Drömmar som gått för långt

Jobbigt är ju när man har varit ute och supit kvällen innan och drömmarna och minnesluckorna blandar ihop sig till en sån där jobbig sörja så att man inte riktigt vet vad man gjort på riktigt och vad man drömt..

det värsta som finns är ju när man drömmer att någon man känner dör. så när man vaknar tror man att det är på rikigt och blir helt förstörd typ. skit läskigt!

jag tycker det är jobbigt att drömma att man typ vunnit massa pengar och köpt massa feta saker, och första sekunderna när man vaknar tror man verkligen att det fortfarande inträffat =/

I förr går drömde jag att min pojkvän va otrogen, så vaknade jag upp skitförbannad och överasande. Det tog nästan ett dyng innan jag kom över drömmen. Fyfaan. 

En annan gång när jag tillbringat en vardags kväll med att titta på alla kanalers sjukhusserier så drömde om det hela natten. När jag väl vaknade på morgonen va jag 100% säker på att jag va läkare. Me det kom jag över rätt snabbt.  
 

Detta är det mest obehagliga jag drömt:

Jag gick och la mig, somnade ganska fort.
Efter ett tag går jag in i mitt rum, ser mig själv ligga i sängen och sova. Allting såg ut precis som i verkligeheten. Jag upptäcker att jag drömmer (liggandes i sängen) men jaget som står upp och ser på mig själv vet inte det. Jag kände plötsligt hur min andning blev tyngre och att min kropp blev svag. Jag var fullt medveten om att det bara var en dröm men kunde ändå inte vakna. Jag kämpade i vad som kändes som en evighet för att öppna ögonen medan mitt andra jag fortsatte stirra på mig själv. Tillslut vaknade jag och vågade efter det inte sova på 2 dygn.

När jag bodde hemma förut så hittade min mamma mig skrikande i hallen i bara kallingarna.

Var inte du bannad?

Jag?

åffer 

ta det i min gb, och tydligen så är jag inte det. my oh my.

Dopeness P26
Nej, då. Felici-jah. Fast det kanske var jag som önskedrömde en alldeles för verklig dröm.

jag drömde att det var en massa teens som var onda. osså kom de mot mig och samtidigt började en klocka ringa, jag vaknade men klockan var kvar, det var inte min väckarklocka och den ringde mer och mer och samtidigt började jag känna att jag inte kunde röra migoch att det var massa elektroder på min kropp so m skickade ström i min kropp. trodde jag skulle dö. Sen gav det sig efter tio min

sickast e när man vaknar o tänker shit vad skönt det va en dröm... o man tror man e vaken, så öppnar man garderoben eller nåt o så står det nån halvrutten kärring där, o då vaknar man på riktigt.....

asså att man drömmer att man vaknar o tror man e vaken tillnåt sjukt händer som man tror e på verkliget...

har fått så några gånger....typ efter lång tids supande när man känner att psyket e nära...

Rest ja! eller rösterna precis när man ska somna in som skriker åt en! alltid på söndagkvällarna

hehe ja o det e alltid skitsumt, jag vet precis vad du menar... jag e alltid lika rädd att dom ska stanna kvar...men nästa dag jag vaknar så brukar jag va skittrött o inte komma ihåg vad dom skrek, fast det va  det enda jag tänkte på på kvällen....

Okey, det går lite som såhär:
Jag har mitt rum mot vägen, så jag brukar oftast stänga persiennerna väääldigt ofta. Precis innan jag ska lägga mig så går jag över till mitt fönster för att stänga dem.

En gubbe står alldeles vid vägen, och hans ögon är KLISTRADE på mina (inte bokstavligt), jag kan riktigt känna hur jag ryser bara jag tänker på det.. Iaf jag tänker att jag bara inbillar mig, så jag går och lägger mig igen och kan inte sova, får för mig att han står kvar. Går fram till fönstret för att se efter, hinner inte ens öppna persiennerna halvt innan jag ser hans blick. Stenhård, intensiv och helt enkelt ruskigt skrämmande. Han rör inte en min, han öppnar dörren, jag hör trappsteg..

Jag vaknar.
Har svårt för persienner sedan dess.
Det är jättekonstigt för jag får för mig att jag kan se hans ansikte, och jag KÄNNER igen det om jag skulle se det i verkliga livet, men när jag tänker efter så är det bara osammanhängande.. men blicken finns kvar. I näthinnan. Alltid (såklart) när jag närmar mig mitt fönster..

Usch, jag ryser. :(

Det värsta är att det man drömmer är så värkligt att man när det är som mest dramatiskt vaknar och får en shock och börjar gråta helt sinnes.. riktigt hemskt att få en sån ångest

Jag älskar att drömma att man faller och tappar andan så att man vaknar. Rätt nice.