känner ni igen er?

Känner igen det där med gamla spöken till polare som ballat ur totalt som smyger i kulisserna, man vill liksom inte hata på dom för att de är goda vänner sen tidigare men man kan inte hänga med dem heller för de är way åt helvete och drar ner en själv..

Där en annan sak . De flesta av mina polare är kvar där . På de stadiet . Så det blir svårt . 

inte alltid så lätt/roligt när man typ bara umgås me idioter/missbrukare till kompisar! jag kan hata de ibland, känns som om man inte redigt har nån trygg/normal människa som man kan/VILL träffa o liksom umgås me helt nykter på alla sätt...även om man har jävligt bra polare så ska de alltid rökas ellr drickas..rätt synd de där! spec när man slutat steka + att man inte rör andra droger så mycket, händer väll varannan mån eller nått....that´s sucks!

Well, det finns två saker man kan göra,

1. Försöka omvända dem innan de går ner sig totalt och hamnar i finkan, dör eller annat skit.

2. Fasa ut dem för gott.

Men nu så tvingad jag gå i en mellanvårdsverksamhet med en massa losta människor som inte ens går att jämföra med mig . Som skiter i sitt liv . Vill leva livet som en fest osv . Jag blir dessutom behandlad som ett jävla mongo av dom som jobbar här .  "ja oj så duktig du var nu" bara fem minuter försenad, jätte bra jobbat, fortsätt så" . Som om jag vre 3 år . Och så här ska det vara i ett år till innan dom släpper tag i mig .Så jag MÅSTE altså dyka upp hit varje dag . gör jag inte de får jag aldrig komma härifrån .

Nu vet jag inte hur verksamheten ser ut, hur många som jobbar där etc...men kan du inte lugnt och sansat förklara för de som jobbar där att du inte är mongo?

Jag umgicks med en massa folk som var likasinnade
som mig när jag var yngre, exakt i dina banor och
samma sorts folk. Folk som tycker allt dom gör är
bra för dom själva när dom inser att dom gräver ner
sig. Tar ett tag att komma ur den cirkeln och sluta
gräva ner sig själv men det kommer, det kommer..

Man vill leva ett normalt liv men allting omkring en
låter inte en. Idag så gör jag det jag vill göra men
jag har klippt en massa kontakter, speciellt en hel
del trasmänniskor som sabbar för en istället för att
hjälpa en. Det är då saker o ting förbättras...
Håll ut, ett jävla bra tag.

"Nu vet jag inte hur verksamheten ser ut, hur många som jobbar där etc...men kan du inte lugnt och sansat förklara för de som jobbar där att du inte är mongo?"

HAHAHHAHAHAHAHAHAHHAA!

dags att börja packa ryggan och dra

det första du bör göra är att säga hejdå till dina..."vänner" som fortfarande lever som du gjorde i yngre dar. sen tar du en dag i taget. du kan ju fortfarande lära dig spela piano. tänk på att mellanvårdsverksamheten finns där av en anledning, och du ska prata med dom som är där om hur du känner, inte vara en zombie och gå omkring o må dåligt över stället.

det är inte lönt att gräma sig över det som har hänt, dom flesta av oss har ett känslomässigt bagage. tänk på att alla dina erfarenheter har gjort dig till den du är. och från min synpunkt så verkar du vara en hyvens person.

säg till idioterna att du inte är mongo helt enkelt och du vill blir behandlad som vilken annan som helst där och dom får dig att känna dig dummare än vad du är?(kanske lät fel men ändå)

är inte helt säker på vad du sysslar med men.. 
du kan väll gå till nånn annan och säger att dom får dig att känna dig som ett mongo och att dom trycker ner dig kanske du får börja med nått annat om du inte trivs där...

har man vart dum i huvet hoppar det alltid upp och biter en i arslet förr eller senare.Jag har betalat av 25000 i skulder och böter, och har fortfarande hälften kvar. det suger en hel del med tanke på min ekonomi, inte många som anställer outbildade socialfall. så det är bara bita i det sura äpplet

säg attt du inte hör hemma där, fattar dom inte de så går du till domstolen med de hela de gjorde jag,

och de funka nästan helt, jag fick gå 5 ggr i veckan och de slutade med att jag fick gå en gången i veckan resten av tiden

Tänk såhär.. alla dina val, dumma saker du gjort har format den personen som du är nu !

Och nu verkar du vara en väldigt vettig person.. tycker du ska vara stolt.. och inte älta dina gamla misstag.

Alltså, den där mellanvårdsverksamheten går säkert ut på att du ska få en struktur på ditt liv, att du ska passa tider, gå upp tidigt på morgonen och göra andra duktiga saker som vanliga duktiga samhällsmedborgare gör. Det handlar säkert lite om att du ska bevisa för socialförvaltningar och andra som är inblandade kring du att du klarar av att leva ett strukturerat liv innan de lägger ner de resurser som krävs för att du ska kunna gå vidare. Jag förstår om det känns surt men du måste nog tänka att du måste ta dig igenom det för att kunna göra vad du vill sen. Precis som de flesta andra har behövt ta sig igenom tråkigt plugg för att kunna göra det de vill när de är färdiga.

Keep the faith och kämpa på!

Yeah, jag sa nyss upp kontakten med alla mina vänner för att ta tag i mitt liv och kunna komma någon vart. Och nu sitter jag här varje vardag då jag inte är i skolan och varje helg. Är jävligt glad över att jag inte har kvar dessa vänner pågrund av allt skit man fått gå igenom. Men dessvärre suger det att sitta hemma och det är inte alls lätt att hitta nya vänner även om man försöker. It sucks.

jag känner igen mej, förhoppningsvis håller jag just på att äntligen bli av med soc-möten som jag har haft varje vecka i snart två år, och allt den här skiten får jag för att jag bestämde mej för att förändra mitt liv med hjälp utifrån.

har lärt mej mycket från förr, men det enda jag lärt mej de senaste 2 åren är att man, åtminstone jag, klarar mej minst lika bra själv.

ser fram emot början på resten av livet, men räknar inte med nåt.

poängen med mitt inlägg och svaret till din tråd; du är inte ensam och ibland måste man härda ut och gilla läget, för att få göra det man vill inom kortast möjliga tid, (med extra erfarenheter att använda som bränsle på köpet)

Förstår hur det är. Det är hårt, men det är bara att genomlida. Din tid kommer.

Jag har också fått bevisa att jag kan skärpa mig, och ta ansvar. Mina föräldrar har mer eller mindre alltid vetat om att jag spårat ur, men när dom fick nog så köpte dom en biljett och satte mig på ett plan till Italien med baktanken att hålla mig fast där tills jag skärpt mig. Detta visste jag inte om. Jag åkte dit i tron om att jag skulle återvända till Sverige väldigt snart.. men när jag väl kom dit så kom sanningen fram. Det var krig. Det var ett helvete. Jag hade svåra abstinensbesvär, väldigt länge. Men när det hade gått ett halvår så tog dom beslutet att testa mig, och lät mig därför åka tillbaka till Sverige i en vecka. Jag rörde inte en enda drog. Det var första bevisningen, på att jag var på rätt väg. Sen gick det ett halvår till, och dom hade tillslut byggt upp ett tillräckligt stort förtroende för mig att dom lät mig flytta till Sverige igen.. helt ensam.

Men det där året, var inte lätt. Att befinna sig i ett helt annat land, isolerad från vänner. Men det är bara att bita i det sura äpplet. När du har genomlidigt allt daltande, kommer du känna dig starkare. Men om dom daltar med dig alldeles för mycket, och behandlar dig som ett barn.. så är det ju faktiskt bara att säga ifrån. Visa dom att du är kapabel till mycket mer än vad dom först kanske tror. Få dom att respektera dig, och sluta behandla dig som en treåring. Men gör det på rätt sätt, tala väl och sansat och ge förklaringar på varför du tycker si och så och varför du skiljer dig från dom andra. Få dom att se att du är en intelligent individ, som faktiskt vill framåt.. men att dom hindrar dig genom att "trycka ner" dig på det sättet dom kanske omedvetet gör.

Lycka till!

aa den är faktiskt jobbig!