Vita lögner?

Man får ljuga om de inte skadar någon.

"Wilma, det finns bara sanning och lögn, inget därimellan."

betaform skadar det inte dennes förtroende för en själv om det kommer fram?

mattew_ P76 jag menar rent moraliskt rätt. skriv inte här om du inte har nåt vettigt att tillföra

Beror ju på vad det handlar om. Man ljuger ju bara om man är rädd för sanningen.

mattew_ P76 frågan är inte dum, men på något sätt lyckas du göra den det från din synvinkel.

Den här tråden var bra (vit lögn).

whitebuffalo

haha prellen i skärgårdsdoktorn!

Rachel
Ifall du läser om Pliktetik och konsekvensetik kommer du nog komma ett steg längre i dina tankar.

Jag tror på vita lögner men jag är så dålig på att ljuga att jag sällan ljuger.

T.ex så har jag en kompis som en gång köpte en klänning med zebramönster. Hon var skitnöjd över köpet och höll på och tjatade om sin klänning och när jag tillslut fick se den så kan man väl säga att den inte riktigt levde upp till de förväntningarna jag hade på den.  Vid detta tillfälle borde jag ha dragit en vit lögn och sagt att den var jättefin men jag var istället ärlig och sa att jag tyckte den var ganska ful. Onödigt av mig.

dom lögner jag kör är så onödiga att jag borde skita i att ljuga. som om nå ringer och väcker mig och dom frågar om dom väkte mig säger jag nej. typ sånna lögner jag kör

Jag tror man ska hålla sig till sanningen i alla lägen. om det inte är på liv och död

klart, jag drar vita lögner för arbetsförmedlingen hela tiden, senast idag. annars är jag väll en rätt ärlig typ.

Man far ljuga om det gor ens egen situation battre. 

Dessutom vill jag reda ut en sak. Logner skadar inte folk, folk som ar daliga pa att ljuga skadar folk.

SpT P19 Ja, det där var ju nödvändigt. Istället för att förgylla tråden med något vettigt, så valde du att pissa på den. Tack.


Baboso P24 Har läst det i filosofin; pliktetik/Kant, rättighetsetik/nyliberalism, konsekvensetik osv, men det känns så skumt.

Visserligen känner jag själv att jag håller med om det filosofen Kant skrev, att hur ska man kunna lita på någon om man själv ljuger - samtidigt som det känns som att "målen berättigar medlen". Liksom, skulle man välja mellan att ljuga för att rädda någons liv eller tala sanning och låta denne dö, skulle jag nog iaf välja första alternativet. Men på något sätt: var skulle man egentligen lägga gränserna om i vilka tillfällen man får ljuga? Sen när det sedan gäller konsekvensetik så vet man ju inte säkert följderna av ens egna lögner?