barn psykolog skit?

Många som mår dåligt skippar skolan väldigt mkt, antagligen vill de reda ut varför just du skippar skolan så mkt.

Det är lungt, gå dit och snacka. Mår du dåligt kanske det hjälper, mår du inte dåligt så förklara varför du annars skolkar, med lögner som hjälpmedel om det behövs.

Knappast något att oroa dig över anyway, psykologer brukar vara rätt sympatiska :)

Jag blev skickar till BUP(Barn och ungdoms psyk) av andra anledningar när jag var 12-13.

Jag hatade det.. verkligen. Blev galen och kände mig dumförklarad på första mötet. Gick aldrig mer dit... fick gå till skolkurator istället.. kändes softare!

Lillfrida

ooh det där BUP var det ja skulle få gå till :/

var det verkligen så illa?


tack till alla som skriver :)
pz

Kanske inte är så illa för dig.

Kärringarna fick mig att bli galen iaf, men sen så var jag annorlunda när jag var 12 - 13 också..

Men nu när jag tänker efter så hade dom sagt samma sak idag till mig så hade jag blivit lika galen.

Jag vet dom som gillar och trivs med att gå till BUP också. :) det ordnar sig säkert.. Ska ngn av dina föräldrar med på mötet?

Jag gick också på BUP när jag va ca 13-14 år. Det hjälpte mig i alla fall. Hon jag snacka med va riktigt soft och hon förstog mig även ifall jag inte alltid förstog mig själv :)

Lillfrida
okej, men ja känner också att jag kommer bli galen :P

jag vet inte riktigt om min morsa ska me , min rektor ska typ tillkalla dom nu på fredag , tror ja det var.
så får jag väl se vad som händer!


balaclava
vem vet det kanske hjälper mig , men det tror jag inte,
jag tror att jag kommer bli mest arg bara :/


aah får se hur det går!

mer kan gärna förklara :)

Ska du på ett möte med skolan och BUP?
Sånt har jag också varit på för att jag inte var i skolan!
Då vare rektor, biträdande rektor, min handledare, min mamma och pappa, sjuksyster och BUP..

Det gjorde mig sjukt galen.. mer galen är första gången.
Alla satt där å tittade nervärderande på en. Usch. hoppas att det inte är något sånt.

Justja.. har för mig att min soc-tantis och var med! kommer inte riktigt ihåg.

Hoppas att det ordnar sig.

Aa, ifall det sitter en massa personer med kan jag tänka mig att det inte känns ganska så frustrerande :/
men jag va där första gången med min mamma, andra gången med pappa men sen började jag gå själv.

Jag var första gången med mamma med (den gången det inte hade med skolan att göra)

Varken jag eller mamma tyckte om psykologerna..

Jag stog verkligen inte ut. Gick därifrån mitt i "mötet".

antagligen kommer du få snacka om dina känslor osv osv... fast personer som jobbar med ungdomar kör ofta med SET-metoden.

oj :S menade att det känns ganska så frustrerande, sorry.

Lillfrida
jo kolla det är såhär....
min rektor tror redan vi har kontakt med BUP.
men det har vi inte men vi har inte sagt ngt och ja ska ha något möte med skolan igen för 5miljonte gången  och nu vill dom ta med några från BUP.
och nu när dom inser att jag inte går på BUP redan så kommer jag ju få gå på sånna möten och skit :/

och troligtvis kommer socialen också kopplas in.

och ja tål inte att snacka med folk, helst inte med sånna jag inte känner eller litar på.


balaclava
jag tål typ inte att snacka om mig och vad jag tycker och sånt jag blir total stressad.
tillexempel, frågar min morsa om vad jag tycker vi ska göra åt det här med skolan så får ja värsta panik attacken typ o vill ba hoppa ut genom ett fönster eller ngt vettifan varför :/



så summan av kardemumman jag kommer troligtvis bara dra från mötet och vara skit sur och arg över det här.

och det vill jag ju inte , kan inte verka särskilt bra!

men men keep telling me whats going to happend.
pz

Jag har lärt mig å stänga av.. å inte lyssna.. det tog mig igenom mötena med skolan.. JAg ville bara skrika.. men jag satt där tyst..

Egentligen är det värsta att gruva sig.. men jag förstår din känsla!

jag städade på BUP i somras, det kändes rätt psycho där inne.

Lillfrida
vill du lära mig hur man gör de?
känns hopplöst ja kommer bara bli arg över skitet :S

badbrallan X51
bra att de funka för dig iaf :)
men tror inte det kommer funka för mig har svårt att prata med någon överhuvud taget!

chana_masala P19
haha varför det?


pz

Det är ingenting ngn kan lära dig. Det är inte ens ngt sätt som man vill vara på.. Jag har gått igenom mer och mer som har fått mig sån.. och nu ser folk mig som känslokall för att jag stänger av.. ofta..

Jag lever i min lilla bubbla och inget kan röra mig i ryggen. :)

Det värsta är nu.. när bubblan börjar spricka och man förstår allting..

Det är en mindre trevlig erfarenhet..

Gå igenom det bara.. tänk på att dom är där för att hjälpa dig.

B.N.B
förstår att det känns jobbigt och så, men jag tycker ändå att du ska ge det en chans. Gå dit, kolla hur det känns, är det allt för jobbigt så skippar du det. Du har ju inget att förlora :)

Lillfrida
jo, jag kan vara väldigt känslokall ibland , men innerst inne har jag massor känslor men jag stänger inne dom för att inte bli sårad och sådant!

men hörde inte riktigt till saken kom ja på nu...
men ja börjar bli en paranoid arg jävel och det stör mig som fan :/


och det värsta med allt är att min lillebror härmar allt jag gör för han tycker jag är häftig och sånt...


men men .) säg mig vad snackar dom om på BUP är det typ bara att dom försöker få ur en vad som är felet eller vad gör dom för ngt?

pz

balaclava
jag får nog ge det en chans och se :)
som sagt jag har ju inget att förlora :)

Dom snackar bara vanligt..Jag hamnade där först för att en nära väns pappa dog.. Han har samma fel som min egen pappa..

Och jag fick panikångest attacker osv..

Dom frågade om mitt liv.. om mina pojkvänner osv.. Pratade om min pappa..

Mamma fick svara på de flesta frågorna... då jag satt där knäppt tyst och sur.. och framförallt BLYG! :)


Sen efter vi snackat ett tag om mina expojkvänner å så.. så ställer en kärring frågan: "Har du börjat intressera dig av pojkar än?"

det var droppen som rann över bägaren och jag tog min stol.. slängde iväg den och gick till bussen och åkte hem.

Lillfrida
"Mamma fick svara på de flesta frågorna... då jag satt där knäppt tyst och sur.. och framförallt BLYG! :)" detdär beskriver fan mig när jag är på möten :P


var nog det ända du kunde gjort!

Har själv varit där, är du bara ärlig - mot dig själv i synnerhet så kommer du faktiskt må bättre. Tyckte att det var skönt som fan att få snacka av sig med någon som inte la värderingar i vad jag tyckte, höll käft om jag snackade skit och som var intresserad av mina "problem".

Psycholess P27
får se hur det går, kanske lyckas öppna mig och mår bättre efteråt vem vet :)

Lillfrida
tänkte fråga, hur är det för dig nu såhär efteråt allt sånt du vart på ?:)

same old.. jag gick ju inte på skiten.. Skolan har jag fortfarande ingen lust att gå på.. tog mig i kragen i ngn vecka efter mötena..
gjorde skoljobben hemifrån och fick hyffsade betyg(170 poäng) på högstadiet iaf.

Ångrar mig såhär i efterhand då jag vet att jag hade så mkt mer att ge.

Jag gick på det men psykologen var så jävla fjantig och det klickade verkligen inte mellan oss så jag slutade gå på det.
Men det kommer kanske nåt gott ur det hela, jag skulle testa iaf.

När jag var ca. 14-15 och sket i högstadiet fick jag gå till både SOC och BUP.  Gick dit en gång på varje, sen sket jag i det för jag tyckte det sög. Jag vet inte riktigt varför, men det var väl för att dom ville ha tillbaka mig på skolan antar jag. Sen i våras fick jag gå till BUP igen, denna gång för min kurator trodde att jag var deprimerad, så då gick jag dit ett par gånger och snackade bara. Det var rätt soft ändå, gick och fikade med han jag snackade med där (som f.ö. inte var så gammal, vilket också var soft). Det är inget farligt alls egentligen. Inte speciellt kul kanske. Men det beror väl helt på varför man är där, vem man får, och vad man gör.

Kan säga som så att det har väldigt stor betydelse vem du får snacka med på BUP. Första gången jag var där så fick jag snacka med en gubbe som var jävligt otrevlig, sur och så. Det gör att man inte vill gå dit. Men nu i våras när jag var där och fick en kille som var lite yngre, trevligare, roligare och schysstare så var det en helt annan grej.

B.N.B

jobbade som städare, var rum med leksaker där dem satte in barnen och så var det videokameror och såna speglar som man bara ser åt ett håll åt..

skillz, det är så jävla rätt. Psykologen spelar stor roll.. Hade jag fått en schysst en så kanske jag hade varit lite mer normal :P

be cool stay in school

verkar som det inte är så värst farligt :)



chana_masala P19
detdär lät läskigt faktiskt :P

Skippar man skolan skola man straffas med värsta möjliga psykolog (alt. psykopat om ingen psykolog finns tillgänglig). Förutom om du har problem hemma, då kan du gå till kuratorn och gråta istället.