Jag tror folk tar det här med 'semester' för bokstavligt. Jag känner två personer som suttit/sitter inne och självklart har det inte varit en fröjd att sitta där men om man jämför med hur dom levde ute i samhället så har dom ändå inga större problem med att göra sig till rätta i fängelset. De får mat varje dag, ett visst lugn som dom aldrig kunde få här ute då dom aldrig behöver jaga pengar och röra sig i skumma kretsar, läsa mycket böcker, bilda sig lite, man får en hel del tid att reflektera kring saker och har man tur kan man även träffa rätt vettiga människor där inne. Självklart finns det dåliga dagar, ibland händer mindre roliga saker men överlag har dom det bra. En av dom såg tillochmed fram att få sitta av sitt straff, se det som en chans att bryta med allting och börja om. Men det här med att man ska rehabiliteras när man har begått mord, tycker jag är en svår fråga. Egentligen så är rätten till rehabilitering en svår fråga överhuvudtaget när man har begått ett grovt brott. Har man berövat någon livet så har man gjort något oåterkallerligt och något grymt fel. Visst, 10 år i fängelset är inte roligt men har man lite vett så får man ju förstå att brottet man begick när man tog den andres liv är något som aldrig mer kan göras ogjort. Personen är död, under marken och man har förstört livet för så många omkring. Ditt lidande i fängelset är lika med ingenting jämfört med lidandet du har orsakat runtom dig. Så att erbjuda rehabilitering vet jag inte om jag tycker om.. man ska fan lida, länge och för alltid och helst ska du känna sån ånger och ångest att du tar ditt eget liv. Det är inte mer än rätt. Liksom, tough luck att du ångrar dig efteråt.. det skulle du ha tänkt på innan. Och om du var påverkad utav något så ursäktar det ingenting, även om du inte minns vad du gjort eller varför du gjort det så har du fortfarande gjort det och det är inte okej. Inte förrän då har rättvisa skipats.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.