hey, jag är 20 bast, är "vuxen" (läs: bor själv, läser på universitetet, är akademiker enligt mina hittils insamlade högskolepoäng etc.) och har en underbar pojkvän. förtillfället tycker jag också att livet suger men det är sånt som går förbi i perioder. det kanske har med åldern att göra - jag mådde inte som bäst när jag var i din ålder - MEN alla har sina up's and down's. det är bara att göra det bästa av situationen. det enda som går att göra är väl i princip att antingen vänta ut det eller ta tag i saken på en gång och gör en massa grejer som får dig på andra tankar. själv tänker jag bara vänta ut det, jag längtar tills dagen kommer då jag vaknar med ett leende. och nej, det är inte så allvarligt som det låter på mig när jag skriver om det. jag uppskattar allt fint runt om mig men den livsgnista man brukar känna av hela tiden finns inte riktigt med mig. det löser sig :)