Får man fiska efter erkännanden?

Om du på ett lagligt sätt kan få någon att erkänna ett brott de begått så är det nog inga som helst problem.
Att du utger dig för att vara någon annan är nog ingen fara så länge du inte påstår att du är advokat, polis, eller annan "skyddad" yrkeskategori, eller visar upp falska id-handlingar.

10-4, over...

Clajlo goes Undercover agent

frågan är bara hur du ska kunna fiska fram något som håller i rätten. jag kan säga till dig att jag knivade anna lindh men det skulle inte hålla i en rättegång om det inte finns tekniska bevis.

Framför allt så bör det vara ett direkt erkännande (d.v.s. "jag högg snubben") och inte ett indirekt erkännande (typ "vem vet? jag kanske högg honom för att han var kaxig, om du fattar?").
Det ska inte vara några dubier om hur det framkommit heller, så om det kan tolkas som "skryt" för att vara tuff så går det ju bort.

10-4, over...

Får du erkännandet tex. inspelat på band, och kanske lite mer info än just "det var jag som gjorde det" så borde det absolut vara ett hållbart bevis i rätten, ja. Om det räcker till dom beror ju på målets natur, övrig bevisning osv.

Sen får man inte spela in folk på band heller bara sådär..

GAIA - Så länge den som spelar in är i samma rum som inspelningen sker är det lugnt.

10-4, over...

Strålande! Sista frågan är då om det skulle räcka med att fånga ett uttalande som direkt motsäger det personen sa i rätten, och därför anses personens trovärdighet vara ungefär likamed noll i jämförelse med målsägandets trovärdighet som då plötsligt blir stadigt som stål (tidigare ansågs de vara lika trots tekniska bevis), då det så gott som är ord mot ord som varit i rätten?

Går det att förstå vad jag menar? Om personen erkänner att han ljög i rätten, och man fångar det på något sätt. Håller det då? Även om personen inte direkt erkänner huvudbrottet så erkänner han att omständigheterna stämde och att han gjort sig skyldig till ett annat brott som han sa sig vara oskyldig till, vilket i just detta specifika fall borde leda till att personen ändå fälls för huvudbrottet.

Jag kan tänka mig ett ord som kan vara relevant; `brottprovokation`. ;)

Att frivilligt välja att erkänna ett brott man har begått är väl inte att provocera till erkännandet (erkännandet i sig är väl förresten ändå inte ett brott) så varför skulle det gå under brottsprovokation?

är inte brottprovocation när man star och hetsar nagon till att göra ett brott? tex, om nagon hetsar nagon till att rana en gammal tant tex

Ja, medlen avgör självklart.

(Kanske inte direkt ska säga brottsprovokation, men ja, provokation (av bevis, uttalande) är ju vad som garanterat kan åberopas oavsett "egentlig sanning" av målsägande). Att ha något på band, ur kontext är sedan inte något speciellt starkt bevis, och som tidigare poängterat så måste det vara ganska klara formuleringar som gäller ifall beviset ska kännas speciellt starkt om målsägande sedan nekar.

I Sverige går det ju bra att bli prövad för samma orsak flera gånger så i och med det går det att återuppta mål om nya bevis kommit fram (till skillnad från t.ex. USA där nya åtalspunkter måste finnas).

Ett erkännande betyder per automatik inte en fällande dom.

är inte brottprovocation när man star och hetsar nagon till att göra ett brott? tex, om nagon hetsar nagon till att rana en gammal tant tex
Nej.

(Kanske inte direkt ska säga brottsprovokation, men ja, provokation (av bevis, uttalande) är ju vad som garanterat kan åberopas oavsett "egentlig sanning" av målsägande).
Nej.

I Sverige går det ju bra att bli prövad för samma orsak flera gånger
Nej.

Nej.
Jo.
Nej.
Jo.
Nej.
Jo.

Skämt åsido, lite mer substans, om jag får be...

/Drop that bomb

Brottsprovokation är om polisen uppmanar någon att begå ett brott i syfte att kunna "sätta dit" den presumtiva brottslingen. Klassiskt exempel finns i amerikanska snutfilmer där en kvinnlig polis är undercover som prostituerad och drar "prislistan".
Även civilpersoner kan göra sig skyldiga till liknande brott, men då kallas det bara anstiftan.

I Sverige kan man bli prövad för samma sak flera gånger förutsatt att nya, väsentliga bevis har framkommit. Exempelvis om det finns en längre inspelning där förövaren erkänner sitt brott.

Att fråga någon vilka brott han begått är inte provokation / anstiftan. Att exempelvis säga att han får hångla om han säger att han begått ett brott är att göra "erkännandet" ogiltigt.

10-4, over...

Det är väl typ därför ingen berättar "vad som egentligen hände" varken i häkte eller på kåken.
Folk är rädda för fiskare!
Men enda gången man behöver oroa sig för sånt är väl om man sitter typ för mord eller brott av "lika" allvarlig karaktär typ.

känns ändå som att det inte kommer hålla. känns itne som att en amatör deckare kan ramla in på stationen med en bandspelare där någon säger: jag ljög i rätten. hur bevisar du att det verkligen är rätt person som erkänner osv. känns som att det aldrig kommer hålla.

mike_ - Dels är det inte så svårt att göra en röstanalys och dels så har ljudupptagningar hållit i rätten förr. Exempelvis tanten som förra(?) året spontant började skälla ut en "invandrare" för att han var just mörkhyad och därför en hemsk människa. Snubben spelade in hennes påhopp med mobilen och hon fälldes (mot sitt nekande).

10-4, over...