Jag tycker att en bit in på ilksestadiet är det skönaste. När man som trådskaparen säger tror sig ha kommit över henne, när man egentligen bara kommit över sin egen liten-het och börjat lära sig vara självständig igen. När man är arg, och kan tänka på alla dåliga saker med bruden och bara glädjas åt dom. Skönast är ändå när man blir mer framgångsrik i sitt liv efter förhållandet och när självförtoendet stärks igen och man känner sig som en kung som ingen kvinna i världen kan knäcka... ...men så händer det igen, och igen och igen, tills man lär sig sätta brudarna på plats. Och när man väl lärt sig det så är man säkerligen 30-40 basst. Tiden 10-25 handlar väl mest om att tro att första kärleken är något speciellt. Första kärleken är förmodligen den sämsta kombon som finns, en ren slump, en otur, en menad erfarenhet, egentligen betyder den inget.