Dagen jag insåg att jag inte skulle bli världsmästare

Dagen mina drömmar VM-Guld i fotboll sprack:

Jag och min familj befann oss på nån konstig kanarie-ö för att fira pappas 50-års dag och denna speciella dag spenderade vi genom att tokslappa vid poolen. Mamma och pappa läste som vanligt böcker, lill-syrran var delaktig i nån barnklubb medans jag låg och lapade sol för fulla muggar.

På eftermiddagen kom lill-syrran springandes och frågade om jag kunde vara med och spela fotboll med hennes lilla klubb. Visst svarade jag, och följde efter syster. Klubben bestod av smågrabbar och småflickor i åldrarna 10-12, och jag insåg snabbt att jag fick ta det lugnt med de små liven, inte dribbla allt för mycket och hålla igen med de värsta glidtacklingarna.

Matchen blåstes igång och började för min del bra. Två nickmål de första fem minuterna och drömmarna om vm-guld, samtal från Lagerbäck och sko-sponsorer flashade återigen upp. Allt detta skulle dock ändras då det i andra halvlek dök upp fler spelare som snabbt delades in i de redan befintliga lagen. En av dessa nyanlända var en liten tanig, rödhårig (rödhårig!) snubbe som mer såg ut som en anorektiskt backhoppare än ett fullfjädrat fotbollsproffs...

Inom loppet av 2 minuter hade han förnedrat mig totalt. Han tunnlade mig tre gånger, bröt mina passar med enkelhet och sprang ifrån mig som om jag vore invalid. Allt detta gjorde mig extremt arg och uppspelt, men han bara fortsatte sin uppvisning. Två bizza-mål, några snygga zlatan-dribblingar och så slängde han in ett par tunnlar till.

Den dagen insåg jag att om jag inte ens kan bemästra ett rödhårigt brittiskt freak, antagligen framproducerat efter en misslyckad kväll på ibiza eller nått, skulle jag aldrig, aldrig kunna rå på råskinnen i den internationella toppfotbollen... Drömmen var mer än död.

Jag minns det som det var igår, jag skulle bli världsmästare på att dissa folk som vill bli Whoa-kändisar. Något gick fel, men jag drömmer fortfarande...

phlegm: haha, grymt roligt. Jag har dock inga spruckna drömmar, jag är en sån som levt livet utan drömmar, och således bara upplevt mirakel.

Jag tror tyvärr fortfarande på en landslagskarriär. Drömmer om att nångång bli upptäckt på en korpenmatch eller liknande. Ska spela grymt mycket fotboll när jag åker till italien i hopp om att en talangscout ser mig och erbjuder mig kontrakt till något mindre lag och därav utvecklas vidare.

Sen att jag är totalt kass spelar mindre roll :) drömmen finns kvar

jag insåg det när jag slutade med fotbollen och sattsade på innebandy istället.. fattade att man aldrig kunde leva på innebandy och att jag skulle lägga av med det med när jag sluta gymnasiet.. Nu är jag världsmästare i korpen men hoppas iofs forfarande lite smått på en värvning av nått rikt division 5 lag..

Drömen om att kunna leva på konsten har funnits i någon månad nu, aldrig haft den tidigare men det är väll det närmaste barndomsdrömmar jag har kvar.. lägger väll ner den om några månader och jobbar på nått sketet lager istället.

jag la skateboarden på hyllan för några år sen mest för att jag tröttnade. har dock återtagit det senaste tiden men man känner sej totalt värdelös när man ser små knattar sätta trick efter trick o göra rätt insane grejer..

wasteapa01 P19

Ge inte upp än, kompis, jag tror på dig. En dag kommer du få till något roligt, nått orginellt eller nått hårt, och den dagen kommer vara den bästa och skönaste i hela ditt whoa-liv... 

Wermin_Roaches P25

Intressant teori... Extremt låga eller obefintliga drömmar leder bara till positiva överraskningar och mirakel. Jag gillar det skarpt. 

danet P22

Jag tycker fan du ska plocka ner den lilla skateboarden från hyllan igen. Att få spö av jämnåriga och äldre är okej, men inte av grabbar som fortfarande går i mellanstadiet. Visa vart skåpet skall stå!

shit va du altid skriver långa texter med övervälformulerade meningar som jag inte pallar läsa, showoff

drömmen om att spela i minst div.2 innan jag var 18 spräcktes samma dag som jag fyllde eftersom jag fortfarande spelar kvar i div.7

haha, riktigt intressant historia det där :)
Tror inte jag velat bli värdsmästare i nåt genom mina dagar..
kanske i 7/8an då jag lyfte 75-80 kg i bänkpres men de höll inte länge alls.

aaah, jag har varit med om samma sak.

lite tidigare dock. men en del drömmar har man såklart kvar :)

varför känner jag igen den här historien?
undra om inte jag också har mött nån fräknig engelsman
på mallorca som spelade ut mig toltalt.

jag har mer respekt för den som gör det den tycker om även med motgånger än den som inte har några motgångar alls :)

krully 

1.65 lång, polisonger, vita shorts och hawaii-shorta?

afflaf P21

Din lille filosof... Var får du allt ifrån? :)

de måste ha varit roney

sedan barnsben har jag drömt om att bemästra dom stora vågorna och i höstas gjorde jag slutligen ett försök. det visade sig snabbt att jag var lite av en naturbegåvning när det kom till surfning och efter 3 dagar var jag i samma liga som mina vänner som redan surfat i en månad.

4 dagar senare hade jag fått upp förhoppningarna rejält, jag var helt säker på att jag hade hittat mitt kall här i livet, saken som skulle göra mig rik och berömd, för att inte tala om alla vackra kvinnor jag skulle få fortplanta mig med.

den dagen började bra, vågorna var förvisso inget vidare men för mig dög dom bra. efter en dryg timme paddlade jag ut mot vad som skulle krossa mina drömmar. en felbedömning på hur tidigt en våg skulle slå fick mig att välja att gå över istället för att gå igenom vågen. väl över blev det ett litet dropp vilket gjorde att jag slog i brädan med bröstet ganska hårt och trillade av, när jag sedan skulle lägga mig på brädan igen gjorde det ont i bröstet så jag paddlade in igen och nöjde mig för dagen, det var ju trots allt inte särskilt konstigt att det gjorde lite ont.

dagen efter stog ett av mina revben ut ca 2 cm från kroppen och jag kunde tydligt känna ett mellanrum mellan dom två delarna som nu utgjorde mitt revben.

även om drömmen inte är helt död är den åtminstone åsidosatt på obestämd tid.

clone

om du ska bli världsklass får du fan vänja dej vid brutna revben osv.
kämpa på...skulle va fett med en svensk bland världseliten!

på damsidan tror jag det finns några riktigt riktigt duktiga faktiskt.

men ja, klart jag ska ta upp det igen. åker tillbaka till indonesien i höst och visar vart skåpet ska stå.

gör de å ge inte upp...önskar dej lycka till osv osv.
lycka till mannen

phlegm
skateboarden är nerplockad från hyllan faktiskt men jag åker inte lika mycket som jag gjorde när jag var 17-19 o var rätt duktig på det.nu blir det mest cruisa runt med hunden.
det är rätt kul att se när man går förbi poolerna i björns trädgård o ser snorungar äger alla äldre åkare.

fast visst man är ju inte så jävla skraj för at göra illa sej när man är 10.

Hav aldrig några förhoppnignar, så blir du aldrig besviken

de är me sån instälning man inte komemr nånstans.. varför ryckte du inte tag i den lilla rödhåriga råttan och bevisade att du var bättre?

skrivstil P22

Det är klart att jag flera gånger under andra halvlek funderade på att totalt mangla sönder det lilla livet. Men efter ett tag lugnade jag ner mig och insåg en sak:

Vill jag verkligen vara killen som först blir tokförnedrad av en 12-årig, rödhårig britt i hawaii-shorta, och sedan blir så frustrerad att jag sätter honom i rullstol?

Svaret blev nej, och nu i efterhand känns det trots allt rätt. Nån heder får man ha.

haha ja menade att du skulel försöka spela ut han, inte slita han i stycken men kan hända att de var lite svårtolkat..

Jag var också en drömmare.
Drömde så intensivt om att bli världsmästare i judo att jag inte lärde mig något när jag väl var i dojon.
Och jag drömde så vackert om min framtid ihop med klassens finaste brud att jag tackade nej när hon ville dansa på klassdiscot, så att jag kunde drömma lite till.

Men de få gånger man sparkat sig själv i ändan och tvingat sig att faktiskt förverkliga drömmen, står man ändå alltid där med tom blick och säger: "drömmen var bättre"

phlegm P23

Jadu jag undrar detsamma från dig :)

phlegm P23

du ska ju inte ge upp efter nått sånt... det e i de situationerna du tar till med lite vinnie jones efterslängningar... de fysiskt starka vinner oftast kamperna mot taniga små talanger... även om man får ta nått kort