Skaffa självkänsla, hurdå?

Du borde hurra mer, jag hade 60 p när jag knatade ut ifrån skolavslutningen i 9an och idag sitter jag med högskoleutbildning och arbetar med börsplatformsutveckling, jag har aldrig varit en engagerad individ när det kommer till skolan så visst jag kanske har haft flyt , men jag tog mig en KY-utbildning och njöt av dom 3 skoldagarna vi hade i veckan.

ett perfekt tips om du vill bli något men inte riktigt orkar: KY.

Annars får du inse att varje individ har en entreprenör långt ner någonstanns i bakhuvudet, spawna idéer och hoppas på välgång genom egenföretagande. att registrera sitt namn med f-skattesedel kostar nog inte mer än några hundralappar och visst finns det något som du kan bättre än dina bästa vänner?

Ditt största problem verkar ju vara att du jämför dig själv med andra hela tiden. Sen låter de som att du behöver lite disciplin och att du behöver lära dig att avsluta saker som du påbörjar. Allt sitter i ditt huvud, sluta tveka på dig själv och gör de du vill göra!

Alla har olika förutsättningar i olika delar av livet, om man tex är spinkig som en räka och går till gymmet o förväntar sig att öka lila snabbt som någon med grymma gener så får man tänka om och fortsätta köra, de ända som kommer hända är att de kommer ta lite längre tid, men så är det här i livet man får inte vad man vill ha på en sekund. Men som tur är så är tid något som en 23-åring har gott om.

Jag har i princip 80 poäng på högskolan (kuggade två som jag inte orkade ta upp) och jag mår väl inte sådär bra, har insett att det krävs ett mirakel eller enorma förkunskaper för att klara av heltid. Det som jag fixade var bara halvtid under tiden som jag jobbade.

varför fokuserar du på det negativa istället för det positiva? på dina nederlag istället för dina bedrifter? du kan bara åstadkomma det du gör efter dina egna förutsättnignar. ja, det finns folk som klarar av att plugga heltid och jobba samtidigt, men det är bara för att man har lättare för att lägga märke till dem, just för att det är en sådan bedrift. att du inte klarade det är inte på något sätt ett misslyckande, det är ingen som förväntar sig det av dig, utom möjligtvis dig själv, och dt vet du ju bara själv om du gör rätt i att göra eller inte, dvs om det är ens möjligt för dig att klara av.

Problemet med mig är att att missförstår saker från mina kurslitteraturer, jag försvårar saker som gör att människor inte förstår mig riktigt, min kunskaper räcker inte tex.

du kanske bara valt att plugga fel ämne? vissa saker har man fallenhet för. själv pluggade jag argumentationsteknik, jag förstod inte ett dyft, kände mig helt blåst i huvudet. men jag har pluggat andra saker som känts fasligt mkt mer lätt och det gör en enorm skillnad. försök hitta din grej.

Jag avundas över alla bekanta och vänner som verkar ha fixat alla jävla tentor problemfritt eller utan ens anstränga sig typ, det är så förbannat orättvist att jag snart spyr galla.

Men sluta jämföra dig med alla andra. Alla har olika förutsättningar, du måste lära dig inse det. Förstår du inte själv hur tossigt det är att andra jämför sig med dig också? De vet ingenting om dina förutsättningar heller, och du gör ju bara dig själv en enorm otjänst genom att ständigt jämföra dig med andra för det kommer alltid finnas någon annan som är starkare, snyggare, smartare, bättre, snällare, rikare etc etc etc. Och vad ska du göra då? Du kan bara bli den bästa du du kan vara.

Ja alltså, jag har ju enorma mål, jag minns då jag drömde om att få bli advokat eller jobba som kriminalpolis, men dessa krav som de ställer är omänskliga att klara av.

Sänk dina krav. Sätt upp realstiska mål utifrån DINA EGNA FÖRUTSÄTTNGINAR.

Jag har 7 vg och 3 mvg och resten g från gymnasiet ,men det är inget att hurra över då jag känner dem som har mvg i allt.

Återingen. Jämför dig inte med andra.

Jag har själv haft enorma problem med att inte våga misslyckas, men jag insåg hur mycket jag gick miste om när jag inte vågade göra saker av rädsla för att misslyckas. När jag insåg det så insåg jag också hur trivialt ett misslyckande egentligen är. Man förstorar upp det och tror att alla vet att man misslyckats, men de flesta bryr sig inte det minsta, för det är lika självupptagna som en själv. Så slappna av lite, chilla. Tänker du väldigt mycket på andras misslyckande också, eller ser du bara hur mycket bättre än dig de är? Vad är det du är rädd för? Det är inte hela världen att misslyckas. Låter så jävla enkelt när jag skriver det så här, men om du tänker efter. Har du aldrig träffat någon som resonerar som du och tänkt " fan vad löjlig hon är som tar det så hårt, det där var ju ingen stor grej" ?

Det handlar bara om att leda de negativa tankarna vilse så att de inte tar över. Det finns olika metoder och sätt att göra det på. Men en kan vara att varje gång man tänker en negativ tanke om sig själv som ett mantra upprepa ett positivt påstående tre gånger. Affirmera kallas det. Bara ett tips av många, hitta den metod som passar dig bäst.

Men gubben...jag fick en världsslap i ansiktet när jag försökte mig på högskola. Pallade sex veckor, sen sket jag i det. Jag kände mig inte heller särskilt bright när jag fortfarande kämpade med att förstå schemat medans klasscompadres redan hypade tentorna :)

Hur långt du vill pressa och utmana dig själv är helt upp till dig. Personligen insåg jag under mina sex akademiska veckor att jag absolut inte var redo någonstans, och gick tillbaka till jobbet. Just nu är jag inte pepp på en nivå som jag vet kommer innebära totalt fokus, en jävla massa ångest osv. Det är kanske en sån insikt du behöver? Du känner säkert med dig själv hur långt du vill och orkar gå i dagsläget. Menar inte att du ska begränsa dig själv, men kanske lyssna lite mer på dina tankar och vara realistisk? Varför pluggar du om det får dig att må dåligt?

Och angående studieresultaten från gymnasiet...kom igen? Det där är grymma betyg! Och även om det inte hade varit det...vem bryr sig? Jämför inte dig med andra, är du en medelmåtta så är du en medelmåtta. Acceptera det, eller jobba emot dig själv för att uppnå högre betyg, men var då beredd på att det kommer bli grymt mycket jobbigare. Allt handlar om hur mycket man är villig att satsa, och som någon sa längre upp har vi alla olika förutsättningar. Det betyder inte att du inte kan bli advokat, men kanske att du får jobba tio gånger hårdare än andra för att uppnå det. Är det värt det så kör! Men var beredd liksom.

Och var rädd om dig! Låt inte alla mongokrav äta upp dig.

En liten inflick bara.. tror folk har svårt att ge sig själva cred för saker dem åstakommit bara för att det ska vara en självklarhet att man skall klara dessa grejjer.. Du bör jobba på de.. Jag tex var fan stolt över mig själv varje gång jag vaknade 7 och gick till matten på tisdagar i gymnasiet.. det var en självklarhet, men jag visste att jag hade svårt som fan för de så jag berömde mig själv över de, fast alla andra gjorde exakt samma sak!

Det verkar gå bra för dig, om man jämför med mig, och många jag känner, så du behöver inte deppa över dina bedrifter.

Läs boken Du äger! av Mia Törnblom, jag har börjat läsa den och den verkar väldigt bra för "oss" med dåligt självförtroende och självkänsla.

Jag känner igen mig i en del. Hoppas det blir bättre.
Gör små steg varje dag som du tycker är jobbigt. Se dig själv dock aldrig som ett offer det gör det bara hela värre. Och sluta jämföra dig med andra som sagts tidigare, försök njut av livet.

Samla ihop 30000kr och dra till Indien i ett halvår. Kan låta lite drygt att slänga upp så här men det sätter jävligt bra perspektiv på ens liv i I-världen. I-landsproblemet försvinner inte, gör inte mindre ont, men man får i allafall upp ögonen på ett annat sätt för vilka problem man inte har, vilka möjligheter man har osv.