kan man få någon att älska en?

Du ska älska dig själv, och du ska ha en stabil grund med vänner och familj, och du ska inte dö för någon, för du överlevde innan du kände den!

Det där var något av de bästa jag hört..

Jag hatar mig själv, har inga vänner som förstår och står inte så nära min familj.

och du ska inte dö för någon, för du överlevde innan du kände den!

sen har ju livet förändrats en hel del.

Håller med princess men ändå inte.
Men ska älska sig själv men även älska någon annan :)
Om du verkligen vill ha han, så ska du väl i alla fall försöka få tillbaks han :) Sen om det är värt det...jaa du

hur ska man försöka?

jag hänvisar dig hit

brev, mail, sms, ringa han, mms, msn, cam..åka ner till han

ring nissen å prata i nåra timmar

"åka ner till han "

kan bli svårt att åka ner till sthlm från malmö?:)

han är ute och jag har pratat men han verkar rätt bestämd.kul att du sa nissen för han heter nisse.

Det kanske är desperat..å shiet. Och du kanske förlorar din självrespekt..men vad gör det om 10-20 år ;D

det hjälper ifall du säger varför det tog slut, lättare o säga om det är nåt att göra åt saken eller bara gå vidare me livet hajjaru!

haffad:stalka e ju rätt svårt då eftersom jag bor i malmö o han i stlhm.

hahaha fan va koolt att man säger nissen till en nisse :)
goodluck förresten!

Azziz: alltså, det finns väl inget man kan göra. Har en person väl kommit fram till att han inte vill vara din eller att han inte älskar dig är det nog känslor som är väldigt svåra (omöjliga) att ändra på. Du måste fråga dig själv vad det var som gjorde att han lämnade dig, och kanske ändra på det.. men han måste vara öppen för det. Och är det så att han helt enket inte har några känslor kvar så är det nog rätt kört. Känslor kommer och går, men kommer sällan tillbaka.

Tror jag.

haffad: för han tyckte att vi bråkade mkt.

clajlo: uhh just va jag trodde.men han säger att han älskar mig men varför är man inte tsm d?

Azziz: han säger alltså att han älskar dig, men han har inte gett dig någon förklaring på varför det är slut?

jo för att vi bråkade mkt.

jobbigt läge :/

Azziz: ta en paus då, va ifrån varandra ett tag och försök sen igen? Eller ta er igenom bråken, det beror iförsig på vad det är ni bråkar om?

ja det säger jag med men han vill inte..

bråkade ni över att ni bor för långt borta?
typ, du får ju toffla dig fall ni blir ihop igen, vara mindre gnällig, ta pms tabletter eller nåt.

nej vi bråkade om småskit hela tiden

Azziz: kan ni inte sätta er ner och prata ut då? Om hur ni båda lovar att ändra på er, respektera varandra och inte vara picky när det gäller småsaker. Det kan gälla att ändra på tonläget när man pratar varandra som gör det där lilla att det rinner över, det kan vara att den ena personen bara är tyst och ignorerar vad den andre säger som gör att det rinner över, det kan vara namecalling, det kan vara vadfan som helst. Sätt er ner och prata igenom hur ni båda beter er och vad ni kan ändra på så att ni som vuxna människor faktiskt kan respektera varandra och umgås utan att bråka.

Azziz, även om det är svårt så måste du självklar respektera och acceptera hans val.

Hur svårt det än är..låt han vara ett tag nu, koncentrera dig bara på dig själv... gör saker med dina vänner, se till att du har sällskap..sov över hos nån kompis, eller låt någon kompis sova över hos dig. Prata inte med honom på telefon, msn eller mail..eller hur ni nu håller kontakten.

Läste din blogg.. och du måste ta tag i dig och tänka lite på dig själv.

Anledningen att han gjorde slut var ju inte för att ni bråkade.. utan anledningarna till alla bråken. Man bråkar ju inte bara rakt upp och ned utan av en anledning..

och som någon skrev i början, innan du älskar dig själv kan du inte älska någon annan.. eller ja, det går men det gör det hela så mycket svårare och b.la det kan leda till många bråk.

Men ta nu en paus från honom... och så får du se vad som händer sen, men gräv inte ned dig.

varför snackar folk om att hon kommer dö? vart kommer det ifrån?

ja måste missat nån mening..

kan ni inte sätta er ner och prata ut då? Om hur ni båda lovar att ändra på er, respektera varandra och inte vara picky när det gäller småsaker. Det kan gälla att ändra på tonläget när man pratar varandra som gör det där lilla att det rinner över, det kan vara att den ena personen bara är tyst och ignorerar vad den andre säger som gör att det rinner över, det kan vara namecalling, det kan vara vadfan som helst. Sätt er ner och prata igenom hur ni båda beter er och vad ni kan ändra på så att ni som vuxna människor faktiskt kan respektera varandra och umgås utan att bråka.



önskar också det men han sa att det var nog nu..har sårat han skitmktmen att göra slut kom så olägligt för det kom just när jag hade insett hur mycket han betyder för mig.

bounty_boo
Jag kan inte,mår så dålig så ja inte vet vad jag ska ta mig till,vill typ bara gå under jorden och umgås jag med folk så kan jag bryta ihop o storböla o d orkar jag inte..tänker på han hela tiden o har så sjukt svårt att släppa taget

Azziz

Du måste inse att du hade ett liv innan du mötte honom...

ja, hade och nu har jag inte det

jo, för det livet har du även när han försvinner...om han nu bodde i sthlm så kan ni ju inte träffats jätteofta.. vad gjorde du när ni inte träffades, mer än bråkade med honom?

det är lätt att ett förhållande blir ett beroende... det är viktigt att alltid hålla en viss distans (ja, tills man känner att tiden är mogen att inte göra det längre) ..inte så att man ska vara rädd att det tar slut, men man ska vara medveten om att det kan göra det och se till att ens liv inte kretsar runt ens partner.. då blir det en chock när det väl tar slut..

iaf ska du inte snacka med honom på ett tag...

nej, innan jag ahde honom var jag inte medveten om hur mycket jag kunde älska någon och jag var inte medveten om hur ont det gör när någon lämnar en så och ignorerar en så.
jag skulle flytta upp hade skaffat jobb & lägenhet i sthlm,skulle satsa på oss, skippade skolan,skippade jobb och åkte upp och träffade honom..så nu står jag här ingenstans att bo och inget jobb i sikte.

kanske så att han fick kalla fötter och tyckte det gick för fort fram?

uh tack tjejer det känns faktiskt liiite bättre nu

terapiiii

ingenting är omöjligt...

Spyder : terapi? Ja tack, hitta du en tid hos någon av Malmös psykologer inom den närmsta månaden, så får du en puss.

Vet EXAKT (och då menar jag exakt) hur det känns och vad du snckar om...jag behöver hjälp jag med, bor i sthlm, hon i skåne..om du vill kan vi hjälpa varandra, för jag vet inte vad jag ska göra..

Jag tänker väll igentligen bara fylla på det som alla andra har sagt så bra... men kämpa dig bara igenom det...

Jag hade en flickvän i mer än 3år, och vi bråkade med jämnt om ALLT, det kunde vara små saker som mat och vilken film att se...det töntigaste av töntiga saker...jag fick inte ens ha en egen åsikt i nått...och tillslut så tröttna jag, jag klarade inte av det tjejen hade t.o.m fått mig att få självmordstankar och var helt deprimerad, och hon sa att hon skulle ta sitt liv om jag gjorde slut. Jag vågade därför inte, men tillslut var jag tvungen ändå... hon hotade igen, men jag stod fast vid mitt ord. Nu är hon hur lycklig som helst, och har tagit upp kontakten med massa gammla vänner som hon mist pga vårat förhållande...

Så du ska nog se att även om det känns tungt nu så kommer det säkerligen att lösa sig...!!

Bountyboo

Jag vet inte vad du har för erfarenheter av bråk i förhållanden, men om du tror man inte kan bråka för bråkandets skull, säg det till mina föräldrar som gjorde det i tre års tid innan de skildes.

azizz du får väl boka en tid.. gratispsykologer lär du få vänta länge på men om du söker efter lite privata så är de nog inte omöjligt

Det finns alltså folk som tror dem älskar någon fortfarande? Märkligt.


Fuck this is 2006 , here we dont love, we only have sex, go from one bed to the next, with no regrets, fuck until there is no more ho´s left.

Azziz, jag hade själv distansförhållande på ungefär lika långt avstånd ( hon bodde faktiskt i Malmö ). Vi va tillsammans i cirkus något år, och allt var tipptopp. Men mot slutet så började hon vackla, gällande pojk&flickvän. Hon sa att hon älskade mig, men att hon ville vara tillhöra ett förhållande.

Det tog mig jävligt hårt, och man mådde väl inte som en prins under en period. Men som polarna sa då, som jag verkligen inte trodde på, måste jag nu erkänna att de har rätt : man kommer över det. Det handlar om att acceptera hans beslut & känslor. Om han nu säger att han inte vill något får du respektera det, låter kanske korkat för man vill ju gärna slåss med fanan högt i hand gällande kärleken. Men ibland får man ta smällen. Du kommer att gå ur det här som en vinnare ändå, tro på dig själv!

' men att hon INTE ville ' ska det stå.

Spyder: jag har kontaktat både öppenvården och privatvården ,är man under 20 går man gratis hos de flesta psykologer dock körde de flesta på remiss o.s.v., hursomhelst så har jag varit på psykakuten och nu ska dom remitera mig till en p0sykolog.det är inte alls så enkelt som du tror.
sist jag ringde (förra året) var det en väntetid på 2 månader hos de flesta privatpsykologer..

du kan ju börja med att sluta vara desperat.

jaha och hur slutar man vara det då?

man vet inte vad man har förs man förlorat det eller hur var den ?

Ja så var det