en samaritkompis tog hand om mig när jag var helt lost. helt lost! jag låg på en madrass i hans rum, vaknade mitt i natten och tittar upp på hans säng. han läser en tjock fantasybok på engelska (till saken hör att han är grav dyslektiker och jag tvivlar på att han kan läsa över huvud taget). jag ser på hans belåtna min att han har rökt min sista jolle, varpå jag får kramp i benet och kastar mig över honom skrikandes "Kramp! Jag har kramp i benet! Bota mig för fan!". sen går det över och jag lägger mig igen. då kommer hans mamma in och frågar på spanska vad det är som luktar. han svarar "Wunderbaum". hon frågar vad jag gör där, han svarar att jag sover.
Det blir något att berätta för barnbarnen i lumpen på puben!