Ödet och jag är överens om mina rättigheter nu.

Jag har rätt att vara tyst. Allt jag säger kan och kommer säkert att användas mot mig på ett eller annat sätt. Jag har rätt till sinnesro. Om jag inte kan få det genom vanliga medel så kommer universum att tilldela mig det på sina villkor.

Jag heter Emil Brikha och jag är 27 år. Jag har varit singel i fyra år, ända sen jag satte en jättefin tjejs liv i spillror till följd av mycket, mycket dumma val. Åren som har gått har varit långsamma, men spännande ur andra perspektiv. Senast jag ens hade något som skulle kunna klassas som en lyckad date minns jag inte. Jag blir kär i tjejer som sedan dissar mig. Jag blir intresserad i tjejer som sedan dissar mig. Jag hinner inte ens bli intresserad i tjejer som redan dissar mig! Jag kan nog, om man drygar ut det, ganska lätt påstå att jag under årets varje vecka har försökt skapa någon form av kontakt med någon kvinna, med samma nekande svar varje gång. Det är i och för sig 2006 och det är inte så svårt att hitta någon att ligga med. Att hitta någon som man vill vakna med är en annan sak. Att hitta någon som föredrar en middag, en date, ett samtal framför en erektion, en kuk och en utlösning; det är svårt. Det sistnämnda klarar jag bra på "egen hand" så det känns ganska ointressant.

Mitt sociala liv består av en kvinna som jag varit förälskad i, i 2 år. Samma kvinna träffar gång på gång killar som sviker henne. Bredvid henne står jag och har alltid gjort det, orörd. Vi träffas någon timme i veckan om jag har tur, och det är oftast på gymmet. Utöver det så består mitt sociala umgänge av MSN och det lilla utbytet jag får i skolan och hos min mor som jag hälsar på en gång i veckan. Mitt sällskap är för det mesta min dator, tvn, mina katter eller min xbox. Och ja, du behöver inte tala om för mig hur tragiskt det låter.

Jag träffar nya människor ofta, jag bor trots allt i Stockholm men jag börjar undra vad det är för fel när till och med de mest obskyra och mobbade goth-rave-rockarna med sina nitar, rosa fluffskor och svarta kappor har ett kompisgäng som de hänger med, medan jag sitter hemma och skriker fåniga bloggliknande krönikor. Man tänker ju att en hyfsat smart, lugn och städad kille inte borde ha problem med det. Vilket delvis återknyter till problematiken med socialt umgänge med kvinnor som jag beskrev tidigare.

Detta är mitt liv, mitt lilla patetiska och sorgliga liv där det inte spelar någon roll om det är måndag, onsdag, fredag eller söndag. Varje morgon vaknar jag klockan sju eller åtta. Sen sitter jag vid datorn eller går till skolan. Sen kommer jag hem, packar ryggsäcken och drar till gymmet. Efter det kommer jag hem, lagar mat, äter och sätter mig vid datorn, tvn eller xboxen. I vintras skrev jag en synopsis till en pjäs som jag ville sätta upp. Jag såg det som min väg ur all misär, att möta nya upplevelser och människor. Då skulle jag haft ett fast jobb under ett par år, bra medieexponering som gjorde det möjligt för skivsläpp, böcker, t-shirts, allt! Min pjäs valdes ut tillsammans med 27 andra, från över 250 stycken. Tyvärr gick det inte hela vägen av den enkla anledningen att andra var bättre.

Tror du jag har fått nog? Oh jo, jag har fått jävligt nog. Nu är klockan 00:39 den 15e april 2006 och jag är nästan för rädd för att säga eller skriva detta, men jag tänkte att om det står skrivet så kan jag inte fly ifrån det. Jag har lämnat in en ny synopsis, denna gång till Riksteatern, och nu jävlar! Nu har jag bestämt att ödet och universum får tilldela mig vad fan det vill, på vilka villkor det nu anser sig passa mitt liv och öde. Om projektet med Riksteatern blir av så tänker jag lika stort som med förra idén, böcker, skivor, morgonsoffan i tv4 och hela faderullan. Men här kommer skruvbollen i sammanhanget. Om Riksteatern säger nej så ska jag sälja allt jag äger, packa ryggsäcken med en laptop, en kamera och dra till USA. Där ska jag läsa poesi på caféer, teatrar, klubbar och gator. Försörja mig med hatten framför mig, läsande i San Francisco, Los Angeles, Chicago, New York.

Jag har rätt att sluta tveka. Allt jag säger och gör kan betyda förändring. Jag har rätt till en förändring. Om jag inte kan skapa en förändring genom vanliga medel så kommer universum att tilldela mig det på sina villkor.

Jag har nu förstått mina rättigheter. Livet, här kommer jag!

är det fiktion eller drar du om det failar?

psykel: Allt är brutal sanning. Det ska till jäkligt mycket om jag inte drar iväg men jag kan inte ens föreställa mig något. Eller, det vore väl om min mor blir akut sjuk eller nånting och jag måste ta hand om henne. Annars är jag up, up and away :)

ensa: Jag antar att allt är relativt och i relation till andra livsöden kanske det inte är så illa att leva detta livet. Men jag fryser både om hjärtat och fötterna just nu. Känns som att jag slösar bort halva mitt liv här i Sverige genom att stå ut med mörkret och kylan. Sen är ju det här livet en social katastrof. Så, något radikalt behövs.

testa på staterna vetja, varför inte liksom! citerar robyn: crash and burn

psykel: Ja som sagt, dissar riksteatern så bär det av. Jag, en ryggsäck, en laptop och kamera.

BYE, NIGGA !

Nämen, hoppas Riksteatern dissar dig...vill verkligen se dina nästa moves ! Yaddamean ?

föresten om du inte lyckas med din pjäs och säljer allt du har, kommer du då ta bort ditt konto från whoa och typ aldrig återvända?

Det värsta som kan hända om du åker till USA är att du bara blir erfarenheter rikare, men i slutändan är det kanske det som räknas, inte hur mycket pengar man lyckas hålla kvar vid. Så lycka till, oavsett vad som händer.

SiQ: Dom bor hos min mor.

Raki: Tack så mycket :)

clone: Det är ungefär så jag tänker också. Har växt upp i Sveriges trygghet med tusen skyddsnät som gör att ingen risk egentligen är en risk. Jag vill se hur det verkligen är att leva ur ryggsäcken och chansa lite. Mina föräldrar är typ livrädda för min skull men va fan, jag dör hellre någonstans ute i världen medan jag gör något kul och spännande, än att, ja, dö av epidemisk hjärnhinneinflammation en lördagskväll i Kista. Tack så mycket!

ah ballt..

sånt skulle jag också vilja göra, fast delen med ryggsäck, laptop + kamera och en skateboard dock!

får väl se om de blir av nångång! jaja lycka till lr nåt.

Raki: Tack, det är kul att man lyckas skapa kontakt med folk. Jag lär fortsätta, and then some! Gjorde precis klart en ny låt som du kan fetcha på min presentation eller website :)

cliche: Det där med nångång är livsfarligt hehe. Fan, en tredjedel av mitt liv har passerat och jag har inte gjort skit. Jag har gjort tvgrejer, radiogrejer, skivgrejer, låtgrejer, konsertgrejer... men inget av det känns på riktigt. Skateboard är riktigt, ryggsäck är riktigt :)

Riktigt bra skrivet.

Ska bli kul att se om du verkligen drar till USA, och om du gör det så vill jag vetra hur det går. För jag har alltid bara velat dra härifrån och klara mig själv.

mephisto: Jag ska faktiskt definitivt starta en blog om jag gör det. Kul att ha för vänner som undrar vad jag sysslar med men även i framtiden när jag vill återuppleva min resa :) Och just att skriva om att jag ska dit och verkligen säga det till alla, det gör nästan att jag inte under några omständigheter får banga på det.

Men upplägget är perfekt. Jag har varken vänner, kärlek eller karriär som binder mig till Sverige, så att dra nu är helt perfekt, om Riksteatern säger nej dvs. I vilket fall som helst så är det en win win situation :)

"Kul att ha för vänner som undrar vad jag sysslar med "

"Men upplägget är perfekt. Jag har varken vänner"...

Hehe, hur ska du ha det?

sjysst idé iaf, har tänkt likadant ett par gånger, men först ska jag utbilda mig.

jo jävligt bra idé.. att göra saker till win win situationer istället för att bara gå och hoppas att det ska gå rätt och deppa ner om det inte gör det..

keffoo: haha, okej det lät tokigt... :) ja alltså mina "vänner" menar jag ju då de jag har kontakt med på nätet. Utbildning är viktigt att klara av först, jag är färdig med den om en månad :)

Inte helt oväntat. Cool grej att göra. Lycka till.

Ps. Du vet att jag våldsgästar om du fixar stabilt boende i staterna :P

Octagon: hehe, med tanke på att man bara får typ 3 månaders visum om man inte fixar arbetspapper eller greencard så vetirackarns om jag kommer ha det :) Busstationer och vandrarhem kommer vara mitt boende :P

Och du, glöm inte P3 kl 20 ikväll :D

Counter: Ha ha, en livskris är det absolut, inte handlingen... men min situation som jag befinner mig i just nu är fan kris. När man har så goda förutsättningar för att göra så mycket så är det en synd att sitta här och, ja, sitta här :P

Emil!!!

nu ska jag inte vara en hater,men måste skriva ner ett par grejer!

Mitt sällskap är för det mesta min dator, tvn, mina katter eller min xbox.
detta förklarar en hel del om ditt dryga beteende här ibland,men jag ska inte klandra ner på dig för den grejen(ditt beteende)

mäniskan behöver socialt umgänge,annars blir han/hon enstörig osocial o jobbig i allmänhet.

jag tycker du har en bra plan! det dära me o dra till USA e fan inte helt fel!
av egen erfarenhet kan jag säga att det kommer nog bli det bästa du har gjort i ditt liv!

jag gjorde samma sak men av andra anledningar!
jag var tvungen o fly mitt missbruk och mitt krimminella liv här i sverige så jag tog min sampler ASR10 under armen o drog till Argentina.
jag kände ingen där o har endast en släkting där som jag knappt hadde kontakt me under min tid där! så jag var ensam i ett helt främmande land (fast d e mitt hem land)
d som e fett me o göra en sån grej e att du kan själv styra ditt liv o hur du vill bygga upp det! du får en chans till på att forma ditt liv ,inte som det har varit här i sverige där du har växt upp till o bli det du är idag. där kan du forma det själv o bestämma vad du vill o inte vill! en helt ny image osv .
jag önskar dig all lycka o tveka inte på o dra!
du kommer komma hem som en helt ny mäniska ,om du kommer hem igen hehehe

lycka till mannen o ha det bäst!!!(d e inte ironiskt sagt fast du kan tro det när det kommer från mig till dig,jag menar det denna gången)

Tico: Mjo, det är mycket överskottsenergi och frustration som letar sig ut både genom musiken, poesin och även diskussioner och nätet. Tack så mycket, jag känner att detta är vad som behövs just nu, en rejäl förändring för jag vill inte vakna upp om 20 år och prata om vilket stort potential jag hade och vilken begåvad och smart ung man jag var hehe. Jag ska göra mitt bästa att skapa något eget nu.

det tycker jag verkligen du ska göra!
jag tillexempel ,nu har jag varit hemma i 4 år o har vänt på hela mitt liv typ.(visst har jag haft mina återfall men klarar a dom bättre nu änn innan)
och har böjrat jobba me ungdommar osv ,jag lägger ner energin på helt andra grejer nu änn innnan.
så din plan verkar vara perfekt för dig(enligt vad jag vet om dig här på nätet)
som sagt LYCKA TILL o klicka inte bort dig från whoa om du drar ,du har juh din laptopp så du kan hålla oss informerade om vad du gör o hur du har det heheheh

Tico: Ja, vi får se om jag åtrvänder i så fall. Just nu känns Sverige som det sista stället jag vill bo på. Jag är trött på kylan och den grå stämningen. Jag vill komma närmare ekvatorn där det är lite mer liv och rörelse.

Gillade din lösning, röstar för San-fransisco/Kalifornien någonstans så slipper du frysa alldeles för mycket ;)

Man vill ju inte säga det men ja det är fan sorgligt, har du inga polare du hänger med alls?
Kanske borde se till att överuvud taget hänga med manliga polare och kanske leta kvinna i kompiskretsar istället för helt random?

Fuzz: Mja, alla tjejer jag träffar är ju inte potentiella ragg hehe, långt ifrån. Det har bara alltid varit så sen tonåren att jag hellre umgås med tjejer än killar. Men det handlar lika mycket om att hitta rätt typ av människa, det är inte alltid könsbetingat. Men generellt så dras jag oftare till umänge med tjejer än snubbar. Och ja hehe, det är lite sorgligt, tragikomiskt kanske till och med. Det är vad det är liksom :)

Emil: Om du startar blog så kommer jag garanterat följa den. Ska bli fett intressant, om du nu drar iväg.

Att fly iväg till USA kommer inte hjälpa. Det finns säker 10 tusentals unga, behåvade, intresserade och prduktiva konstnärer av den lyricistiska genren där. Allt du kommer bli är att du för engångs skulle kommer bli den där "jävla indvadrarskallen" du alltid har strävat efter att bli i Sverige.

Problemet ligger med säkerhet inte i att du tillhör det Svenska systemet, eller den Svenska livsstilen. Vi alla går upp vid 7.00. Är vid våra jobb eller skolor vid 8.00, förbränner hjärnceller och fett, är hemma vid 17.00, äter. Pluggar, Vilar, dricker te och somnar in till Despret Housewifes spännande liv.

Det är så livet är. I Sverige, USA, Japan, ja, alla Länder säkra nog att bo i för oss uppvuxa i Aftonblads-Sverige.

Om du inte träffar folk som du binder band med, allt mellan livslång vän som kommer bli gudfader till ditt (om du nu ska ha nått) barn, eller bara en flicka i kort kjol man kör in kuken i efter en helkväll med skitbillig öl och dålig musik. Problemet ligger tyvärr hos dig, och inte dum-dumma Sverige som satt dig fånge i ett hamsterljus av moms-skatt och försenade SL bussar.

Jag läste faktiskt igenom texten, den var trevlig att läsa.

S: tack för att du tog dig tid :)

Jag säger som de flesta här; väldigt bra skriven text, man fastnar verkligen för det du skriver. Men hur det än går så lycka till.

Jag har aldrig riktigt gillat dig eller din stil, men nu verkar du så sympatisk att jag nästan vill hjälpa dig på nåt sätt.
Inte konstigt att du är dryg om du känner så...
Låter som en skitbra plan, lycka till!

Puserb: "Inte konstigt att du är dryg om du känner så..." ha ha,... ehm, tack? Det var en charmig nästan-komplimang ;)

Exorsixten P20



Nej, jag har faktiskt inga vänner. Det är ju det som är problemet.

Emil_Brikha: Haha du måste erkänna att du är lite dryg ordbajsande ibland... men nu ser jag dig med ett annat ljus :D

Måste också säga att jag följt dig under mina olika användarnamn i typ två år nu, sen du hette alpha_omega hahaha. Dock aldrig skrivit nåt. Det är nåt med dig som fascinerar och samtidigt irriterar :D

dra till staterna. klockrent.

Irani, baskon!

efter att ha läst texten blev jag mäkta förvånad över hur mycket den faktiskt fick mig att tänka efter. jag gillar ditt sätt att tänka emil, dels på grund av att jag på något sätt känner igen mig.
best luck for you!

fantalight: Näe, men jag har hängt på whoa när jag har tråkigt i flera år, svårt att missa honom...

Puserb: Dryg är jag, ordbajsareri är inte min grej dock, jag pratar som jag tänker och då kommer orden som jag gör, det är inget jag tänker på. Men som sagt, jag uppfattas som dryg ganska ofta pga mina lite klantiga formuleringar ibland.

retreder: Tack så mycket, det var lite den tanken jag hade. Jag tvekade jättelänge om jag skulle publicera den eller inte, speciellt på whoa. Men det var lite den känslan jag ville förmedla, just att trigga igång folk till att våga göra samma saker eller tänka på det iallafall, så tack!

Emil_Brikha: But its ok, i get you now :D

Först hade jag svårt att komma igång med att läsa din text. Men i tredje stycket flöt det bara på. Jag tycker deffinitivt att du ska låta ett ja eller nej få bestämma ditt öde. Du är nog den människa som har potential för att verkligen klara detta. Andra människor skulle lessna och ge upp, komma hem 1 månad efter och leva på sin mammas mat resten av sitt liv.

En annan sak är att detta är något jag själv tänkt på. Varit arbetslös nu ett bra tag. Mitt liv är som i filmen "tisdag hela veckan" då Murrey upplever samma dag i ett år. Jag vaknar, drar på kaffet, sätter mej vid datan och lämnar ett "hej, händer idag då?", till första person som visar sej online på min msnkontaktlista. Men nu har jag sökt fotoskolor och kommit in på en, har en till att få svar i från. Nu har jag klarat steg 1 och 2. Att få tummen ur röven och annsöka, och 2, kommit in. Efter ajg pluggat klart, får ajg inget jobb då inom det jag vill göra så drar jag, precis som du. Ut i världen med kameran och ett stort nytt leénde på läpparna.

By the way, lycka till med båda sakerna.

SpT: Heter den inte måndag hela veckan? :D Hur som helst, fan va kul att höra att du också gett dig ut på ditt egna äventyr! Jag tror det är otroligt viktigt att göra det, för man vill fan inte sitta och ångra saker på livets höst.

Jag har på någon nivå suttit på röven och väntat på att vuxenlivet ska ta tag i mig, som om det vore en buss som kommer och plockar upp en. Nu inser jag att jag är samma 14 årige busunge idag, om ändå en smula tjockare. Man blir aldrig vuxen, det folk kallar vuxen är när något inom en dör och man av någon anledning säger till sig själv "detta är allt jag kan få, lika bra jag nöjer mig med det".

Tack och detsamma!

Puserb P23
hehehehe samma tycker/tyckte jag om Emil hahaha
har irriterat mig så inihelvete på han ibland,men nu ser man han på ett helt annat sätt.Det kan vara pga att man nu vet varför han e dryg hahah(sorry var inte meningen o skratta åt dig Emil utan åt hela grejen)

Emil!
har du inte tänkt på att du inte umgås me folk för dom inte pallar me dig pga ditt sätt,d e inte några klantiga formuleringar ,utan du e DRYg ibland
kan ta ett ex
en kväll/natt snuten var nedanför mi studio och jag inte visste ifall det var hit dom ville komma in (från början ) o jag satt o skrev här på forumet,så börja du me att jag var en wanna bee gangster på nätet o ville ha uppmärksamhet. dom stormade stället utan anledning och jävligt brutalt men du fortsatte me ditt skit snack typ bara för o provucera!
det e jävligt drygt tex speciellt när du inte vet ett skit om mig eller sitationen i fråga. så d handlar inte om klantiga formuleringar det handlar nog mer om att du villha uppmärksamhet på andras bekostan eller något liknande(jag e inte psykolog så jag vet tji)

Tico: Det är inte det att folk inte pallar med mig, eller jo det är många som inte pallar med mig men så är det med alla människor som är ovanligt smarta eller bara har starka åsikter. Det blir missuppfattningar och i ett land som Sverige så får man inte tycka att man är bra, smart, snygg eller häftig... för då tror man att man är någon, så jo... en del som inte riktigt klarar av att hantera mig, inte minst pga hur jag pratar. De förstår ibland inte retoriken.

Jag minns den natten, den enkla sanningen är att jag hade tråkigt och ja, det var på din bekostnad tyvärr, och det får jag nog be om ursäkt för.

Emil!
jag var inte ute efter en ursäkt på något sätt!
bara det att jag fick ta feta konsekvenser medans du klandrade ner på mig som om jag vore en iq befriad idiot,vilket jag inte e och du hadde märkt om du hadde lagt ner lite tid på o känna mig tex...... men skit samma,du fattade vad jag menade o det var det som var meningen inget annat ;)

Jag söker en utlösande faktor som får mig tvingad till ett ultimatum och hur det än går så kommer ditt liv förändras, förändras till det bättre med tanke på att du bryter loss från den passiva gråa vardagen som likt en cykel gör ditt liv ännu mer passivt och grått.
Iofs är inte min syn på dig som en passiv människa men you get the picture förhoppningsvis.

Nu har det kanske redan sagts i tråden men ja att bara flytta till USA går ju men vill du vara där en längre tid behöver du ju visum vilket kan vara svårt att få. Ett alternativ då kan ju helt enkelt att studera poesi och det du vill läsa där?

I vilket fall, lycka till hur det nu än går.

Lycka till. Hoppas du är riktigt usel på att skriva teater.

Baboso: Tack så mycket, Jag börjar i USA och får se vart jag hamnar. Det spelar mindre roll just nu vad som händer där, bara att jag sätter mig på flyget och drar. Därefter, vem vet... hälsa på en kompis på hawaii och softa där ett tag? Åka till Australien? Världen är min kebab och jag vill ha stark sås.

när jag blir stor ska jag också flytta till staterna.


men är det inte omöjligt att få greencard om man inte har ett fast jobb? Eller ska du bara bo där på turistvisum i 3 månader/åka hem/åka tillbaka i 3 månader osv?