Att förlora en nära vän

varför kallar du din vän för "den" ?

Det finns ingen annan än dig själv som vet hur du ska hantera situationen, du känner dig bäst själv. såå..

Lycka till

Misery_chick. Ärligt talat, vadfan spelar det för roll?

Misery_chick gav det dig på något sätt problem i att tolka texten?

nej, jag bara undrade.

kallekaddevader.. haha roligaste idag

Vill ni skämta om min situation så kan ni som sagt skriva ett otrevligt pm istället, det är mer givande för mig. Men låt bli att skriva skit i den här tråden.

Du måste ju våga träffa nytt folk. Eller rättare sagt, det är jävligt värdelöst att inte ha nära vänner. Risken finns ju att du kommer förlora någon igen men det är liksom så det fungerar. Svårt att mäta lycka/sorg i hur många dagar man haft det bra med en person jämfört med dåliga dagar eller inga dagar alls. Alltså kan man ju försöka se till det som var bra och inte ill det dåliga så kanske man finner att det var värt det i slutändan.

Karlkadaver P17

jo precis, för hundar har ju inget kön.

Man måste våga förlora om man ska vinna

Man måste våga förlora om man ska vinna

det har jag sagt till andra många gånger...ack, vad svårt det är att följa sina egna råd :(

jag har svårt när folk kommer förnära min mur lixom, så jag vet själv hur det kan vara. Men mitt bästa råd är nog att du bara försöker sluta tänka,  jag menar är det jätte bra idag låt det vara bra, skit i om det kommer bli trasligt sen. Nu menar jag inte att du ska gå & råna en bank eller döda nån :D.

Varför skulle problemet vara hos dig? Tydligen var det din vän som inte accepterade att bara vara en "vän". Eller?

Ej besvarad kärlek är tungt men du ska inte låta dig bli hindrad av någon annan.

Låter jag hobbypsykolog, låter jag för preachin', vad som helst, ha överseende med det. Jag är för trött för att backa och ändra tonen om den inte blir exakt som jag menat. Se förbi det please.
(Och tjafsa inte om att jag använder "hen" genomgående. Låt mig.)

Först och främst, att känna sig nere i en sån här situation är fullständigt normalt och naturligt. Det har hänt mig fast jag har - tyvärr, får jag säga - varit den som blev kär. Dock inte den som stötte bort, vilket väl var det som ledde till att jag kom ur det hela mer sårad än henne.
Men ärligt talat, båda blir sårade i en sån här situation. Rejält. Och att du är ledsen över det, att det gör ont, att det fan inte är roligt någon jävla stans, det är fullkomligt naturligt och tyvärr någonting man måste gå igenom. Det är praktiskt taget som att sörja någon som har dött. När den perioden till sist är över kommer man ha ett mer relaxat förhållande till det som hände, men det kommer fortfarande kännas.
Det tar ett jävla tag för saker att sluta kännas. Jag vet inte hur länge sen det här hände, men du kommer antagligen känna av det rejält ett tag framöver också.
Tillåt dig själv att känna det, för stänger du in det kommer det bli helvetes värre.

Jag tror - att döma av det du skriver - att du är rädd för att du aldrig kommer få samma förståelse av någon annan person som av den du har förlorat. Det är rätt men fel. Du kommer aldrig få just den personens förståelse igen (om det inte löser sig mellan er och hen tar tag i sig själv och sina känslor och styr dom i en konstruktiv riktning), men du kommer garanterat träffa andra som förstår dig på en lika djup nivå.
Det viktiga är att du minns att om det känns som att dom inte förstår dig lika mycket så handlar det nog framför allt om att det är "fel" person du får förståelsen av.
När man saknar just en sorts curry kommer alla andra sorter - hur goda de än är - aldrig att vara lika god som just den. För att dra till med en halvdan metafor.

Och för att komma ner till sista delen av ditt meddelande: vad får dig att tro att du stöter bort dina vänner?
Att hen tog avstånd från dig tror jag verkligen inte kom av att du stötte bort hen. Det du skriver får det snarare att kännas som att hen frivilligt tog avstånd på grund av vad HEN kände och gjorde, alltså något helt separerat från dig.

Så jag tror att du bara måste inse att sån här skit händer, att det gör ont, att det låser en i tankefällor och -loopar, att det gör ONT, att man lätt bara ger upp alla nära relationer på grund av sånt här, att det gör helvetes jävla ont.
Och det allra viktigaste: det går över. Det gör faktiskt det. Det kan ta månader eller år men det kommer att kännas bättre igen. En dag vaknar du och inser att du inte tänkt på hen på hur länge som helst.

för snart 3 år sedan, va jag galet kär i en kille. och vi dejtade några månader, men sen blev det soppa av hela grejen.
och jag kunde inte hantera han så jag stötte bort honom, jag ville inte ha någonting med han att göra.

men tiden har fått haft sin gång, tiden har fått läkt sina sår. jag är fortfarande svag för han, men jag vill ha han i mitt liv.

om några veckor tar jag studenten och han kommer på min mottagning. det är världsbra!

så, jag tror att får han bara ta tid att acceptra allt och "bli bekväm i situationen" så kommer ni bli vänner igen.
jag hoppas att han kommer inse vad han går miste om.

så, jag tror att får han bara ta tid att acceptra allt och "bli bekväm i situationen" så kommer ni bli vänner igen.

Är han någorlunda man och har lite självrespekt så kommer det att aldrig hända.

Holla

hpnotiq

det spelar väl igen roll om han har självrespekt eller inte.
så du menar att jag inte har någon självrespekt eftersom att jag har blitt bekväm med en såndan situation?

när blev "den" en han?

Självklart det gör. Jag vill en sak, du vill inte ge mig det, utan vill att jag ska nöja mig med något annat, jag accepterar, jag=ingen självrespekt.

scrfmf

det är mest i min situation det är en han.
huruvida det är i rachel har ju ingen betydelse.

Det var ju "den" som stötte bort dig och inte vice versa, så vart är ditt problem?
Men vem vet, ditt problem kanske ligger i att du kallar dina vänner den, vilket jag skulle tolka som nedsättande.

men asså kan du inte försöka prata med den här vännen och säga hur jävligt pissigt du mår så kanske den förstår dig oxå? du kan ju inte rå för att den blev kär i dig.....men samtidigt kan man ju förstå vännen oxå.....

ge den lite tid om inte annnat funkar så småningom kanske ni kan börja umgås som vänner igen när den har accepterat att den inte kommer få dig

så, jag tror att får han bara ta tid att acceptra allt och "bli bekväm i situationen" så kommer ni bli vänner igen.


vi kommer inte att bli vänner igen, vår relation är avslutad för gott. det här handlar inte om ett par veckor eller månader, utan om en relation som 'började' avslutas ett och ett halvt år sedan.

först var det mycket fram och tillbaka, först bröt han kontakten i tre månader efter att jag sagt att det antagligen inte kunde bli vi...sa först att han bara var mer upptagen innan sanningen kom fram.

efter det så var det både han och jag som bröt kontakten flera gånger men ingen lyckades bryta helt - vi hade ju varit varandra så pass nära ändå. vi höll precis på att ta upp kontakten igen nylige. fick höra då att han hade en tjej som han blivit galet kär i som ska flytta till sverige från portugal och flytta ihop med honom, så jag trodde det skulle kunna funka därför. men så sa han att han var rädd att falla för mig igen och han kände att det fanns risk för det och så började han ta avstånd halvt igen. då bröt jag kontakten totalt, för jag orkade inte med att vara oviss hela tiden om han ville vara min vän eller inte. relationen var ju redan totalt paj efter att han slutade höra av sig i tre månader då han blivit dissad.

nog om den historian, helt enkelt. det är över och det är inget som ska fixas till: vi kommer inte bli vänner igen, vi bör inte bli vänner igen och jag vill inte att vi ska bli vänner igen. (nu så att andra ser innan de kanske går in på samma spår)

tack för inlägget, kul att få höra att det tydligen kommer att 'sluta lyckligt' för din del, det känns hoppfullt om man råkar hamna i samma situation igen :)

nu skrev jag han och gjorde därmed alla lyckliga. jag vill einte skriva om det var en hon eller en han, då jag ansåg att det inte var av beytdelse.

och tack natal. tankfullt inlägg

Han pallade inte att vara din vän för han hade känslor, låt det stanna där? Om några år kanske han kommit över dig, då kanske ni kan bli vänner igen, men till dess, låt det ta sin lilla tid att känna dig trygg i dig själv tills den mån att du vågar skaffa en riktigt nära vän igen.

Nära vänner är ingenting man bara fixar, som du kanske märkt, så således får du ha överseende med den tid det kan ta.

Visst känns det surt att du inte har din nära vän som du trodde skulle finnas där, men ja, det är sånt som händer, och hur less du än är på kommentaren "det är bara gå vidare", så är det bara gå vidare...

ge honom den tid han behöver å hetsa inte va.
f.ö e de la inte mkt du kan göra åt saken egentligen.
klart han kunde ta å hantera situationen på ett smidigare vis å bita i det sura äpplet och inse att de inte funkar.
hör av honom om ett tag å se hur de känns då istället ?

erorone jag är inte intresserad utav att ha någon kontakt med honom längre har jag skrivit, om du kollar lite i tråden. tråden handlade om detta:

Är det någon som har något förslag på vad jag kan göra för att må bättre och inte stöta bort mina vänner? Hur ska jag kunna vända allt till något positivt?

då får du la bita i det sura äpplet helt enkelt å vänta på att du ska må bättre som oss andra ?

Jag var i en likanande situation för ngra år sen, en killkompis va kär i mig i flera år och vi försökte bryta kontakten med jämna mellanrum. Men det gick inte. Jag sårade honom galet mycket, skäms som fan över saker jag har gjort. Men nu bor vi ihop, som vänner, han har flickvänn och det funkar jättebra. Men det tog bra länge..

Vet att du skrev att det aldrig kommer bli så för er.. Men ändå. "Hoppet är det sista som lämnar en människa"

Är det någon som har något förslag på vad jag kan göra för att må bättre och inte stöta bort mina vänner? Hur ska jag kunna vända allt till något positivt?

Gumman gumman, det du bör göra är att försöka se dig själv som högsta person. Försök känna efter och hitta vad som kan få dig själv att må bra! Samla modet, ta upp luren och slå en signal till en vän och säg: "Jag behöver verkligen få prata av mig. Kan inte vi ses och ta en fika?" Om denna person är din vän så ställer den självklart upp och wholla där har du ett bevis på att denna vän faktiskt finns för dig!
Det du bör göra är att lätta på trycket, sluta hålla allt som gör ont inom dig! Och om det inte funkar att prata kan du alltid skriva av dig (du som är så duktig på att skriva)! Gå och köp dig en fin dagbok (om du inte redan har), smycka den och gör den personlig efter dig (som en kul grej) och skriv därefter av dig om aaaallt du någonsin kunnat komma på! Det bör kännas så sjukt mycket lättare efteråt, ungefär som om en stor klump som suttit inom dig försvunnit.
Försök att inte heller bara tänka negativt, hitta det som är bra, det du gillar och gör det! Tänk bara på dig själv fram till att du mår bra :). Och om dina vänner är riktiga, så bör de förstå!

Hoppas allt löser sig för dig gumman, det är bara att du skriver ett pm till mig om du någon gång skulle vilja prata av dig! Jag lyssnar gärna.

dock tycker jag de låter lite som du e lite förälskad i honom?

lite som kakan som har legat i kylen i någon vecka som man inte pallat ät, men sen när man ser polaren äta ens kaka vill man smaka..