När blir man Anorektiker?

Hon har ju uppenbarligen någon ätstörning, sen att doktorer inte skulle klassa det som anorexi är bara för att dom har en mall på vad man ska väga för att diagnostiseras med det vilket är rätt sjukt.
Men är nog mest för att en stor del har en slags ätstörning och de behandlar väl de som är mest illa först. Du borde ändå se till att hon får hjälp och stötta henne och visa att du är orolig.

m. jag håller med felix. det är inte som det ska redan nu. jag skulle nog vilja påstå att det kan vara anorexia hon har. hur lång va hon? svårt att veta vad ditt medel ligger på..
 

Mitt medel är väl allas medel? 160-165 cm ovanför marken

Fler svar och kanske någon som varit i samma läge.. skulle vara intressant att läsa

haha. ditt medel behöver ju inte alls vara medel? ;)

jag har gjort ett projektarbete om ätstörningar och har pratat med folk som är sjuka och folk som vårdar dom.

dom som är sjuka är riktigt bra på att dölja det. kräks man mycket kan ett tecken vara att man får sämre tänder och man kan också kolla på fingrarna eftersom magsyran fräter. äter man tillsammans så kan man kolla om dom sprider ut maten på tallriken mycket. det gör att det ser ut som att man ätit mer än man gjort.

vad äter hon en vanlig dag?

Kontakta Stockholm centrum för ätstörningar...

Anorexia är ju en pyskisk sjukdom, precis som bulimi.
Anorexi handlar inte alltid så mycket om vad man väger, om man inte ligger på dödsgränsen, utan det handlar om hur man ser på sig själv. Det är en allvarlig sjukdom som ska tas på allvar!

Ett ganska lätt sätt att få reda på om hon har anorexi är ifall du har någon annan vän som haft anorexi som kan träffa henne. Lika barn leka bäst så att säga. Det finns ganska tydliga mönster som för anorektiker är väldigt lätt att känna igen, även fast man kanske inte ser dom själv.

Jag tycker mer det låter som att hon försöker gå ner i vikt, utan att på något sätt ha en sjuk besatthet av det. Om hon börjar prata om 500-kaloridieter som hon följer maniskt kan det  vara dags att putta iväg henne till en psykolog. Nu tycker jag du kan börja prata med henne själv, det verkar ju mest vara självkänslan som behöver en kick. Med den dagliga motion hon får bör hon ha ett kaloriunderskott på ca 500 - 800 kcal/dag vilket borde få henne att tappa lite mer än ett halvt kilo i veckan.

Fråga om hennes idealvikt och vilka tjejer hon tycker är snygga och så, det kan avslöja lite iaf.

Tack för goda svar.

Clone: Grejen är den att hon tappar knappt i vikt och det får mig att tro att det inte finns mycket kvar att ta ifrån. Som sagt, gränsen är hårfin och jag vet att hon försöker gå ner i vikt (utan anledning) men jag är rädd att det går till överdrift.

Frustrerande hur kvinnor ser på sig själv nu.

"Om man är tjej (skillnad på man och kvinna) i 17-18 års åldern, ens dagliga Kaloriintag pendlar mellan 800 kcal och 1200 kcal, Fettmängden bör då ligga på 200-260 (gram?), men i detta fall ligger det bara på 60-70?"

Om ens kaloriintag ska ligga på 1200 kcal då kan inte fettintaget ligga på 260 gram, 260 gram fett enbart är lika med 2340 kcal och då ska hon äta kolhydrater och protein utöver det. 70 gram fett är lika med 630 kcal. Äter hon 70 gram fett om dagen så utgör det mer än 50% av hennes enrgiintag, man brukar rekomondera att högst 30 % komemr från fett.

Alltså äter hon inte för lite fett, absolut inte.

jag e ca 162 och väger 50 - 52?  ni menar väl inte att det är för lite?

scrfmf 

nej tvärtom tjockis

160 och väger 52 är inte ens särskilt smalt.

du kanske fått liknande svar redan men här är iaf "problemet" ur min synpunkt.

det är inte direkt någon undervikt hon har.. när jag var 17 år så vägde jag 52kg och var (är) 167 cm lång. visst, jag var och är väldigt smal men absolut inte på något sätt onaturligt smal.

och hennes "onaturliga" inställning till träning är inte så onaturlig. har man hund så behöver den gå ut åtminstone 4 ggr per dag, helst 5 skulle väl jag säga så det är väl inte något konstigt med att hon tar många promenader med hundarna. och att gå en halvmil om dagen, ungefär, är väl inte heller så överdrivet i mina ögon iaf. det känns som hon vill hålla sig i form utan att springa på gym.

det är väl som några andra sagt att om du börjar märka någon sorts besatthet av träning eller att hon kanske tränar tre olika saker om dagen och låter bli att äta så kanske du ska höja på ögonbrynen.

Ja, dåså. vad fan lät på er som att det skulle vara onaturligt!

defintionen av anorexi:
- man väger minst 15% mindre än vad som är normalt med hänsyn till ålder och längd.
- man har en intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock, trots att man är underviktig.
- man har en störd kroppsuppfattning, eller mycket försämrad självkänsla när det gäller förhållandet till kroppen. alternativt förnekar man hur allvarligt det är med en för låg kroppsvikt.
- hos flickor uteblir mensen minst 3 gånger efter varandra.

undersökningar visar att 1% av kvinnor mellan 15 och 24 år får anorexi (enligt den internationellt accepterade definitionen ovan).

därmed har hon inte anorexi i nuläget (väl?)
huruvida hon lider av mildare ätstörningar eller ligger i riskzonen är dock ganska svårt att definiera. hur mycket tid upptar hennes tankar om vikt, mat och träning? hur ser hon sig själv? vill hon gå ner ngra kilo lungt och sansat eller ser hon sig själv som överviktig?
jag har dock aldrig träffat på en tjej med ätstörningar som svarat ärligt på dom frågorna när man konfronteras direkt (utom nån gång när personen var full och snackig och ville ventilera, och då har det skrattats/viftats bort dagen efter).
håll ögonen öppna och ge mycket bekräftelse, INTE bara fysisk för det kan cementera en ev. uppfattning om att man bedöms bara utifrån sitt utseende. visa att du tycker om henne och att hon är en grym person, helt enkelt.

hoppas hon mår bra! :)

En person har inte anorexi, oavsett vikt, om hon eller han inte har det i huvudet.. Det är ingen fysisk sjukdom egentligen, utan psykisk..

Det vet jag, och jag vet att hon inte är underviktig... och jag pratar inte om att problemet är hennes fysiska del av sig själv... jag pratar om att problemet är den psykologiska delen, och anorexia är en psykologisk sjukdom, så jag är rädd att dom ska möta på varandra i trappuppgången typ.


phatie, du har rätt.. Att röra sig har alltid varit viktigt för hälsan.
Men jag känner ändå att hon isåntfall rör sig för mycket för vad hon borde, med tanke på att hon har ett kaloriintag som är under hälften av vad det borde vara... och har underskott på allting, förutom "motionen". 

Hur som helst är jag orolig bigtime