Gjorde blindtarmsoperation härom halvåret eller så. Rätt soft, visst, jag kunde knappt resa mig för att det gjorde så ont ett dygn innan operationen (fick ligga inne på alvedon, pissläkare), men när jag väl fick morfin så var jag glad. Tyvärr så var jag oförsiktig nog att (vid första morfinsprutan) börja le som en idiot. Inte medvetet iofs, men fan vad det morfinet tog. Citerar sköterskan: "Vi får nog ta det lite lugnt med det där". Det bästa var att vakna efter operationen. Visst, narkosen var awesome, men direkt när jag vaknade till på uppvaket så såg en sköterska mig, kom fram och sa "Hej, nu ska jag ge dig lite morfin". Riktigt trevlig kvinna. Kunde däremot inte uträtta några som helst behov typ 6-7 timmar efter att jag vaknade, inte lika kul. En slang i urinröret, sen tömde samma trevliga kvinna mig på allt piss. Jag som inte ens är förtjust i urinoarer för att jag tycker pissande (och bajsande såklart) är privata saker, så står någon tant med en slang i det heligaste på mig... Inte kul. Sen skickades jag hem kvällen efter operationen (efter mycket om och men och "är du säker på att det inte gör så ont längre?") med alvedon (?) och voltaren (?). Självklart gjorde det skitont dagen efter, fick bara skitmedicin. Ringde sedan sjukhuset och fick prata med en annan läkare än den som skrev ut voltaren, och den läkaren sa att jag självklart skulle ha tradolan. Att min ask tradolan tog slut på en helg är en annan sak, fick pina mig en vecka extra, men jag är nöjd ändå. Min livshistoria :)