Vänskaps dilemma

Liksom, jag är trött på detta. När vi väl ses så är det för att det kanske hänt mig något. Men egentligen vill jag inte berätta vad som hänt för jag vet hur dålig stöttning jag får av henne och liksom. När man väl ses varför inte passa på att ha kul men nej jag måste berätta annars blir hon sur och så betyder inte hon något för mig som hon säger. Så det är bara att sitta och dra upp storyn av vad som hänt mig vilket gör att man blir mer nedstämd. Man kanske är på bra humör innan men så blir man på sämre sedan bara för man måste berätta allt för henne eftersom vi inte träffas så ofta.

Och när hon säger att hon mår dåligt också ja, då lägger jag ned all min energi på att försöka få henne glad, lägger ut alla pengar jag har på henne för att hon ska bli glad. Föressten vad är det om när hon mår dåligt? Naaw guud, hon har inte träffat sin pojkvän på 5 dagar.. Åhh herre gud så synd det är om henne. men som sagt hon är min vän och jag får hjälpa till att försöka få henne på gott humör. Vilket hon aldrig försöker göra med mig när jag är depp. Då jävlar gör hon saken bara värre så jag sitter och gråter istället. Jag har sagt det till henne att om jag vil bli stöttad så vill jag att den ska vara förstående och ändå få mig på bra humör därefter igenom att kanske hitta på något med mig så jag kommer ut och inte bara sitter inspärrad i ett rum. Men nej då har hon inga pengar så jag får lägga ut pengar åt henne. Och nej hon vill inte göra något förutom att glo på tv. Åhh gud. Jag klarar bara inte av det.

Jag har sagt ett par gånger till henne nu under någon månad "kan vi göra något då?" bara för att vi inte ska behöva sitta och deppa varje gång vi ses och då försöker jag komma med förslag på vad man kan göra. men nej det blir aldrig av att man gör något för hon har aldrig pengar eftersom hennes föräldrar inte är så generösa av sig och hon måste betala sin rökning och sin bussresa till henne pojkvän. Och jag är trött på att alltid behöva betala för henne så man kan göra något vettigt. Man får ju ändå aldrig något tillbaka. Vad fan hon måste ju sno sina kläder bara för att hon inte har råd med de själv. Åhh otacksamma jävel. Men ialf, oftast om inte jag betalar för henne så slutar det alltid med att vi stannar hemma och glor på tv... Eftersom det inte finns något vettigt att göra i den här jävla staden utan pengar och vi har inte samma intressen så det går ju inte att bara dra någonstans och chilla med henne.

Hon har ganska så komplicerad personlighet så det är svårt att förstå sig på henne. Hon ska alltid vara snyggast, bäst och vackrast. Ahh you know. Men ialf, nu under den senaste tiden som sagt har vi sagt någon dag som vi kanske kan hitta på något på. När de dagarna väl kommit så har jag i vissa fall känt att jag verkligen inte pallar med henne just den dagen så det har lätt blivit att man skjutit upp henne för att hinna med något annat tidigare och sen när man väl hört något ifrån varandra är det försent. Eller så har jag bara skippat att höra av mig alls eller bara glömt.

Men nu över till dagsläget. Under förra veckan låg jag inlaggd på sjukhuset med massor jävla problem och grejer. Jag skrev i min blogg sedan när jag var på sjukan att jag låg inlaggd och beskrev vad felet var osv osv.. sedan såg jag att hon läst det. Men ne schysst alla andra mina vänner ringde och sa att jag skulle krya på mig and shit och tala om för mig hur synd de tyckte om mig en del kom och hälsade på mig med presenter. Men hon, hon hörde inte ens av sig. Schyyysst. När dte väl var som illast och jag var nära döden då fick man nobben. Så jag skrev i min blogg sedan när jag kom hem hur besviken jag var på de som läst men inte hört av sig för de är ju trotts allt mina vänner och borde bry sig när det väl gäller. Ja riktade mig mest mot henne men jag nämnde inga namn.

Hon fick säkert skuldkänslor efter att hon läst det så hon skrev till mig att hon inte trodde att det var så farligt.. Men för fan om man blir inlaggd på sjukhuset brukar det inte vara en skitgrej. Vad tänker hon med? Lilltån? Aja, hon skrev att hon skulle ringa mig vilket hon gjorde också. Med en jävla huvudvärk satt jag och kämpade mig igenom hennes samtal och försökte beskriva vad felet var på mig och vad som hänt.. Hon sa att hon skulle titta förbi mig dagen efter för att vara snäll. jag uppskattade det men noterade noggrant (eller hur det nu stavas?) att hon skulle ringa först och se hur jag mådde ifall jag pallade med att träffa någon. Det sa jag noga till henne så hon inte skulle bli sur om jag inte pallade eftersom jag är van vid att hon blir ganska så jävla arg på mig så fort jag säger att jag helt enkelt har en för dålig dag för att orka träffa någon.

Så dagen efter kom, jag vaknade och kände hur äckligt dåligt jag mådde. Ont i hela kroppen och fortfarande knappt kunde röra mig och hade världens huvudvärk. Morsan kommer in och säger att jag ska packa fort som satan för att vi ska åka till sommarstugan om 5 minuter så jag började packa och skyndade mig snabbt in i bilen. I bilen tänkte jag "hon har väl redan ringt innan jag hunnit fram till stugan och då har min bror berättat för henne att jag var tvungen att dra till stugan" så när jag väl var framme slängde jag mig i sängen och somnadep å en gång av utmattning. Jag vaknade inte förns vid 18.30 någon gång och då hadej ag inte en tanke på att ringa henne..

Så idag började hon härja om att jag var så elak som inte ringde och bla bla bla att vänner inte gjorde så. men vad fan, hon begär för mkt av mig. Vi står inte varandra så nära längre som vi gjorde förr. Jag försökte förklara för henne att jag visste det var fel av mig när jag inte ringde men att det är svårt och tänka på allt när man har feber + en jävla huvudvärk + att jag trodde inte hon skulle bli så arg av att höra fårn min bror istället att jag var tvungen att åka...

Aja, vad fan ska jag göra egentligen? Hon blockade mig och skrev att jag kunde ju ringa såfort jag hade tid för henne. Jaja. Kul att ringa henne då när hon kör den stilen.

Vad finns det att göra för att rädda våran vänskap? Eller är jag bara en dålig vän? I så fall vad ska jag göra för att ändra mig? Vad kan jag göra för henne? Vad kan jag göra för att inte vara så svartsjuk? Eller är det kanske till och med hon som är en dålig vän? Eller är det bara så att vi glidit ifrån varandra för mycket?

En hel jävla läsning, men jag vill rädda denna vänskap. Jag har som sagt varit vän med henne i 7-8 år nu. Jag vill inte förstöra den på grund av den här skitgrejen...

hej

all i see is letters

ja vem orkar läsa det egentligen?

inte jaaaaaag iaallafaaaaaaaaaaaaaaaaall

Hej kom och hjälp mig.

Låter som om din "vän" inte bryr sig.

Det verkar som att hon gått över till "TheDarkSide" min vän. Ska jag vara ärlig tror jag inte att det finns mycket för just dig att göra, hon verkar inne i en större fjortisperiod.

Oseriösa inlägg kan hålla sig borta från den här tråden, tack. Folk som inte orkar läsa behöver inte göra det heller.

krossad_anka F59

Vad finns det att göra för att rädda våran vänskap?
Efter att pa nagot konstig javla satt lyckats ta mig igenom din roman sa forstar jag faktiskt inte vad det ar for vanskap du vill radda?

Eller är jag bara en dålig vän?
Vissa manniskor gar bara inte ihop sa bra, aven om dom gjort det i sexton, sag tjugo ar, sa kan det efter si och sa manga ar handa saker mentalt och i kroppen som gor att man inte langre gar ihop utan istallet fungerar som tva magneter som ofrskjuter varandra.

I så fall vad ska jag göra för att ändra mig?
Se dig sjalv i spegeln i ogonen och se en liten gnutta av en glimt som du tycker om. Ju mer du ser av glimten desto storre blir din gladje, desto storre blir glimten. Forsok att ocksa finna dig i att med vissa manniskor kommer man inte overens. Aven om vi alla i grund och botten ar goda och aven om att nar man anstranger sa ska man lyckas se det goda i alla, sa funkar inte det alltid for vanskap, pa grund av "magneterna" eller vad man ska kalla det.

Vad kan jag göra för henne?
Varfor vill du gora nagot for henne? Gor nagot for dig sjalv forst.

Vad kan jag göra för att inte vara så svartsjuk?
Ge det tid. Det kanns som om det du mest av allt behover ar trost eller karlek eller nat sant. Eller snarare sakerhet, inom dig sjalv. Vissa uppnar det genom en flick-/pojkvan, vilket ar fett taskigt mot den man blir tillsammans med eftersom dom som gor sa sedan gor slut nar dom blivit sakra pa sig sjalva (inte alltid dock, ibland blir det en fetingkarlek som resultat). Andra genom att oppna ogonen och se den karlek som finns omkring dom.

Eller är det kanske till och med hon som är en dålig vän?
Vem ar jag att doma om vilken sort van hon ar. men hurdan hon an ar sa verkar ni inte forsta varandra sa bra. fragan ar snarare, vad ger vanskapen dig for nagot gott? overvager det goda allt det daliga som det for med sig?


Eller är det bara så att vi glidit ifrån varandra för mycket?
Huvudet pa spiken, som ar lite vass och tvingar fram lite blod. Men det laker med tiden.

Jag vill verkligen inte låta som ett as nu, men jag har en syrra i din ålder (89a, du är väl 88a?), och jag hör samma problem om och om igen. Om hur jobbiga henne vänner är´, hur lite de ställer upp för henne, ÅHHHH GUUUD vad de aldrig ringer henne, med mera, med mera.

Men faktum är att det verkar som om hon och hennes vänner (så även ni till viss mån, läste det mesta av det du skrev), SÖKER problem i så många situationer ni bara kan. För att ni kan.

Du säger att ni glidit ifrån varann, men av det du skriver verkar ni ju vara otroligt gnälliga och nästan otrevliga mot varann. Det ni har kallar jag inte vänskap. Förstår inte riktigt vad ni har varann till, om inte för att ha någon att gnälla på.

ni har växt ifrån varandra, live with it.

finns ingen vänskap där...let's face it...ni umgås bara för att ni har känt varandra länge och är vana vid varandra.om ni slutar umgås så betyder det inte att ni blir ovänner lixom,ni har ju starka band eftersom ni har känt varandra så länge med ni har DEFINTIVT vuxit ifrån varandra.

men börja med att sluta umgås så ofta kanske...klart man går varandra på nerverna när man umgås jämt.

Tro det eller ej, jag tog mig faktiskt igenom texten. De flesta av oss har nog gått igenom samma situation. Det är inte så lätt att "göra slut" med kompisar, men i ert fall så är det nog bäst om ni inte hörs längre. Skaffa nya vänner och få distans till denna "vän". Förhållandet mellan er är alltför infekterat.

hon verkar vara en jobbig jävel...

det suger att göra slut med vänner. men man lever inte livet för deras skull. fokusera på dig själv, vad du vill ha, vad du vill göra, vilken sorts vänner du vill ha och så.

En del av er säger att jag borde ta avstånd från henne och umgås med mina andra vänner, jo det är det jag har gjort. Men det snear hon över. Anntingen klagar hon på mig för att jag inte ringer eller inte hör av mig då vi sagt en dag som vi kanske kan träffas på.
Liksom, hon klagar över min andra bästa vän och det gör mig förbannad att höra på hur hon säger "allt handlar ju bara om henne nu för tiden. Du har aldrig tid med några andra" men sanningen är väl det att hon min nya bästa vän umgås jag med 1 gång i veckan om inte 2 på grund av att både hon och jag har mycket annat att göra. Det sa jag till henne också och att vad spelar det för roll egentligen vi står ju ändå inte varandra lika nära som förut?
Hon den förra tjejen som jag var bästa vän med för ett tag sedan. Erhm, ja hon och jag har ju som sagt glidit ifrån varandra och hon borde bara helt enkelt acceptera att jag "gått vidare" eller vad man nu ska kalla det.
Hon har ju också gjort det? Skaffat nya bästa vänner så varför accepterar hon då inte att jag också har gjort det? Åhh jag blir så arg. Hon tror verkligen hon äger mig. Jag klarar inte av sånt. Jag har svansat efter henne för länge nu. Nu får det vara nog. Men det känns tråkigt att hon inte lyssnar på vad jag säger och ska istället sitta där och alltid försöka ha rätt. Hon kan fan inte acceptera något. Suck, det är pissigt like hell.

Föressten känns det ändå tråkigt att behöva säga upp kontakten eller något sånt. För nu skiljs vi ju som ovänner? Det vill jag ju inte göra. Men jag vill bara ha relationen för tillfället känner jag att bara kunna hålla mig borta från henne utan att känna mig pressad till att behöva ringa och blablabla.
Jag tänkte över det nu inatt att det är nog bäst att vi inte har kontakt på ett tag framöver.. Då kanske man ser fram emot att träffas någon gång senare i livet. För nu längre ser jag aldrig fram emot att träffa henne längre. =/

Vad kan jag göra för att få henne att förstå att jag vill inte skiljas som ovän med henne men att jag behöver en paus från henne? Hon kommer snea ut totalt om jag säger det till henne och fråga varför och blablabla sedan sitter man där men en lång diskussion som inte leder någonstans.

skitsamma ifall du skiljs från henne som ovän. som det låter är det oundvikligt. i det här läget tror jag du ska se efter dig själv först och främst, och bryta med henne så fort som möjligt.

jag tycker solo gav dig mycket bra svar, jag vill bara säga,

tänk nu mer på vad du behöver för att må bra med en person som du vill kalla din vän o får du inte det så har du ett val, lev med det eller gör slut , och ja, man kan göra slut med kompisar, precis som man gör slut med pojkvännen, eller byter jobb som inte passar en. jag lovar dig, det finns bättre där ute, nånstans, men för att vinna nåt måsta man först våga riskera nåt!

lycka till, du duger, o du vet själv vad du behöver för att må bra, om du vill ta reda på det!