Att hålla ihop i vått och torrt..?

Att hålla ihop i vått och torrt..?

Då va de nu min tur att beklaga mig över kärlek.
Har i två år haft ett väldigt ostabilt förhållande med min flickvänn otrohet har förekommit, under uppehåll har hon blivit gravid och gjort abort, jag  har varit med 3 personer och vi är väll så olika människor man kan bli. Men vi har alltid hittat tillbaks och jag har nog alltid vart "mest kär".

Vi har alltid umgåts tight och träffats varje dag tills för 7 månader sen, när min flickvänn blev deprimerad något som går i släkten då hennes mor är manodepressiv och enligt min åsikt helt väck! Hon började då till en början att gå på antidepressiva och tala med psykolog vilket inte hjälpt. Efter ett fylle bråk oss imellan skärde hon sig så pass svårt på insidan låret att hon inte var långt ifrån att stryka med (två mån sen) då flyttade hon hem till sin mamma 8 mil härifrån trots alla mina försök att stoppa henne då jag vet hur hennes familj fungerar och psykiskt misshandlar henne fast hon själv inte ser det. Hon gör allt för att få sin mammas uppmärksamhet och kärlek hennes mamma är inte sen på att utnyttja detta för diverse sysslor i hemmet och jag har fått den uppfattningen att hon aldrig utryckt sina känslor för sitt barn. Min flickvänn har också två st sladd syskon som hon älskar mer än allt på denna jord vilket gör att hon blir som en extra mamma då deras mamma som tidigare sagt inte är sen på att utnyttja min flickvänn till allt, barnpassning är då en väldigt stor del i detta. Jag har alltid påpekat att hon tar ett väldigt stort ansvar mot sin familj men aldrig sagt att hon måste sluta eller så.

Men nu efter 7 månader och allt som verkar att bli värre så har vi gått från att träffas 5-7 dar i veckan till kanske 1 vi har sex max 2 ggr i månaden och träffas max 5 dar. Jag har sagt till min flickvänn då hon bett om min hjälp att den hjälp jag tänker ge dig kommer bygga på ärlighet och kommer inte att vara så kul att höra i alla tillfällen. De jag har sagt till henne är bla att jag tycker att hon ska fundera på behandlingshem då jag tycker att psykologhjälp en gång i veckan inte hjälper.  Jag har även berättat mina åsikter om varför hon är deprimerad och att jag tror att det till större del beror på hennes oroliga barndom och att hon aldrig fått ordentlig kärlek och närhet från sina föräldrar. Men varje gång vi pratar om det mina åsikter och förslag på att hjälpa henne så slutar det med storbråk och hot om att aldrig mer träffas osv.Jag personligen har väll mer eller mindre kommit till insikt med att jag inte kommer någonstanns i detta förhållande. Jag älskar henne nått så grymt mycket men får bara skit tillbaks allt jag gör/säger är fel och mina råd är enligt henne som tagna ur en bisarr quintin tarantino film.

Nu har dock droppen trillat över kanten och jag känner att jag inte orkar längre och kommer att bli tvungen att göra slut med min flikvänn som jag älskar så sjukt mkt. Det är lätt att säga att man borde stå brevid varandra i vått och torrt men hur ska jag kunna det? Inget tyder på att saker ska bli bättre och jag kan väll inte vänta hur länge som hellst. så vad göra?