Begravning

Beror väll på hur väl man känner den som dött. Man kan ju förbereda sig med allt från en tår, en ros eller ett tal.

Jag tycker inte att det finns något bra sätt att förbereda sig.. det blir alltid jobbigt hur som helst när man väl är där. Det man kan försöka "förbereda" är väl att se till att man verkligen har sina nära omkring sig innan, under och efter själva begravningen. Och att man vågar prata om det och finnas där för varandra.. det tror jag är viktigt. Och att man faktiskt tillåter sig att sörja så länge som man behöver. Fast det är ju inte direkt förberedelser..hå, jag vet inte. Det är helt enkelt skitjobbigt med begravningar.
beklagar..

Farsans begravning var typ när jag var 7-8år.. Omöjligt att inte slänga ur sig miljoner tårar. Men jag har typ förträngt skiten.. Det var inte bra, för ibland på fyllorna så kommer det.. Eller när nån säger "din pappa" eller liknande.. Men har börjat klara av det nu .. Men det är skitsvårt..

Så prata mycket. Tyck inte det är pinsamt om det kommer tårar..
Ge han ett ordentligt farväl / hejdå, om det är öppen kista.. Samt ta med dig något o lägg i.. Jag hade en snuttefilt, jag klippte av en bit av den, så han kunde få ha med sig den.. Har kvar resten av filten fortfarande ..

Vet att det är skitjobbigt ..

vila i frid..