Svensk standup, varför funkar det inte?
Ok, jag har garvat lite när Björn Gustafsson drivit med brats och Betnér varit asgrinig, till och med dragit på mungiporna när Özz Nüjen snackar om invandrare i vissa fall. Det är roliga twists men det säger _ingenting_! Man går inte igenom hela vägen med att ha nåt slags budskap med sina roligheter vilket jag inte förstår alls. Att jämföra Sveriges största med de amerikanska är att totalt dumförklara sig själv, vilket det inte borde vara. Finns det verkligen inte plats för nån genuint genomtänkt svensk Bill Hicks eller George Carlin (rip)? Till och med Seinfeld går ju längre ner på djupet! Undantaget skulle väl vara Ali Hussein/Lasse Lindroth som kan vara det bästa som hänt sverige och 13 år efter hans död är det han snackar om fortfarande aktuellt och sjukt roligt, men whattathefuck liksom, har Sverige bara presterat en enda talang, eller är det vi som publik som bara vill ha lite "åh så skoj, vad likt han imiterar Reinfeldt!" och därmed påverkar det (i mina ögon) negativt? Jag tänkte på det här under den timmen som jag satt på skrattstock och hoppades på att nån skulle få mig att asgarva som Eddie Murphy eller garva åt nåt samtidigt som man känner att man bara hör sanningar från herrarna Hicks och Carlin, men allt jag fick var tråkiga invandrarskämt och sen några halvpolitiska skämt som inte heller föll igenom av Özz (han beskrev hur håriga iranier är, vilka näsor syrianer har, hur hårda serber är och till slut hur mesiga svenskar är, för att avsluta med hur kul han tyckte det var att man hade råkat bränna norges flagga när danskarna hade fuckat upp med mohammed-karikatyrerna.).
Jag kan chippa efter luft ibland när jag hör Johan Glans, förvisso.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Jo! Han tänkte jag på också men han är ändå ingen Ali Hussein. Men när han drar igång om böter för arbetslösa blir jag romantiskt lagd åt fel håll.
Jag tror att alla komiker i Sverige är så rädda för att vara riktig roliga. För att vara riktig rolig måste man säga saker som folk tror att de inte vill höra. En bra komiker skiter i om det är politiskt korrekt eller ett accepterat ämne i samhället. Det roligaste som finns är när man skrattar, sen skäms över att man skrattar, och sen inser hur jävla rätt komikern hade. Sverige är för tamt, och därför är dess komiker för tama.
"Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both." – Benjamin Franklin
Ståupp är inte roligt what so ever, imho. Att jämföra djup mellan t.ex. Bill Hicks och Betnér tycker jag är meninglöst, produkter av två separata samhällen, tidpunkter osv, och då båda är "real" tycker jag det är märkligt att säga att någon av dem skulle vara bättre, möjligen att man kan säga att någon är roligare, men att Hicks lyckas bättre med sitt budskap? Vilket budskap förresten? Att han ska få knarka, att den amerikanska staten suger? Förstår inte hur det kan jämföras mot Betnér samhällskritik mot _Sverige_? Unt so weiter... I övrigt kan jag väl hålla med om att det finns färre budskap i svensk ståupp men jag tror det handlar om en kulturell skillnad; i Amerika finns behovet/traditionen av att vara samhällskritisk, att avyttra sig om socialfilantropiska åsikter. I Sverige har vi inte den kulturen, därför kanske budskapen blir blekare?
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Men är det verkligen det? Varenda människa som "upptäcker" Eddie Murphy Delirious/Raw tex garvar ju så de trillar av stolen! Jag kan tänka mig att det lätt blir plumpt men det är ju det grymma komiker vet hur man balanserar så att det blir roligt istället. Fan vore så skoj att se en riktigt hetsig jävel röja loss :D
Nils, ja men det finns ju ändå hur mycket som helst i svenska samhället som är fel som man lätt kan driva med. Nämn en offentlig sektor så kan man nog hitta ett par problem bara där liksom. Jag nämnde betnér för att han ändå får anses som sveriges främsta komiker just nu, vilket jag inte ser varför han är riktigt. Visst jag gillar bitterheten när han glider omkring på Stureplan och säger att "Zethraeus kanske inte hade så fel i alla fall" men det går inte igenom. Det var det jag menade med paralellen med Hicks, han går hela vägen igenom när Betnér "sparkar in öppna dörrar". (det sista rippade jag från en blogg som rör ett liknande ämne :) sen är jag nyfiken på vad en socialfilantrop är :)
-verbose-: URL till den bloggen pls =) Om det går för sig det vill säga.
"Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both." – Benjamin Franklin
verbose, jag menar att de är kritiska, ofta bittra cyniska, men samtidigt finns den här amerikanska drömmen/idealsamhället/patriotismen hägrande (även erkända samhällskritiker är ändå väldigt amerikanska, Moore, Sage Francis, politiker m.fl.), och att de trots sin kritik ofta säger hur de tycker att det skulle fungera, (ta hur Chapelle kritiserar Kutcher angående Punk'd, även fast det är i ett mer seriöst sammanhang (Def Poetry har jag för mig), men ändock), eller hur Hicks ofta säger att något är dåligt och hur det skulle kunna fungera bättre (ta exemplet när han säger "varför anser folk att svamp är farligt? -- folk skulle ligga och skratta och krama varandra, i princip"), dvs. det finns ett annat förhållningssätt, medan vi i Sverige mest tycker om att klaga utan tillstymmelse till tanke om vad som skulle kunna bli bättre, och hur roligt är det på en skala? Omotiverat klagande i all evinnerlighet blir ju lätt tröttsamt, och det är väl varför Betnér fallerar? Kort sagt, mentalitet och kultur tror jag avgör, men med det inte sagt att något är roligare än det andra. Dina preferenser tycks otvivelaktigt vara för högljudd amerikansk ståupp...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Nils. Ganska bra prickat, men jag föredrar saker som får mig att säga "Nooooooo...!" och jag är en extrem anhängare av frispråkighet. Annars verkar du säga precis det jag menar, att i USA kritiserar man och säger "det här är ju bananas, då kan man göra såhär istället och alla blir glada" och i Sverige gnäller man bara och gör en rolig karaktär på dialekt för att få folk att riva taket av garv. Jag tror faktiskt att det finns utrymme för hetsare som inte håller sig i den politiska mitten (ok det hade inte varit kul att höra en sverigedemokrat köra invandrarskämt men ni hajar..) och som tänker utanför lådan.
-verbose- - Är verkligen Delirious / Raw skarpsinniga socialpolitiska kommentarer? De avhandlar ju mest skämt kring Eddies liv / familj :) Visst, mängder av svensk ståupp är buskis, men det finns de som har genomtänkta set med hyfsat observanta pikar (även om jag inte kan räkna upp ens fem på rak arm). Det är ju även enklare att göra sig till motståndaren / outsidern (Carlin, Hicks) när man lever i ett samhälle med 200+ miljoner som inte är så lätt att ändra inriktning på jämfört med i Sverige som på en global skala har en folkmängd som en okej storstad och vars politiker kan förändra villkoren för samhället hyfsat enkelt. Carlin / Hicks kunde leva i samma nisch så länge de levde och fick nytt material på samma tema hela tiden medan nån svensk som i 90-talets början kunde köra på mot moderaternas regering och politik möjligtvis kan göra comeback och köra sina Bildt-analyser igen, men i övrigt är det väldigt mycket som ändrats och väldigt många som bytts ut. 10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;) Mabande In The Park - once in a lifetime, baby Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda
Halvt off-topic, men jag måste säga att jag tycker att brittiska ståuppare är nivån bättre än amerikanska. Dylan Moran, Bill Bailey och Eddie.. ööh.. vafan han nu heter, transan. Men jag antar att det är en smaksak. Håller med om att svenska ståuppare (och komiker i allmänhet) inte spelkar i samma liga, med ett par undantag naturligtvis (anders och måns tex, även om de mer är komiker än ståuppare).
Din forumsignatur är rätt irriterande när man läser i trådarna du skriver i. Ändra till vanliga textrader är du snäll.
Izzard!
Din forumsignatur är rätt irriterande när man läser i trådarna du skriver i. Ändra till vanliga textrader är du snäll.
Jag tycker att det är kystat. Varför vet jag inte. Men när man ser på svensk stand-up så låter allt bara fake på nått sätt. Inget är på riktigt och det blir då inte roligt. Sen att svenska språket är det löjligaste som finns spelar mycket med tycker jag.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Eddie Izzard, helt jäkla random :) 10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;) Mabande In The Park - once in a lifetime, baby Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda
Sen så måste jag tillägga den rena statistiken: U.S.A. har 250 miljoner invånare, klart att de har chans att få fram fler riktigt skillade ståuppare mot Sverige med sina 9 mille :) Om vi får fram en bra på 20 år (Lindroth) så kan de ju få fram 27 på lika lång tid (om vi skulle bortse från alla andra faktorer) ;) 10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;) Mabande In The Park - once in a lifetime, baby Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda
Jag vet inte alltså, jag tycker amerikansk standup väldigt ofta blir något så väldigt långt bort och handlar om saker man absolut inte kan relatera till. Svarta pratar om svarta och vita, latinos pratar om latinos och vita (ibland svarta) och vita pratar om hur det är att vara vit i ett samhälle där det plötsligt har blivit inne att inte vara vit. Typ. Lite lagom generaliserande nu men ni hajar vinken. Det finns ju sjukt bra stand-up komiker också, och dessutom gillar jag faktist en del av de svenska som finns....
Twang System fi de werl
"Svarta pratar om svarta och vita, latinos pratar om latinos och vita (ibland svarta) och vita pratar om hur det är att vara vit i ett samhälle där det plötsligt har blivit inne att inte vara vit. " + "Özz (han beskrev hur håriga iranier är, vilka näsor syrianer har, hur hårda serber är och till slut hur mesiga svenskar är, för att avsluta med hur kul han tyckte det var att man hade råkat bränna norges flagga när danskarna hade fuckat upp med mohammed-karikatyrerna.) " = Kassa komiker som kör på samma trista koncept finns på bägge sidor av atlanten ;) 10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;) Mabande In The Park - once in a lifetime, baby Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda