Korrelationen mellan trötthet och dåligt självförtroende

SJÄLVKÄNSLA heter det, inte självförtroende..

två helt olika saker.

och nej, jag tror han är trött.

Intressant tanke! jag förstår vad du menar! Men rent spontant känner jag inte själv kopplingen till självförtroende, jag känner mer att det är någon som är uttråkad, alltså inte "trött".

Kan vara så att personen i fråga egentligen vill göra någonting annat känner jag. ostimulerad, kan ju vara för att personen blir lite utfryst genom dåligt självförtroende, men även för att diskussionen kanske inte intresserar personen, eller för att alla andra är korkade och personen bara inte tycker att det är intressant.

ofta sägs det ju av folk som inte är så "där" utan lite frånvarande typ.

Kul observation. Men tyvärr känner jag som sagt inte direkt igen att det skulle vara självförtroendet.
Men jag håller med om att det inte är för att de är trötta, utan att det har någonting med gruppdynamiken vid tillfället att göra snarare :)
undrar vad bara?

höh, när jag känner mig obekväm med folket omkring mig så ursäktar jag mig med att vara "trött", de har nog nåt med min självkänsla att göra. Så de ligger nåt i det.

Det handlar väll snarare om att känna sig trött på grund av gruppdynamiken, som CameraObscura är inne på, än att vara trött som i sömnig.

Det är bara ett maskerat sätt att säga: Gudars skymning vad jag har tråkigt.

Sen kan väll det också hänga ihop med självkänsla osv, för är man i en grupp där man har tråkigt så känner man sig antagligen utanför. Detta i sin tur lär ju påverka din självkänsla på något vis.

Jag har allvarliga sömnproblem, därför säger jag nästan dagligen att jag är trött. Helt logiskt.

Vissa dagar, när jag mer eller mindre hatar mig själv och alla andra människor, så brukar jag drabbas av en massiv trötthet vilket resulterar i en alldeles för tidig insomning på soffan.

Dagen efter är jag oftast utvilad och inte alls på ett så mörkt humör.

Depressioner och trötthet går ju hand i hand och depressioner och dålig självkänsla/självförtroende är ju också polare.

Trådskaparens exempel tycker jag dock är mer en smidig bortförklaring så man kan avvika från gruppen utan att man måste ha värsta utlägget om varför man vill dra. En vit lögn för att underlätta vardagen helt enkelt.

Jag vill veta vad du menar med mentalt svagast? Sen undrar jag om det är något som bara du uppfattar eller om det brukar vara något som alla i gruppen har samma uppfattning om? Hur bemöter ni/du honom då ni/du uppfattar honom som ni/du gör? Hur säker känner han sig i gruppen om eventuellt han också är medveten om hur ni uppfattar honom? Brukar han säga "fel" saker eller bete sig på sätt som ni tycker är konstigt? Hur hanterar ni/du sådant beteende?

Att inte veta hur man ska föra sig i en grupp kan för den delen orsaka psykisk och fysisk utmattning, så tror absolut inte att det behöver vara något som han hittar på. Kanske är han medveten om det, kanske inte; det kan vara ett medvetet val att skylla på att man är trött för att fly gruppen eller så kan det vara att ha känner sig trött som ett resultat av sin roll i gruppen.



Äh. Nu skrev jag bara helt spontant. Vill mest veta första frågan.

Rachel

Jag tror inte att han talar om ett specifikt fall, utan en vag hypotes grundad på en längre fundering och observation av många umgängen?
Antagligen bara retoriskt snyggt formulerat för att fånga läsaren och göra det mer "tillgängligt" i första meningen.

men det var bara så jag uppfattade det. kan ju ha fel. :)

CameraObscura Ja, och jag menade den polare som agerar så ifråga vid varje tillfälle? Då han säger att alla är sådana som han uppfattat som mentalt svaga, så känns det som om han kanske kan ge fler generella drag han observerat?

rachel
Jag utgick ifrån att det inte är så att de "mentalt svagaste" alltid är samma personer, isåfall är det ju inte grund för att dra den slutsatsen som trådskaparen drar.
Grundat på det antagandet gissade jag att trådskaparen redogort för alla likheter han lagt märke till och således den slutsatsen han drog, baserat på forum och form gissar jag att det inte är en akademiskt meriterande fältstudie han gjort utan bara nån tanke som slog honom, alltså en ganska grovt huggen idé som kanske är lite fel men i sak någonting som är skoj att lägga märke till.
Jag antar att den enda likheten han sett har varit just att de framstått för honom som vid tillfället "mentalt svagast" vilket också är relativt och inte konstant.

Är det så många som umgås med folk där de inte kan vara sig själva?

BountyBoo F30
Capslocken till trots, tackar jag dig för ditt bidrag till tråden genom att svara på din andra fråga. Ja, jag tror det finns massvis av människor som umgås med personer som av olika anledningar inte "kan vara sig själva".

Rachel F22
CameraObscura förklarade det hela rätt jävla bra faktiskt.

CameraObscura P23
Kan du läsa tankar?

BountyBoo
kan ju också vara så att personerna man umgås med är vettiga personer man kan vara sig själv runt men att situationen eller det man gör inte är något man är helt bekväm med. eller att man är ett mindre sällskap där man kanske bara känner ett par stycken som man trivs med och resten är vänners vänner som man inte känner lika bra. finns ju tusentals anledningar till varför man inte kan vara sig själv i vissa umgängen utan att det för den delen handlar om att man har "dåliga" vänner.

phatie, det har du iof rätt i! Jag tänker iof ofta att om det är massa folk som jag känner, känner inte de heller mig =deras åsikt om mig är från första intrycket.

Alla kan ju inte gilla en.

BountyBoo
Ja, så funkar jag också. Lite "take it or leave it"-attityd. Gillar du inte mig behöver du inte prata eller socialisera dig med mig och så har vi problemet ur världen. Men jag kan förstå att andra kanske inte tänker likadant, eller om det kanske handlar om en väldigt god vän till en som introducerar någon man inte riktigt klickar med - då kanske man ändå vill försöka anstränga sig trots att man känner att personkemin inte är 100% och då kanske det obekväma gör sig påmint.. Det vet jag i alla fall att jag känt med några av mina absolut närmaste vänners pojkvänner ibland. Men då handlar det mer om att det blir obekvämt för att jag inte gillar dom, inte för att dom inte gillar mig.

det kan ju också vara så att det som ni uppfattar som en mentalt svag person egentligen bara tycker att ni är ett gäng töntar och inte har vidare intresse att vare sig prata eller umgås med er, och diplomatisk som denne är skyller på trötthet.

initiativförmåga i en grupp där man känner sig underlägsen, vilket jag tolkar det som att du menar, är en jobbig sak vilket medför att en person i den situationen knappast gör så tydliga ställningstaganden. tror jag. eller så är dina polare bara trötta