jag har också tänkt mycket på förändringar den senaste tiden. speciellt då förändringen hos barn. Som ett exempel kan jag berätta om när jag o min farmor var ute o gick i början på sommaren, i maj kanske de var. Mot oss kommer några barn cyklandes, som kanske var så gammla att dom gick i 2an-3an på lågstadiet. Först kommer en liten flicka som ser ganska ledsen ut, trampandes för sitt liv förbi oss, efter kommer en grupp på kanske 5-6 barn o skriker till den ensama "din lesbiska horunge" "du är ett luder" etc etc, jag blir helt chockerad och förundrad över vart barn har lärt sej att säga sådana saker. för visst barn har alltid varit elaka mot varandra o de kommer dom alltid att vara, men de här tycker iaf jag var fruktansvärt. man ska inte kunna sådana ord när man är så liten. ett annat exempel är min lillasyster som är 11 år, hon var i somras ovänn med sin bästa kompis o belv då kallad för bland annat slyna. då blev jag så arg så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. men jag kan se många andra skillnader i barn(då flickor) när jag kollar på min syster, som idag börjar femte klass o vill gå sminkad till skolan, ha tajta urringade kläder o pratar me sina kompisar om hur sexiga killar är. dom förstår kanske inte innebörden av det hela men jag blir äcklad av ur dom kan hålla på så här. barn är juh inte barn längre. men min lillasyster vill egentligen få vara barn, hon leker med käpphästar i smyg för att inegn ska tycka att hon är barnslig, så ska de inte behöva vara. men jag tror att mycket av sådana här förändringar hänger på föräldrarna, dom skämmer bort barnen alldeles för mycker o är inte lika stänga som dom var för kanske bara 10-20 år sedan, dom låter för mycket vara okej. kan de ligga något i det tro? nu får jag hoppas att de jag skrivit låter vettigt för jag är stressad =)