"Mitt liv är sååå tråkigt"

Ångest.

Jag tror du har missförstått vad ordet betyder.

Shakes. Spelar nog mindre roll i det här fallet..

jadis. Prata ut med någon när du behöver det. Det är viktigt att kunna göra det när det är så här.

weiner , jag vet att jag överlever. pissigt o må såhär bara.

shakes Mm, det kan du ju tro om du vill. Jag vet precis hur ångest känns.

hobbs Pratar, det hjälper, men ångesten är kvar..

jadis. Ja, det är den. Tyvärr.

Aa, men det måste ju gå över ngn gång..?

jadis. Helt omöjligt att svara på, det är ju så olika. Ångesten byts successivt ut mot ett slags.. vad skall man säga, minne, kanske. Det kommer alltid finnas där, men man lär sig hantera det.

Du mår nog bättre om du tänker på hunden med bara ett ben (och en nos).

när min pappa gick bort för sju år sen försökte jag tänka på annat, eller rättare sagt göra annat. jag hade väl "turen" att ha en flickvän just då, vilket gjorde att mina tankar till viss del kunde fokuseras på annat. men jag snackade egentligen inte med någon om det som hade hänt. det jag kan säga är: du kommer med största sannolikhet att må bättre så småningom, oavsett hur du väljer att tackla situationen.

mitt sätt var inte det bästa, dock. det är lätt att få skuldkänslor: bryr jag mig inte? varför tänker jag inte på honom så mycket som jag "borde"? och så vidare. men man får ta det, känslorna och alla tankar om man väljer den vägen.

det finns inget allmänt recept för att må må bättre när någon nära har gått bort. men det klyschiga rådet att prata med sina vänner och sin familj när man mår dåligt kan säkert hjälpa. annars är det bara att må dåligt så länge. att låta det komma ut, att låta det "gå över". för det går över.

fredros. Poängen med 'prata med vänner'-rådet är ju egentligen att du skall göra vad du känner är bra. Vill du inte prata så skall du givetvis inte göra det. Vad som är bra är förstås också svårt att känna..

Vet att jag kommer att må bättre. Men det är så grymt jobbigt att må såhär. Faan, äe det inte meningen att man sa få ha en pappa längre än tills man är tjugo?

"prata med vänner" är bra. Men har ingen som har vart med om samma sak. Tror jag behöver prata med ngn som vet hur det känns

jadis, varför tänka vad som är normen, då går man bara runt och "irriterad" på folk som folk som fortfarande har båda sina föräldrar i livet och man får lyssna på deras tjaffs med sina föräldrar då det ända man kan tänka är "fan jag önskar att jag hade kvar min pappa, så vi kunde bråka"

var med människor du känner tillit för och som du kan koppla av med..

Det är det viktigaste, bara då jag kan må relativt bra.

weiner , gör också så, men grejjen är att förr eller senare så måste man tänka...