Why?

Jag är också rädd! Det är farligt...Du får passa på att hitta bra fiskar, inte sånna smutsiga gäddor och sånt utan guldfiskar;D

Ja mitt svar suger:(

Jag måste fan säga att jag e fan också rädd, men jag försöker att dölja det för det är fakta att om man är säker på sig själv så har man alltid halva inne.

ja alltså det är ju en risk man få ta... antingen går det åt pipan eller så går det underbart! det beror på hur man mår psykiskt. det gäller bara att våga.. men är du mogen att gå vidare och satsa så ska du helt klart göra det...

för det första tycker jag absolut inte det är patetiskt att ha svårt för att komma över någon... alla människor fungerar inte på samma vis och känslor är aldrig enkla att handskas med. tyvärr. om de vore det skulle inte relationsbiten vara särskilt svår egentligen.

för det näst första får jag nog påstå att min erfarenhet av kärlek hittills är att det alltid sårar en förr eller senare, på ett eller annat sätt. tyvärr alltså. men det är väl lite priset man får betala för allt bra det samtidigt för med sig, i guess?

positivt iaf att du ser saker och ting för vad de(t) är.

Har så grymt svart att prata om känslor, fortsätter tills jag krockar med en vägg istället. Faan, varför ska de va så svårt? Och så ska man spela hela tiden (är rätt bra på det, men har tröttnat) Allt är ett spel. Tänk om folk bara sa vad dom tykte, klart folk blir sårade när man gissar vad den andra tycker. Klart inte alla är så. Men det är helt omöjligt för mig att prata. Skulle aldrig erkännan om jag var intresserad av ngn, om jag inte viste att känslorna var besvarade. Livrädd för att vara sårbar

priyan, va träffades bara i ett halvår, så llite patetiskt är det faktiskt :P

slipmat. Jag menar inte att klaga... jag är inte bättre än ngn annan, är bara trött på att det är på det viset..

slipmat, för att det är svårt. jag är inte öppen med mina känslor, och det är ingenting jag kan ändra på över en natt. tycker jag har kommit en bit på väg som har kommit på att det är ngt jag måste jobba på.

alltså, antingen våga eller inte, vågar man inget-får man inget och kommer ångra att man inte vågade

Det låter så lätt.. fan, ingen som är lika mesig som jag?

men gör de inte svårare än vad de egentligen är

vadå "inte svårare än vad det är" det ÄR svårt för mig. Är inte blyg för fem öre och har inga problem med att träffa nytt folk. Men jag kan inte prata om känslor.

jadis F20

nämen då har du ju svaret på din fråga..du vågar/vill inte

Hälften av det du oroar dig för händer aldrig,
och den andra hälften händer ändå.
Så varför oroa sig?

hmmm..

Ja, jag vågar inte, men det visste jag ju redan.

jamen då så, antingen gör man något åt saken eller inte

slipmat, mm, ska lära mig det...

så, då va de avklarat, då kan nån ta bort denna buhu-tråd

tur att du aldrig har dåliga dagar då. ville som sagt skriva av mig lite. men men, vad kan man vänta sig på whoa.

jadis F20

jo, man får ju räkna med sånt

livet va lättare när tjejer bara va baciller

jadis F20


Om du inte kan prata om känslor, så lär dig att göra det... gå i terapi whatever it takes. Att kunna prata om känslor är typ 97% av ett förhållande!
Visst jag har lite svårt att prata om känslor, men inte lika mkt som förr eftersom jag tog tag i det. Och även om du mirakulöst inte börjar kunna prata om dina känslor, så är det iallafall bra att få en förståelse till varför du inte kan det.

Du vet var problemet ligger någonstans. Se till och reda ut det innan du börjar fundera kring att ha ett förhållande när du vet att det förmodligen inte kommer funka eftersom du inte vågar prata om känslor.

om du ger dig in i förhållanden som du är nu... jag lovar det kommer gå skit, och du kommer att bli sårad, för som sagt, been there done that.