Självplågeri

Man är sjukt emo.

jösses!

håller med fridge


fast mitt råd är att inte lyssna på deppmusik när man är deppig. Det är ju bara sadistiskt.


Man ska lyssna på uppmuntrande musik. REM everybody hurts är en räddare. Ibland lyssnar jag på äcklig eurotechnp när jag är riktigt låg, bara för att det är så sjukt osorgligt. Vill jag gråta lyssnar jag på Sarah Brightman eller etnisk musik

När jag blev dumpad spelade jag om "våra låtar" på repeat om och om igen, blev hög på minnen och grinade ansiktet helt svullet.
Gör inte det, snacka om att plåga sig själv.

Amar F19..   Haha... Det är precis det jag menar!!

sadism som sagt. är man ledsen kan man ju liksom få ur sig allt man har.. att gråta kan vara befriande som att få en orgasm man är helt lugn efteråt.

ursäkta liknelsen..

men det är ju sant Amar...

may be so...

Fat ska jag vara ärlig så är gråt terapi. jag vill inte låta dum nu , men jag kan tycka synd om människor som inte kan gråta ut eller skrika ut. Jag tror att de närmaste ser mig som en person med mycket agressioner, och ja, jag känner mycket men jag föredra att vara såhär än att bära allting i tysthet. inte så att jag skriker ut över folks huvuden men jag är inte rädd att visa sorg elelr ilska utåt
fast det kanske är skönt att vara helt lugn av sig? min pojkvän är så, fast han säger själv att han inte oberörd, bara att han håller allting inne istället.

jag gråter när jag är överväldigande glad, saknar, är arg, irriterad, trött etc. Känslorna ligger väldigt nära till hands jämt och tårar är mitt uttrycksmedel tyvärr, tur att jag inte gråter in public då, men det är ett sätt för mig att få utlopp, jag får frid efteråt

Lawless. haha jo det har hänt att tårarna runnit i tunnelbanan fast jag vet att folk inte ser mig som lipsill, de som känner mig ytligt, för jag minns att jag grät i skolan en endaste gång och folk var så jävla chockade, Amar du som är så glad och full med skratt jämt!
Då blir folk obekväma eftersom det är en sdia de inte ser av mig.

de som känner mig däremot skojar alltid om att jag gråter jämt, och i visa fall så har folk blivit smått oroliga, hahaha,



jag har en känslig själ :)

bara för att jag känner mig confessions-humör : jag gråter till extreme Homemakeover när de får sina nya hem och gråter av lycka. jag blir jätterörd även om jag tycker de är riktigt dumma patrioter som medverkar i programmet och vissa har varit nere i Irak och gjor livet surt för människor men ändå..

okej, kan någon admin ta bort mitt sista inlägg? haha ångest!

Men "våra låtar" kan nog hjälpa... En vacker dag måste man nog höra dom ändå!!

När jag lyssnar på "våra låtar" så kan jag jävligt tydligt känna en stark halsbränna. Som om nån blåst ut varm brännande rök rakt ner i brösten.
Man ska inte ha nån låt, man ska inte gulla och vara kär om man inte är redo att bli bränd. Jag tänker alltid när det hettar till att för varje gång jag känner såhär, så kommer det att bli jobbigare och jobbigare fram tills den dagen jag får de där jävla samtalet..

Så kan man ju oxå se på det.. ?

Samtidigt handlar ju bruten kärlek om att bearbeta och vara ledsen. Man måste ha ont, det måste vara tråkigt och man ska må dåligt, annars bearbetar man det inte.
Jag kan idag helt plötsligt få en klump i halsen när jag tänker på nåt  eller nån i nåt samband då jag varit avstängd (droger, porr, andrenalin,sex).. Och det är ju för mig ett bevis på att känslor inte bara försvinner, eller "de går över".. Det funkar ju inte så.

Så man kanske omedvetet gör sig mer ledsen, för att man vet att man är på god väg?