Jag fastar ibland av olika skäl. 1. Ramadan, en månad av inte-äta-före-solnedgång-eller-efter -soluppgång. Syfte, känna tacksamhet för det man har och sympati för dem som inget har, tänka bra vara bra tänka på gud. Bli en bättre människa helt enkelt. Sedan kan man ju fråga sig om det är rätt sätt att inte äta på hela dagen och sedan äta som en gris allt gott man kan komma på. Eller förlåt inte som en gris, gris är haram ;) 2. Disciplin. När jag känner att jag börjar förfalla moraliskt, bli ett djur som bara tänker på njutning då fastar jag. Det kan vara bröd och vatten endast en tid eller till exempel bara äta frukt. Då handlar det om att få kontroll över sig själv, inte gå och köpa en chipspåse bara för att det är gott mula i sig det tills man spyr trots att det inte gör kroppen någon nytta. Om jag lever på endast frukt någon tid så rensas kroppen på gifter och avfall. Jag blir "ren". Jag renar både själ och kropp (sen så kan man ju fråga sig hur pass ren från gifter dagens frukt är men fan litet skit får man ta) Jag övar min självdisciplin genom att inte låta mig falla för frestelser och övervinna hungern. Jag blir starkare.
Människa! Hur okunnig är du inte i din visdomshögfärd! Tig ty ni vet ej vad ni säger.