Att träffa ex i förhållanden

snapphona

BountyBoo F29
sluta läs vad jag skriver då om du mår dåligt av det eller gå i terapi igen

...fast det är ju inte vad hon skrev.

snapphona, jag mår inte alls dåligt av det du skriver.. utan du verkar må dåligt när man läser det du skriver.


MRsalesman, självklart är en viss svartsjuka naturlig.. och som du säger, det är när den går till överdrift som det blir knas.

Krav är så...dramatiskt, inte helt okej. Man ska liksom inte behöva skräddarsy sin partner efter sina egna, i detta fall ohälsosamma, mått. Går man in i ett förhållande säger man ja till en annan, och kommer man på att man trots allt inte kan respektera hans eller hennes bagage, val av umgänge eller val senare i livet, får man väl avsluta historian. Inte bara för partnerns skull, utan också för sin egen. Det är så sjukt karaktärslöst med människor som inte inser att man har full rätt till en partner som får en att må bra utan massa krav och förbud.

Sen är självklart allt aldrig svart eller vitt. Jag vet att jag hade reagerat med svartsjuka ifall min partner sex månader in i vårt förhållande kom på att han helt plötsligt hade behov av umgänge med sin föredetta. Vart fan kom det behovet ifrån liksom? Och där får man väl, ifall man inte lyckas reda upp sina känslor själv, berätta om dom och hoppas på en lösning där ingen behöver ge upp någonting för att båda ska må bra. Tror sällan det är svartsjukan i sig som är ett problem, utan om hur man väljer att låta den synas.

trams och skitsnack eller hur att folk lyckas stå för vad de säger i denna tråd i praktiken

snapphona

hur menar du?

Att trygghet och tillit i relationer i allmänhet och i förälskelse/sexuella relationer i synnerhet inte är något som kommer automatiskt utan oftast någonting man bygger upp med tiden.

I det flesta förhållanden i början är det normalt att känna sig otrygg och svartsjuk tills man känner att man kan lita på den andra men oftast blir man mer trygg och mindre svartsjuk annars tar förhoppningsvis förhållandet slut eller så får man gå i terapi eller något.

Jag har inte sagt att svartsjuka är bra eller dåligt, det beror väl på situationen.
Oftast kanske det är dåligt men för vissa fungerar det som bekräftelse och inte är en stor grej för andra är det fruktansvärt.

Alla människor är inte hela, förnuftiga eller har bra självkänsla och oftast om man är trasig är man oftare tillsammans med någon annan som är trasig.

Jag har inte sagt att den svartsjuke inte måste arbete på sina problem.
Har man en relation har båda ansvar, inte bara den svartsjuke.

Väljer man att stanna kvar i en relation med någon som är svartsjuk så behöver man inte såra den svartsjuka i onödan och göra situationen värre.

Svartsjuka är rädsla för att bli lämnad och sviken för att man har blivit det innan förmodligen och den som stannar kvar i en relation med en trasig person har ansvar att inte lämna, eller vara otrogen eller hota med att lämna eller vara otrogen mm.

Jag orkar inte bli missförstod igen så om ni inte fattar vad jag menar nu ger jag upp.

För mig känns det lite bra om den jag är tillsammans med är lite svartsjuk ibland för då känner jag mig lite trevligt bekräftad, jag ser inget fel i det.

Jag gör däremot ingenting för att göra min partner svartsjuk med flit,
det har hänt att jag gjort det någon gång för länge sedan men jag fick så sjukt dåligt samvete, så jag skulle aldrig klara det även om jag hade velat.

Jag har haft en relation där min partner ständigt försökte såra och skrämma mig, men som jag sa, personen sökte hjälp för det.

Jag tycker folk antar för lätt att det alltid är den som är svartsjuk det är fel på, och att ända lösningen om man har problem i en relation är att göra slut, ja man bör göra slut om man inte tror att det går att förbättra relationen och lösa problemen.

Om det finns hopp eller inte för en relation måste väl ändå de inblandade avgöra eftersom det är deras liv, och folks moralkakor i en whoa-tråd har ingen som helst betydelse i verkligheten.

Trots alla fina ord om hur enkelt det är att göra slut och hur lätt det är att ha perfekta relationer, så fungerar det inte så i verkligheten.

Det mesta går att bearbeta, läka och hitta nya sätt att hantera i en relation om man verkligen tycker om varandra och vill och vågar jobba på det. Om man inte gör det tar man oftast bara med sig skiten in i en ny relation.
Jag sa ofta inte alltid, självklart är det ibland bäst att bara göra slut.

snapphona, det är absolut inte normalt att känna sig otrygg och svartsjuk i början av ett förhållande. Tvärtom känner man den där tryggheten som ska finnas direkt, annars är det nått som inte stämmer.. med sig själv eller med killen.

Om man vet att man är "trasig" är det bättre att läka sig själv och bli stark än att luta sig tillbaka på någon annan, SPECIELLT om denna människa också är "traisg". Annars ger man sig in i något som är dödsdömt. Två fel gör inte ett rätt.

Om vi enkelt säger så här. Är man så svartsjuk att man är kontrollerande och att det går över den gränsen att det är som en psykisk missshandel. Då finns det, vitt och svart, två alternativ. 1. Den svartsjuke har problem som den måste ta itu med och stärka sin självkänsla 2. Partnern är faktiskt otrogen eller har andra problem som rättfärdigar svartsjukan och är därför ingen lämplig flick-/pojkvän.

Och visst är det svårt att ta sig ur en dålig relation, speciellt om ens egna självkänsla är körd i botten och man inbillar sig att man inte kommer hitta någon bättre och att man älskar personen (när man egentligen bara mår dåligt och ens trasiga halva inte klarar sig utan den andre trasiga halvan), men du vet att det bara är DU som kan ändra din situation och få dig själv att må bra.

den som stannar kvar i en relation med en trasig person har ansvar att inte lämna, eller vara otrogen eller hota med att lämna eller vara otrogen mm.

Eller har man inga skyldigheter alls, utan två val.. antingen vill personen bättra sig=man stannar kvar och stöttar så länge man orkar, eller vill personen inte bättra sig=man lämnar för sin egen skull.

det typiska "han/hon kommer ändra sig"-syndromet.

snapphona

även om förhållanden på många sätt går ut på kompromisser och vissa nödlösningar så handlar ju inte svartsjuka om det. svartsjuka är den ena personens kränkande av den andres frihet. att du som partner med en svartsjuk människa måste förändra ditt liv är ingen kompromiss. om något är det den svartsjuke som bör "ändra sig" eftersom att kunna vara sig själv verkligen är A och O i både förhållanden och vår rätt som människa. om den svartsjuke hävdar att det är att vara sig själv att vara svartsjuk så är det inte någon att vara tillsammans med.