Fenomenet att tröstäta

Jag har heller aldrig förstått detta asså, är som du, är jag fett deppig så blir det ju heldre att man inte äter, bara tycker synd om sig själv, elelr vad nu som hänt

bror på  hur man mår dåligt ju..
har det hänt nåt helt plötsligt, ..like a bolt from the blue..
så  kanske man inte äter just dom där tre dagarna eller så, för att det inte går att få i sig något. Fortsätter man sedan att må dåligt eller om man har mått dåligt under en längre period, blir det lätt (för mig) att jag börjar käka i omåttliga mängder, och helst glass, godis, chips etc...

vilket resluterar viktökning, finnar, lathet osv..
och då blir det ännu värre.....

ond cirkel =/

Jag är en tröstätare, fast dock lite mer stressätare. Nåja.

Jag vet inte varför jag gör så egentligen. Har dock två teorier:

1) Kanske att jag på något sätt förknippar det "goda" med lycka och lugn, för det är ju i sådana sammanhang man förtär god mat annars. Så det blir att jag äter och äter i hopp om att den lyckliga känslan ska komma, vilket resulterar i max en sockerkick vilken gör mig pigg och glad i kanske en timme eller så.

2) Det är något som finns i en rent biologiskt. Att den främsta anledningen för illamående och liknande berodde på näringsbrist då man var för dum för att ha riktiga bekymmer och att detta beteende ligger kvar i mina gener vilket gör att jag äter för att lösa mina problem.

dum fråga.

de flesta "unnar" sig ngt när de mår dåligt
många i vår ålder tar sig en öl eller går ut på krogen, andra tränar eller äter godis etc
själv unnar jag mig chips när jag mår dåligt= dvs jag tröstäter.
grymt dåligt öde men de e min grej

men det är ju så jävla gött att äta lite choklad när man är lite nere :) men det är ju typ 200 gram, inte mer ;)

hahaha, va? varför tröstäta mjukost? så gott e de väl inte:P

haha oj, läste "men det är ju så jävla gött att äta" och sedan råkade ja läsa ditt nick, hahah soorry

Kanske för att jämna ut det dåliga med något bra, något man gillar. Det lättaste att sättet att ersätta smärtan på kanske är en chokladbit. Billigt och lättillgängligt och gott. Inte för att det kan mäta sig med det dåliga, men det känns ju som en lätt grej att göra.. 

Men 200g. är liksom ingenting jämfört mot vad jag äter när jag är på bra humör :P Tack gud för bra ämnesomsättning! :D

scrfmf 
haha, okej :P

Jag är också en chiptröstätare, precis som Peppis. 

För att folk mår bra av att äta god mat. Och när dom är deppiga och känner att dom inte har mycket fint i livet så tar dom sig något gott för att fixa till det goda i livet.
Och om dom efter lång tid inte lyckas få det bättre i livet så blir maten det som är bra i livet.

Det är väl egentligen inte så konstigt.?

hej. jag visar i stort sett aldrig mina känslor. däremot så äter jag när jag måste få ur mig lite skit. jag kan äta galet mycket när jag är arg. det är som ett sätt att få ur mig mina agressioner. konstigt nog. först är jag full med ilska. sen äter jag galet mycket och så får jag som en lugnande känsla och någon lättnadskänsla. kul va?! :]

För deppig å fuckad för å bry sig. man har tråkigt men man vill inget göra. "kanske är jag lite hungrig, eller så är det ju något att göra..."

Dessutom känns det mindre alkoliserat än att tröstdricka.

Jag kallar allt sådant här, skära sig i armarna eller hetsäta för flyktbeteende. De vill fly från vad de är, fly från att de har ansvar för hur de mår. Det sätt som de löser de på är att rikta alla tankarna bort från ångesten genom smärta eller att hetsäta. Alkohol är även en metod som ofta används.

Gramsci P18
Varför skulle skärandet i armarna vara likadant som att hetsäta?
För mig är det olika saker som skapar olika reaktioner i kroppen och därav helt skilda grejjer.

Jag ser det som samma psykologiska mönster men som skapar olika fysiologiska reaktioner.

Gramsci P18
Det är ju knappast hetsätande som diskuteras här utan tröstätande, vilket faktiskt inte ens är i närheten av att vara samma sak.

Gramsci P18
På vilket sätt är det samma psykologiska mönster???
Jag bara undrar, har du varit tröstätande? Eller har du skärt dig själv?
Förklara dina åsikter.

Jag önskar att jag vore en sådan som tröståt när jag är deppad, men jag är tvärtom. Jag har ingen aptit alls när jag är blue.

Jag förstår inte heller hur man kan tröstäta.. Får när jag mår dåligt, är deppig ect så slutar jag äta..