Vart går gränsen mellan social fobi och blyghet?

Det låter definitivt som social fobi eller möjligtvis någon annan typ av ångestsyndrom. Det verkar i hög grad handikappa dig och därför bör du få det behandlat. Ta kontakt med en psykiatriker, berätta om dina problem och du kommer med all säkerhet få någon typ av SSRI-läkemedel utskrivet vilket borde få symptomen att försvinna inom några månader.

Kognitiv beteendeterapi är kanon för att avhjälpa social fobi. Jag har testat och det har hjälp mig mycket. Jag känner mig fortfarande obeväm i vissa situationer t ex gå på fest med många jag inte känner (nykter). Det är fortfarande jobbigt att tala inför publik. Men oj vilken skillnad det är mot förut då det kändes som en ren avrättning att prata inför andra. Blyg är jag fortfarande och kommer nog alltid att vara men jag känner mig inte handikappad längre.

De flesta tänker inte på att man rodnar och de ser inte att man skakar osv. Man är så upptagen av sig själv att man tror att det är en stor grej. Att fokusera på ngt annat än sig själv kan hjälpa (jag vet, lätt att säga men svårt att genomföra när man tror att man ska dö av ångest).

Ialla fall: det går att få hjälp och det är dessutom inte svårt. Man slipper sitta i terapisoffan i åratal. Vänd dig till en ungdomsmottagning, studenthälsa eller liknande. Hjälpen finns att få!

Johnny_K_Ståhl
SSRI-läkemedel är mot ångest som kommer ur en depression, inte ångest från social fobi eller andra fobier. foryourinfo P21 har rätt i att kognitiv terapi är bästa hjälpmedlet.

KBT är självklart bra, men det är dyrt och det är inte alltid så lätt att övertyga landsting/kommun att de ska betala. Läkemedel är billigt, lättfixat och i princip fritt från biverkningar (lite illamående de första dagarna).

FdsCrue
Icke då, man kan bota social fobi med hjälp av SSRI. Det går alldeles utmärkt. Social fobi är en form av ångestsyndrom, var det sedan är sprunget ur gör ingen skillnad för läkemedlet.

Fobi = irrationell anledning till att känna som personen gör för vad personen nu är har en fobi för. Där har du en definition att luta dig på. :)

Johnny_K_Ståhl
Ja, egentligen borde all fom av psykoterapi förutom medicinsk slopas... Återkommer symtomen höjer vi dosen!

Snälla... Du ser väl hur bristfälligt ditt resonemang är?

Johnny_K_Ståhl
hmm ja e lite osäker på om SSRI-preparat är rätt väg att gå, Samma med att biverkningarna skulle vara så pass små.

Egentligen botar man ju heller inte fobin genom medicinering utan enbart håller den tillbaka. Men terapi kan du gå till roten med problemet. I längden kan medicinering bli väl dyrt.

jag är t.o.m opererad mot det.

koko: what? Opererad?

Opererad? Hur då?

nilsL
Jag har aldrig ens nämnt psykoterapi, vet inte heller vad det har med saken att göra. Dessutom kanske du ska sluta ta saker för givna, till exempel vilka mina outtalade åsikter i den här frågan är.

FdsCrue
SSRI har ju vad man kallar en kognitiv effekt, är du symptomfri under en längre period är möjligheten stor att ångesten är borta när medicineringen avslutas. För under behandlingen kan du ju göra saker som du inte kunnat innan, t.ex tala inför publik, utan att en ångestattack sätter igång. Då lär man sig av med det problematiska beteendet. Jag säger inte att det fungerar för alla, men för väldigt många funkar det.

Jag är inte en die hard SSRI-förespråkare, jag är väl medveten om att olika behandlingsformer passar olika människor olika bra. Men jag tror helt och fullt på att döda symtomen och förkorta lidande. Man kan gå KBT trots att man äter SSRI, det finns inga hinder för det. Den kombinationen används ofta när man ska behandla någon som gått med SF under mycket lång tid. Jag kan inte se någon orsak till att låta bli läkemedel fram tills dess att KBTn biter, vilket kan ta ett tag. Sen pratar du om att gå till roten med problemet, vilket är sant i en del fall, till exempel där problemen härstammar ur ett trauma (t.ex mobbing). Men i många fall finns det ingen rot, det finns bara en obalans i hur seroteninet i hjärnan tas upp. Ren biologi alltså, som kan ordnas till på några månader med hjälp av rätt läkemedel.

Angående kostnaden för läkemedel så har vi idag en lång rad kloner på cipramil som är extremt prisvärda, du kommer lätt under 2 kr/dag för högsta dosen. Och biverkningar, de kan man ju aldrig sia om egentligen, eftersom alla kan reagera olika på ett läkemedel. Men jag vet genom en person på Läkemedelsverket att cipramil och dess kloner inte ligger långt ifrån att kunna rekommenderas till gravida kvinnor, vilket är bland det mest säkerhetsomhuldade man kan ta sig till i branschen. Varken jag eller alla de personer som jag känner som äter eller har ätit cipramil har fått jobbiga biverkningar. Jag fick tidvis illamående under inställningsperioden (3-4 veckor) och lite muntorrhet.

Okej, det här blev jävligt långt...

>KBT är självklart bra, men det är dyrt och det är inte alltid så lätt att övertyga landsting/kommun att de ska betala. Läkemedel är billigt, lättfixat och i princip fritt från biverkningar (lite illamående de första dagarna).

Vadda asikter du inte har? Dar har du svart pa vitt vad du foresprakar! Snacka om att vara motsagelsefull...

jag går omvägar för att slippa hälsa på min 8åriga kusin på skolgården. Jag har större social fobi än någon annan.

när jag ser en brud som rodnar tänker jag "hon borde skjutas, jävla tjockis". precis så tänker alla andra jag träffat med..

man kan operera så att man inte rodnar. Det såg jag på Greys anatomy.

987 jävligt moget av dig.

fantalight: det låter ju helt sjukt.

men skumma polare du har då om dom inte märker att du mår dåligt?. du är nog inte ensam om att tycka det är jobbigt att snacka inför andra vara bland mycket folk, rodna och sånt. är du typ rädd för att göra bort dig eller är det bara i största allmänhet?

Clajlo F20


mm, jag vet.

det later som en sorts overdriven sjalvinsikt.. att man kanner sig ensam och funderar lite val mkt pa hur man ar.. man blir ju det man bestammer sig for att vara tror jag(ok inte helt sant men en ganska sund installning).. det ar sa javla latt att hitta fel hos sig sjalv bara man tanker en stund

har inga vettiga tips att ge forutom att bara forsoka att skita i att overanalysera saker

jag kan bli lite anti-people ibland speciellt under vintern men det kanns ganska chill att fa bli det ibland.. det ar att vara sig sjalv oxo

yeye good luck.. du tar dig sakert ur det.. min syrra var lite likadan forr men hur cool som helst med det nu

Jag trodde det hade försvunnit det där med mig nu,
jag menar jag har fortfarande fobi för att gå ut och
göra normala saker men jag trodde att jag hade blivit
bättre på den sociala nivån när man snackar med okända
människor men nu har jag börjat stamma och tappar
ord och ersätter ord med andra och det är fånigt för
då börjar jag rodna och håller klaffen istället.

Fan, fan fan.. vilket jävla skit. Tror nästan att man måste
ut och socialisera sig oftare än vad man gör för att få mer
luft i lungorna nog för att kunna få 10 pers kollandes på en
när man pratar utan att snubbla och välta ut konstiga
oförstående ord som tappar sig själva i sitt sammanhang.

Man gör en titthålsoperation i armhålorna. Dom bränner bort en "onödig" nerv.

haha say what?

Johnny_K_Ståhl
Håller inte med om att SSRI är kognitiv terapi, dock används det i samband med terapin och då mest för att påskynda behandlingen.
Visst dämpar SSRI symtomen, men jag anser fortfarande inte att det botar dem. Det finns ingen garanti att de inte blåser upp igen. Fobier, enligt mig, är trauma som tillkommit genom händelse/er i livet. Jag är rätt skeptisk till att det beror på biologiska orsaker så som för lite transmittorsubstanser. Jag är därför även skeptisk till all medicinsk/läkemedelsbehandling som syftar att ENSAMT bota psykiska åkommor.
Tyvärr verkar många utgå från detta antagande mycket p.g.a. att det kostar mindre, precis som du sa. Jag tycker det är en sorglig inställning.

koko F24
Vad var det för nerv?

Vart ska man söka sig då om man vill ha möjlighet att börja med både SSRI och KBT?

Tala med en psykolog, eller flera, och gör en psykisk utvärdering för att se om du verkligen har social fobi eller inte, och vilken behandling de föreslår. Varför jag säger att du bör tala med flera är att min bror blev tvångsomhändertagen och diagnostiserad som schizofren, men när neuroleptika behandlingen inte fungerade så gjorde de en omvärdering och kom fram till att han var autistisk. Försök skaffa fleras åsikter liksom.
Sedan är det alltid upp till dig, som vårdtagare, att välja den behandling du finner bäst. Men det är inte säkert att du får behandlingen subventionerad.

FdsCrue
Håller inte med om att SSRI är kognitiv terapi, dock används det i samband med terapin och då mest för att påskynda behandlingen.
SSRI har en kognitiv effekt. KBT vid social fobi handlar om inlärning, man lär sig att behärska situationer genom att stegvis utsätta sig för dem och därmed 'lugna hjärnan', man tar bort den panikartade effekten som de tidigare orsakat. Samma sak inträffar när man med SSRI i kroppen går in i en situation, paniken uteblir (eftersom den är stoppad rent biologiskt) och man lär sig att det inte är någon fara på taket. När detta upprepas många gånger får man den kognitiva effekten (inlärningen) och när du väl slutat med medicinen kommer kroppen sluta reagera på sådant som man tidigare flippade ut på. Så effekten av KBT och SSRI är i princip densamma.

Visst dämpar SSRI symtomen, men jag anser fortfarande inte att det botar dem.
Jag led av grav social fobi i nästan 15 år, käkade cipramil i två år och är nu sedan 4 år helt frisk utan en enda känning av det gamla. Jag har den kognitiva effekten att tacka för det.

Det finns ingen garanti att de inte blåser upp igen.
Nej, men risken är enormt liten. Förändringarna i hjärnan som orsakar SF brukar uppkomma i puberteten, de flesta får de största känningarna vid 18-20 (eftersom man då slängs ut i ett sammanhang där de sociala skillsen sätts på prov på riktigt). Jag är förbi den åldern sedan länge och risken är därför minimal för återfall. Detta gäller både SSRI och KBT.

Fobier, enligt mig, är trauma som tillkommit genom händelse/er i livet. Jag är rätt skeptisk till att det beror på biologiska orsaker så som för lite transmittorsubstanser.
Faktum är ju att det är serotoninet och återupptagningen av detta ämne som orsakar paniken, det går inte att bestrida hur mycket man än vill. Vi är biologiska varelser, så enkelt är det. Men visst kan fobier uppstå genom trauman, det förnekar jag inte. Man kan lära sin kropp att reagera (dvs producera olika signalsubstanser) på olika situationer (jämför med hur idrottare kan framkalla adrenalinrushar), ett trauma kan få den effekten. Men det är långt ifrån all social fobi som är orsakad av sådana upplevelser. Jag vet t.ex att mina problem inte härstammar ur ett trauma, man skulle kunna sätta 1000 hjärnskrynklare på mig utan att de skulle få fram sådana resultat. Men här är det också viktigt att säga följande: härstammar problemen ur ett trauma så är inte heller KBT lösningen, bara för att det heter någonting med 'terapi' innebär det inte att det löser djupare störningar eller problem. KBT handlar om inlärning, inget annat.
Man får sortera äpplen och päron helt enkelt. Handlar det om bakomliggande trauman så måste det till ett tyngre batteri av vård, som kan kombineras med KBT eller SSRI (eller båda) om man vill lösa de 'synliga' symptomen snabbt.

Jag är därför även skeptisk till all medicinsk/läkemedelsbehandling som syftar att ENSAMT bota psykiska åkommor.
Det tycker jag inte att du ska vara. Man får ta saker och ting för vad de är och man bör inte generalisera. Läkemedel har gjort väldigt mycket för många människor. Tänk till exempel på alla de psykotiska patienter som man försökte snacka friska, vilket är helt omöjligt, som idag kan få snabb hjälp via läkemedel.

Tyvärr verkar många utgå från detta antagande mycket p.g.a. att det kostar mindre, precis som du sa. Jag tycker det är en sorglig inställning.
Mina påpekanden om kostnader handlade mer om att det är väldigt svårt att få kommun/landsting att betala för t.ex KBT, man kan kämpa i åratal för att få till vården (alla som varit inne i psykkarusellen vet hur svårjobbat det är). För en sociofobiker är det en oöverstiglig uppgift att ringa och tjata på folk, det funkar bara inte. Men för SSRI behövs ofta bara ett eller två läkarbesök innan behandlingen är igång, vilket besparar individen enormt mycket lidande. Då, när man blivit bättre kan man ta tag i tjatandet om man tycker att det behövs.

FdsCrue: hur får man kontakt med en psykolog då? Jag och min pojkvän försökte som fan för något år sen, vet inte hur många ställen och personer vi ringde men alla slussade en vidare till någon annan som i sin tur slussade en vidare. Vi kom ingenstans.

Kan man inte gå till närmaste vårdcentral och därigenom få en remiss eller något, eller direkt hos läkaren påbörja en SSRI-behandling om han anser det vara nödvändigt? Men jag vet ju inte hur saker och ting funkar.

Clajlo F20
Du kan vända dig till din husläkare och därigenom få en remiss till psykiatrin. Du kan också vända dig till privatpraktiserande (gärna landstingsanknutna för kostnadens skull) psykiatriker.

Johnny_K_Ståhl: Min husläkare? Vad är det?

Clajlo F20
Husläkarsystemet kanske inte finns överallt, sorry. Men vårdcentralen borde gå finfint, proöva där. Försök att beskriva dina problem ordentligt och visa att det är handikappande, alla läkare har inte full koll på såna här grejer men får de höra lite så borde de förstå nyttan med att ge en remiss till annan instans.

Clajlo F20
Och en grej till, jag har snackat mycket social fobi i den här tråden eftersom dina symtom liknar SF. Men självklart är det inte säkert att det är just den åkomman du lider av, så berätta bara om symptomen för läkaren utan att ta upp vad du tror att du lider av. Läkare brukar inte gilla att man skriver dem på näsan eller redan har bestämt sig för sin sjukdom (eftersom hypokondriker brukar köra på den grejen).

Johnny_K_Ståhl: okej. Tusen tack för all information!

SSRI har en kognitiv effekt. KBT vid social fobi handlar om inlärning, man lär sig att behärska situationer genom...
Vad du menar då är att ett av kännetecknen för social fobi, den onda cirkel som uppstår efter att den drabbade tänker och tänker på de obefogade känslorna, att medicineringen ger en "paus" där man tillåts tänka igenom dessa obefogade känslorna som orimliga?. För visst ser man till det har SSRI en fungerande kognitiv effekt.
Sen med allt det andra. Jag förhasta mig kanske genom att säga att ALL läkemedel inte kan ensamt bota psykiska besvär. MEN vad jag kräver är grundliga psykiska utvärderingar innan man påbörjar behandling. Läkemedel löser inte allt, vilket av vad du skrivit tidigare vi nu är relativt överens om. Psykiska besvär kan många gånger vara mångbottnade.
Och jag vet att kognitiv eller annan terapi för det mesta är en lyxvara, men min åsikt om det tillhör politiken.