Hur träffade du din partner?

Jempa F23


va mysigt=) romaaantic

jag och min partner träffades så att jag våldtog henne så blev hon kär i mig.

Vi gick i samma särskola

WHOA!!

Vi hade bild tillsammans ett jäkla tag, nån gång hängde vi upp tavlor tillsammans och så, sen bara blev det som det blev :)

busigt

www.lunarstorm.se

nah är singel.

har väl berättat ett antal gånger innan...

Var i sthlm, ute på klubb med mina vänner. Satt med en tjejkompis och snackade med hennes två killpolare. Den ena mycket full och med flickvän som tar på mitt ben (alltså han, inte hans flickvän)
Jag blir trött och går till baren för att beställa... lyfter blicken och möts av de vackraste bruna ögon jag sett. Kärlek vid första ögonkastet.
Visade sig att han kände min polare och det blev efterfest, alla andra somnade medans vi skrattade åt Hipp Hipp och kysstes.. sen efter det så umgicks vi hela veckan jag var i Stockholm.
Åkte tårögd ner till Göteborg och sen vidare till Lund där jag skulle sommarjobba... vi skulle mötas på Hultsfred igen och bo i samma lägenhet.
Lika kära när vi möttes igen.. sen åkte min skjuts tillbaka till Skåne utan mig och jag följde med till stockholm, sa upp mig från sommarjobbet och stannade i stockholm hela sommaren.. en sjukt romantisk sommar. Sen skulle skolan börja i Göteborg igen och då flyttade han med mig till Göteborg..

Detta var för 2 ½ år sen och vi bor fortfarande ihop och blev med hund!

Jag vill tacka killen som tog på mitt ben, han är medlem här... om han nu minns det.. ;)

samma skola. han började i min skola i åttan eftersom han flyttade och jag upptäckte att vi var grannar.

Första g¨ngen jag såg honom kände jag ett starkt behov av att säga något, tror jag mulade fram ett hej och en förvirrad dålig ursäkt om att jag kunde visa runt honom. efter det så var vi väl bara kompisar, och inte ens särskilt bra sådana till 9an. Föär att göra en kort historia kort :P så bjöd jag in honom på tv-spel hemma hos mig en dag när han gick förbi mitt hus. han joina mig på mariocart och eftr detr blev det tradititon.
han bjöd ut mig på balen, och jag svarde något otroligt korkat som jag inte ens vill tänka på, men vi blev tillsammans iaf. =)


Rolig grej var att vi faktiskt hade sovit ihop med varandra under skolövernattning långt innan vi blev ihop och jag sov i hans famn och dagen efter hade vi någon sorts ångest som gjorde att vi inte pratade på månader som jag minns, hahaa. fast efteråt har båda erkänt att vi njöt som fan av sovsällskapet :P



mer än 3 år har gått sedan jag kysste min granne och pojkvän för första gången alltså =)

:'(

kan ju tillägga att jag förutom det första ögonkastet och min besatthet av att prata med honom, tog omvägar till hans korridor (jag gick i engelskklass han i svensk, så de var långt mllen våra klassrum och skåp) för att få en skymt av honom.

brydde han sig om mig? ha ha NEJ. en fest hade jag fan hopp och då slutade det med att han satt och mös med någon annan och jag blev faktiskt ledsen..men bara för en stund för Amar levde nämligen livet i den åldern och hakade inte upp mig så mycket på att få någon intresserad som inte verkar ge en feedback

så jag sket väl i honom i stort sett och ko mfram till att jag allmänt inte tyckte om honom heller eftersom jag tyckte han var lite "scitzo" typ trvlig en dag, helreserverad en annan (har svårt för den eprsonlighetstypen, man vet aldrig vart man har dem) , men men där ser man, under ytan så fanns där en jävligt kärleksfull, öm och rolig kille, jag fann verkligen min bästa vän och min kärlek, är så glad att vi har träffats

Great_retard . men föri hlvete har du inte hookat hund än ? lär ju ha kölapp till dig..

Kompis mammas födelsekalas aug -04. Tänkte när jag såg Honom "fan, han va snygg! Måste va upptagen." Sen fixade kompisens störiga syskon så han fick mitt nummer. Blev jättechockad när han ringde dagen efter. Han var ju asläcker!

Varit ihop över 2 år nu. 3 år i november:) Och han är fortfarande den finaste jag nånsin sett.

Vänskapen med den dumbruden har dock avlidit. Å min underbara pojkvän var typ barndomskompis med den här tjejen!

ha ha ha alltså folk har verkligen söta historier, typ att ni föl lredan från frösta ögonkastte,blablabl poch att det var ömsesidigt..

för mig var det mer chock över att se en arab i min danderydsskola, kändes som om jag fått en frände, därav mitt ivriga hälsande även om jag tyckte hans ögon verkligen fångade en, men han kände ju knappast detsamma tillbaka... :P

min stavning..jag vet, innan någon börjar hata på mig :P

en kompis (santi) hade snackat med henne över nån community o så kom hon på en fest med han där jag va. poff :)

bountyboos historia fick mig tårögd. jag behöver kärlek.

Amar din stavning är väl bedårande? För sån här underlig tid på måndagsdygnet.
Men vad hände sen då? Blev det nåt? Eller fortsatte han att inte känna samma?:D

santi har nog mött alla tjejer på alla communitys i sverige.no bullshittin.

Detrius problemet är att min stavning är såhär oavsett dygnstimme =P

jag skrev längre upp hur det gick till. vi blev väl egentligen tillsammans samma dag vi kysstes. oftast brukar man ju vara på g ett tag osv men med vissa vet man precis när man blev tillsammans och för oss var det då vi kysstes första ¨gången. vi var i stan med kompisar och han kramade mig bakifrån om du fattar, trodde jag skulle svimma, jag babblade om slipsar och färgnyanser och sen kysste han mig.

Amar F19
jooo...jag tycker om en pöjk..
men jag e för osäker å blyg! kan inte umgås nykter med folk!
får se! ska hålla dej uppdaterad!
söt story btw :D

Amar oj okej! missade längre upp! Men jag måste säga; åååååååå vad guuullliiigt!!!! "han kramade mig bakifrån om du fattar, trodde jag skulle svimma, jag babblade om slipsar och färgnyanser " Liksom när folk blir nervösa å babbalr pga folk de gillar. Fan.
Jag tycker verkligen att alla andra par e fullkomligt bedååårande! Jag ser polare pussas å piper av förtjusning för att de är så söööta!

Great_retard. ha ha söööt men va inte så blyg då,:P ajaj inte så bra att inte våga utan alkohol..försök gå ut några kvällar utan att dricka.. vad har du att förlora?

äh min och Mannes story är mest barnslig än romantisk haha, det romantisa förhållandet fick konpensera den töntig/barnsliga/flummiga starten..iof är i rätt flummiga..

Vi började prata på whoa faktist, sen började vi prata på msn, sen på telefon.. Sen skulle vi ses när jag åkte till stockholm.
Vi smsade mycket, och första dagen blev inte av..

Andra dagen skulle vi träffas, och min syster fick vara med och kolla så att han inte var nån konstig typ eller något.. jag stog ovanför plattan, och såg han komma gåendes där nere.
Vi hälsade och han gav mig en kram, han luktade så gott så att man blir sådär knäsvag.. skickade hem min syster, och vi gick upp mot mariatorget, satt och pratade till sista tunnelbanan gick vid 4.. sen träffades vi mer och jag åkte hem.
Har aldrig blivit så kär i hela mitt liv.

Detrius. haha det är du som är gullig och är snäll istället för att kalla mig mobboffer =)

helt seriöst jag lät ju helt dum i huvudet, men det är okej, det är så typiskt mig att babbla en massa flummigheter när jag är trött/hungrig/nervös/kär/glad/stressad etcetc..

fast det pinsammaste och mest patetiska jag sa till honom var nog när han frågade ut mig på balen:

han: Eh, tänkte fråga dig om du vill gå på balen med mig?
Jag: vavava? njaa, JA! om du frågar ut mig så kommer jag!!! *stort flin*

helt störd, han backade faktiskt lite, det jag ville säga var: -Vet inte om jag ska gå på balen men om jag ska gå går jag gärna med dig..

mde . fan va mysigt det lät! och killar som luktar gott...det gör fan halva utseendesintrycket, är inte så nojjig för en killes utseende men en kille som luktar gott.....AYAYAY

Mmm, d e fan jobbigt å va kär.

Jag å killen prata i telefon flera timmar å lärde känna varann. Å han kom med jättebra frågor och jag kom med "ehh... öh... vafan... öööh... vad har du för sockar på dig?!"

Vi träffades på whoa. : )

Började snacka i "Vänliga tråden!". Sen msn, efter ett tag bestämde vi att han skulle komma ner från Sthlm på "whoaträff" i vänersborg, vi festade och pussades. : ) Han skulle åkt hem dagen efter, men stannade hela helgen. = )
Det gick väl typ 5 veckor eller nått, sen åkte jag upp till sthlm och vi pussades igen. Den 10/10 - 05 blev vi tillsammans, så 10 månader, "snart" 11. : )

detritus haha sånt där är härligt, mysiga samtal, bäst på kvällen, när man snakcar till 6 på morgonen och örat är helt varmt.. =)


manne är så underbar att han igår natt klockan 03:20 smugglade en vegorulle från korverian till mig genom mitt fönster, mums...det är kärlek

emelie, man kan verkligen höra att du har drabbats av förälskelsestdiet, som typ varar ett tag till än 10månader för min del, sen lägger det sig siddu eller omvandlas till annat...

det roliga med förhållanden är hur det kan gå upp och ner känslomässsigt, ibland känner man sig sjukt kär efter 2 år medan man vissa månader mer känner sig trygg, och fram och tillbaka. that's life..sj tyckte jag det var svårt att vänja sig vid, håller fortfarande på och försöka vänja mig, alla har sina perioder.. men under de första månaderna är den perioen konstant den där föräleskelestadiet.

emelie . hoppas jag inte lät sur, jag menade tvärtom, det låter härligt det du känner =)

...Fast min är nog ändå tuffast, även om jag inte vill berätta den.
Den innehåller hånglandes brudar, svordomar, hot samt massa andra intriger :D

Sunset Beach - släng dig i väggen.

amar: JA!och jag har upptäckt att den strsta krisen i förhållandet kommer efter tre år. Mitt förhållande varade nästan tre år med mitt förra ex, min kompis var tsm 3 år me sitt ex osv osv. alla gör slut eller har det tufft efter 3 år. Till slut övergår fförhållandet till ett måste, en trygghet och man börjar undra tänk om jag var singel osv.
Kollade på bullshit idag på 6an och då sa dom d också om 3 år och att det egentligen är omöjligt att vara sådär kär länge och hela livet och att människor egentligen inte är gjorda för att vara monogama.
Därför blir man också fundersam, när man är tillsammans känns d tryggt- man kämpar inte för den andres kärlek på samma sätt oh tar den för givet på ngt sätt.därför är jag rädd för förhållanden, jag vill inte att d ska bli sådär att man e tsm bara för att d är så..

Azziz. känns fult av mig att prata om det såhär öppet men ibland kan det kännas då.. jag har också fudnerat på det här med monogam,. missförstå inte jag vill inte ha någon annan, men det är rent vetenskapligt att förälskelsehormonet tar slut och ersäts med oxytocin iställe för febaballbaa nånting...

blir deprimerad när jag tänker på det, känns biland som om man har kört fast, alltså personen är udnerbar man älskar den så in i helvete..men du vet. har du nå tips då? gäller de att se de som ne svag period eller vad gör man?
missförstå inte, jag vill inte ha någon anna än min, men man börjar typ sakna sig SJÄLV.

Azziz. jag blir jätterädd ibland för mina tankar osv, jag har aldrig haft e krisperiod emd honom men det känns som om 3-årskrisen är här, men int för honom, han är jättekär, men e kanske beror på att han haft den här krisen inan mig+ han hade den när vi var tillsammans 2 år och han gjorde dessutom slut, då var jag GONE MAD men idag har jag ändå förståelse..

Azziz - haha, kollade också på bullshit och reagerade på det där. tror på varken monogami eller förhållanden.

vad fina stories alla har. själv har jag aldrig haft någon seriös pojkvän, men nog har jag fina historier. de är inte ett dugg romantiska (den ena matade jag med morotsbröd i brist på annat att säga eller göra, den andra lekte oberörd och ointresserad i en hel kväll, den tredje var så kär i mig att han blev jobbig.. osv) men de utvecklades till något fint. och det värmer att tänka på dem såhär.

amar: japp,jag förstår dig precis, men jag tror att båda parterna i ett förhållande måste vara infrstådda med det att förälskelse varar ett tag, sen börjar man mer känna en trygghet. jag tror att man måste påminna den andra,och inte bara själv bli påmind om vad man blev kär i.
göra saker man gjorde i början, inte bara ta varandra för givet o.s.v. och viktigt är också att inte tappa sitt utseende när man har partner. många slutar bry sig helt, både killar o tjejer, skiter i o klä upp sig för sin partner,fixa håret, parfymen alla dom där små detaljerna som på ngt sätt bidrar till att det pirrar i magen..man e ju kär i personen o inte utseendet men utseendet hjälper en att komma ihåg ..

skulle inte säga att jag inte tror på föhållanden, efetrsom det uppenbarligen fungerarr och det finsn lyckliga peeps..

däremot så tror jag inte alla är utrustade me den typen livsvilja, nästan som en drift att ite vilja binda sig och det är ju egentligen inte meningen att människan ska vara monogam...man blev ju det först och främst för att hålla koll på vems barns som är vem i syfte att veta vem som ärver vem.. typ mannen vil ha kontroll på vem hans avkomma är för att kunna jordbruket eller whatever gå vidare till "rätt person". ren biologi, föra arvet vidare, trygga arvet.

jag tror däremot att man ka passa så jävla bra ihop med någon att han eller hon dämpar viljan för andra och som uppfyller en tillräckligt. som om alla ens önskningar fanns hos en person iställer för flera olika kvalitéer på kanske 4 pers.. när man väl hittar en sådan person, som mättar ens behov, då ser jag inga problem till förhållanden.. man kan intr hjälpa en förälskelse, det är vackert

Azziz men tror du inte man kan bli kär igen? personligen har jag haft såna peridoer, att jag blir midnre kär, sen så blir man superkär. men nu är svackan lite värre, tror du inte man kan fixa det? min kille kunde tydligen det och detta efter att slutat råna efter mig helt typ...iaf psykiskt "dött"


det där med fixa up sig är inga problem, vet precis vad du menar och är sj noga med sånt, han har sj sag tatt han aldrig sett mig risig, han ljugr förståss men det är faktikst så att när jag har kille så anstränger jag mig nästan mer! såkalrt kan jag gå runt helt slackig, omsinkad, flummig med honom, är helt trygg med det , men jag tycker om att fixa upp mig för honom och gör det jämt. han däremot..HAHHAHAA
EFTER att han fick mig gick kurvan neer. han är ju världnes vackraste inte det, men han har skäggväxt som taliban och musche ov, han pallar inte... jag nämnde här om dagen atthon borde ansa skäggväxten, han blev typ tjurig typ javetjavet, egentligen seplar de inge roll för mig hur han ser ut men för hans egen skull, lite ska man ju ta hand om sig sj--

åh herregud made_in_japan, för första gången gav du verkligen intrycket av att vara en mjuk och fin människa... utan negativa känslor (om man inte läser det där med monogami och förhållanden)

detta är en historisk kväll för mig!

genom *..emelie..*

hon drog med både mig och Evolution på krogen, vi snackade lite, sen träffades vi igen och tja... på den vägen är det. vi blev kära helt enkelt. ^_^

tack emelie. ^_^

madeinjapan är underskattad på whoa.. hon är ju provocativ visst. men jag harupplevt henne som snäll och trevlig , iaf mot mig =)

BountyBoo - tss, tänkte t.o.m skriva en liten anekdot och kom på mig själv bli lite för blödig. du vet, det ligger hårt arbete bakom mitt hårda skal. haha!

made_in_japan

haha, nu måste jag minsann ta en screenshot på det här och ta fram när jag tvivlar på mänskligheten!

Amar - haha, för att du är en av få vettiga människor på det här stället. jag väntar på den dagen du blir president, alla behöver lite mer av dig.

BountyBoo - haha, be my guest!

amar: mm precis! jag vet själv att jag kan slacka av me sminket o håret, men aldrig figuren. försöker o hålla mej mer i trim när jag är upptagen, då visar man kroppen för sin partner oftare liksom..men jag vet inte håret o sminket har jag fått nog av,jag jobbar så mkt med det att d bara e jobbigt o göra det på sig själv...men d va inte d diskssionen handlade om:P
Jag tror att det kan gå o reparera om man inte själv har förändrats för mkt, eller om partnern förändrats för mkt.
med mitt förra ex så kände jag bara att attraktionen inte var där, vi var som vänner. vi e fortfarande bästa vänner o så men jag tror att förlorar man attraktionen e d svårt att få den tillbaka.
men såklart har man ups n downs med känslorna, men då får man se till o prata me sin partner om d ,ta en paus eller vad som.

azzziz . haha fast träna gör jag inte. handlar mer om att få sig själv att känna sig fräsch. hår och smink är ditt yrke, för mig är e ju bara hobby så jag fattar om du tröttnar. nej men känner man sig fin så utstrålar man något helt annat än om man känner sig blä. folk har frågat mig ibland hur jag "orkar" som om det handlar om ett tvång, jag har alltid älskar att teckna, och har formkänsla osv, måleri, smink etc, ser det som en och samma konstform. så länge jag tycker det är kul och trivs med det gör jag det, orkar jag int så varför tvinga sig själv?
jag får helt enkelt hoppas iaf att jag tar mig ur min svacka, han har inte ändrats och inte jag heller egentligen, jag kanske bara saknar mig själv, de är ganska lätt att försvinna in i ett vardags-Oss

Amar - haha, för att du är en av få vettiga människor på det här stället. jag väntar på den dagen du blir president, alla behöver lite mer av dig.

God bless my child =) härlig props skadar inte denna tid på dygnet, du lär bli omreciterad någon dag då du blir arg på mig och ja påminner vad du en gång sa..mohahahaha.

Amar - hahaha, men du vet.. man kan även bli arg på presidenten :) även om jag tvivlar på det!

nej för fan jag tränar heller inte, äter bara inte sååå mkt ben&jerrys undviker nattmackor o godis osv..
ta han bara inte för givet för innan du vet ordet av är han inte där längre o du kommer sukta efter honom..
försök hitta tillbaka till han,ha inte bråttom o tvinga inte dig själv, att bara tänka på gamla tider kan få en del känslor o blomma upp =)