väl få bli synligt på ett mer smickrande sätt. Då behöver du för den delen inte säga att du kände dig äcklig och ful, utan att du tyckte det skulle göra dig snygg-are. Ja, passa ihop med din personlighet (även kallad din ytlighet).

Om någon okänd kille/tjej ser dig på gatan och tycker att du verkar bekant, så säg att du är från hans/hennes drömmar. Eller säg att ”jo men vi går säkert till samma plastikkirurg”. Kanske är både uttalanden sanna.

Visst är ytligheten simpel? Vadå, om den för med sig några konsekvenser?

Så djupt går vi inte…?


---------------------------------------- ---------------------------------
En avreaktion från tidigare idag. Är det bara jag som känner av denna ytlighet som breder ut sig och tar över allt intellektuellt i samhället, även i ens egen lilla vänskapskrets?