Konstiga saker i kompisars hem - när man var liten..

jag har väl inte varit med om något sånt där.
däremot att jag har blivit hatad av min bästa kompis pappa. Han har nog aldrig gillat mig och jag har aldrig förstått varför. Det är nu när jag är äldre han tål mig inte antingen för att min mamma har bättre jobb än honom som gör att han blir den där äkta "svensson avudsjukan". För när jag var liten sa han "karla karlfeldt männens skönhet"..och sa alltid att jag kunde dela säng med honom osv.. om jag ville och sånna där obehagliga saker.. men sen när jag blev äldre och äldre destomer otrevligare blev han.. När dom hade middagar så sa han alltid "jaha det här är johanna, ett rikemansbarn som har råd och göra allt dom vill, ja hennes mamma är ju blalablabla" och jag va kanske 11-12 år inte tänkte jag på hur min mammas ekonomi var. Men han trackade mig jämt för det.. frågade alltid vad min mamma gjorde och sa jag "hon är i östersund och jobbar sen ska hon till stockholm, så jag är ensam i hemma inatt" så blev han jätte sur.

En annan sak var när jag hade varit hos en kompis (detta hände för 3 år sen kanske) så frågade han "jaha johanna, vad ska du göra då?"
jag tittade på honom och sa "jag ska hem?"
då sa han "Följ med mig till stugan, de finns plats kvar för dig i sängen också *BLINK*"
då sa jag "eeh.. nej skulle verkligen inte tro det.." och sen så såg jag min bästa kompis så skrek jag "VI ÄR VÄL LESBISKA EMMA VISST ÄR VI? jag dela säng med dig i stugan när jag kommer dit" då sa hon "ja föfan!" hon fattade ju inte vad hennes pappa hade sagt.

Nu för tillfället så kan han inte prata med mig, när han är trevlig mot mig är han så ironisk att det nästan är skrattretande. Han avskyr mig, men jag har ju inte gjort honom nånting.
Jag pratade med honom i telefon han pratade kort ton mot mig och verkligen inte kunde prata sen så sa han bara "MEN RING HENNES MOBILJÄVEL DÅ" jag ba "woaah.. ja jag ska" då la han bara på.

Min mamma och han gillar inte varandra och han är en sån som nog ingen gillar för han har ett sånt stressat och otrevligt betende mot alla. Ett kort temprament och skriker så fort nånting går snett.

Jag kmr inte på något riktigt klockrent som mina polares familjer gjorde.. men däremot kommer jag ihåg några av dom "roliga" sakerna vissa föräldrar sa, som tex.

"Indianer kan inte spela fotboll"

Det sköna är iofs att jag något år efter den kommentaren blev en av dom bästa spelarna i laget, och den bättre ironin är väll att sydamerikanska spelare är bland dom bästa spelana i världen ;).. jävla svenne.

Sen i ca. 8-9an hade vi en tight klick på 4 pers, jag och min fortfarande bästa polare och två tjej polare som vi var riktigt nära med, föräldrarna till tjejerna sa alltid framför mig att det vore så kuul om min svenska polare blev ihop med deras dotter, aldrig jag däremot.

Hehe kommer ihåg när jag gick i 4an/5an och hade precis börjat smygröka och alla brukade sno ciggaretter av föräldrar och jämföra vem som hade fått stakast cigg, min mamma rökte camel light så jag blev lilla gumman när vi stack ut på rasten :/ men sen hade vi en kompis i en skola som låg 50 meter där ifrån, vi brukades umgås på fritiden en del med att hålla på med att klottra snatta och tjuvröka. men den här snubben hade snott extra stark tobak av sin farsa som man knappt kunde röka, och när jag blev lite äldre så kunde jag koppla ihop ett och ett med hans farsa var dealare!

Hm, vad lustigt det där med maten. Var jag än var när jag var liten blev jag övergödd med mat. Mina släktingar blir nästan förolämpade om jag inte äter (de är svenskar hela högen) och hos mina polska, svenska, tyska, persiska, och var de nu alla kom ifrån, vänner bjöd alltid på middag om man råkade vara där. Mellanmålet var ju en riktig höjdare när man var liten, ju mer "svensson" (med villa, två bilar och något slags husdjur) ju bättre mellis var det.

Det jag missn var iaf att jag var tvungen att ringa hem och fråga om det var okay att jag åt hos kompisen, det var som ett lotteri, ibland ja, och ibland "get your ass home!" Bara att lyda :D

jag blir kompis men vänner som alltid bjuder på mat när jag är hemma hos dom, annars skulle jag svält till döds

Jag fick alltid ångest när föräldrarna frågade om jag ville äta där. Jag var (och är) vädigt petig när det gäller mat, som tur är bodde alla kompisar så nära så det vara bara att kila hem och komma tillbaka efter en halvtimme när vi ätit båda två.

hade en kompis som hade en gammal farsa, typ 70 år när vi var 11. Farsan var konstnär och en dag hade vi åkt och handlat i deras opel från -71 när det kommer blåljus bakom, polarens farsa stannar och det visar sig att han kör obesiktat och oskattat, hans ursäkt är att han är konstnär och inte har lyckats sälja något på ett tag. På nåt vänster lyckas han komma undan med det och får köra hem mot löfte om att åtgärda problemen, tror knappast han gjorde det..

Var aldrig med om något konstigt när jag var liten. Skulle väl vara att en snubbe hade typ smör och ost och annat shit som stått framme i ett halvår eller nåt, helt smält och äckligt med flugor och allt på diskbänken. Nae fan är nog rätt bra på att välja normala kompisar i det avseendet.