Jag hade ett jävla bekräftelsebehov idrottsmässigt för att jag var ett jävla klantarsle helt enkelt när jag var liten. när jag sen började lira i klubblag försökte jag visa mig på styva linan hela tiden och tränade stenhårt bara för beröm. Men när jag tvingade mig själv att erkänna att jag faktiskt blivit jävligt bra, blev jag helt avslappnad och behövde inte andras beröm för att känna mig bra. Det är ju helt och hållet en självförtroendegrej, Så man måste inse att det inte är vad andra tycker som kommer få en att känna sig bra utan vad man tycker om sig själv, att lära sig ge sig själv en klapp på axeln ibland och tänka " fyfan va grym jag är!"
Not only am I not learning, I'm forgetting stuff I used to know