Det är klart att det är mänskligt att fela och blablabla.. Men vad förändrar det? Ska man acceptera en sån här sak efter en ursäkt och bara gå vidare som om ingenting har hänt? Otrohet är aldrig okej och speciellt inte om det är barn inblandade. Dessutom är det ett aktivt val och inget som "bara händer". Jag förstår helt klart om du hatar din pappa efter en sån här grej, men att säga hur det kommer att vara och kännas för några år är omöjligt. Kanske kommer ni att ha en ganska normal relation eller kanske inte. Sedan håller jag med de som säger att föräldrarna själva är ansvarig för sin situation. Ett barn kan aldrig lösa de vuxnas eventuella problem och är inte heller delaktig på samma sätt i deras situation. Jag tycker att du ska lämna åt dina föräldrar att bestämma vad som är bäst för dem och att det inte är något som du måste lösa. Däremot kanske du borde prata med din pappa om hur du känner, om det känns som att det går. Jag förstår dock din irritation mot din mamma. Jag har själv väldigt svårt att förstå hur man kan förlåta otrohet och gå vidare, men människor är olika och vissa klarar det. Jag tror din mamma själv bäst avgör hur hon vill ha sitt liv. //NickeMannen
I'm back! NickeMannen medverkar här med benäget tillstånd av sig själv.