Ni som inte har något mål i livet, känns det inte meningslöst?

Amoure
Att du är helt nöjd med ditt liv betyder ju inte att du skulle leva exakt samma liv dag in dag ut, o träffa samma kompisar osv osv.
Eftersom du nu säger att du inte är nöjd om det är så. Att du är nöjd betyder inte heller att du inte utvecklas eller går framåt.

Att vara nöjd betyder däremot att du tycker att livet rullar på i bra takt, och att du utvecklas till den grad du önskar, och att du har ett spännande liv där du träffar nya människor o ser nya platser och får nya erfarenheter.
Helt enkelt, du är nöjd om livet tillfredsställer dig på ett bra sätt.

Allt detta åstadkommer du genom att leva i nuet och förbättra din livssituation du har nu. För att leva med några mål i framtiden leder ju ofta bara till att man lever för att sträva mot en dröm som man kommer nå i framtiden. Som troligtvis bara är en illusion. Och inte för att leva det liv du önskas leva nu.

Du måste inte ha mål för att utvecklas.. Det räcker med att se inom dig själv för att se vilka områden där du behöver utvecklas inom. Det fungerar betydligt bättre än att sätta upp mål. För målen brukar ofta vara väldigt missvisande, målen är ju inte ofta bra representationer av hur du önskar att du levde ditt liv. Utan är ofta bara en prestation eller en bild av hur du tror att du skulle leva bra.

Jag har ofta ifrågasatt avsaknaden utav mål i mitt liv men oroar mig inte nämnvärt för att vara ärlig. Så länge jag har människor i mitt liv som jag kan ge glädje till och få glädje av är jag nöjd. Måhända att även det räknas som någon form av modest mål men äh... För att svara på din fråga, nej det känns inte meningslöst ty jag sysselsätter mig ändå. Kärlek!

Det är meningslöst att bry sig om hur andra lever sina liv, speciellt om deras livsval verkligen inte påverkar ens eget liv alls.

Somliga trivs bra och är lyckliga med att ha ett mål i sitt liv och känner sig ostimulerade om de inte har det. Andra är slackers och trivs bra med att göra så lite som möjligt och inte oroa sig om det dem gör är meningsfullt eller inte.

Alla gör väl i slutändan det som de tror kommer göra dem lyckliga.

tycker att det låter ganska platt att säga att målet med livet är att vara lycklig. definitionen av lycka är ju olika för olika människor. vissa vill göra karriär och finner en tillfredsställelse i det, andra vill ge allt för sin familj eller hjälpa människor på ett eller annat sätt och några gillar kebab och sit com.



..alla har väl något mål i livet, men alla kanske inte drömmer samma saker. jag tror inte heller att det finns ett svar på vad som människan att må bra (om det nu är målet...)

tror att en viss strävan är sund så att man kommer vidare och utvecklas. tycker att det är intressant med förändringar och processer. och det är berikande.

marvin gaye hann visst före mig

"The joy of life consists in the exercise of one's energies, continual growth, constant change, the enjoyment of every new experience. To stop means simply to die. The eternal mistake of mankind is to set up an attainable ideal."
Aleister Crowley

det beror på personen ... man kan ha definierat mål och man kan ha inget mål ... de första tänker långsiktigt, de andra tänker kortsiktigt och de riktigt vet hur att njuta av livet ....

Teoriprov

Jag tror att det finns olika personlighetstyper bland oss människor, vi har våra rätta platser någonstans, en är genetiskt och möjligen helt slumpmässigt placerad i en miljö som gör honom förutbestämd till att vara en löedare, andras "öde" (det sammantagna resultatet av genetik, miljö och händelser i ens liv) är att vara medelmåttor eller svensson (det är negativt laddat men jag menar det inte i en negativ bemärkelse, sålänge inte medelmåttor hamnar på maktpositioner vilket nästan alltid är fallet i vårt samhälle idag, se på våra politiker), vissa är bestämda att vara tänkare/shamaner/konstnärer/forskare beroende på den kultur de lever i.. att finna lycka är att hitta sin rätta plats, sitt sanna jag och inte sträva efter något annat förrän tiden kommer för att byta riktning vilket den kan göra för vissa, det måste dock ske naturligt..

jag tror inte människor behöver ett mål för att bli lycklioga men dock en riktning, det mest deprimerande som finns är att svepas med av krafter som inte är i samklang med ens sanna natur.. en kreativ människa som pga dålig självkänsla lever som en dagdrivare, eller en kvinna som personligen för tillfället är bäst lämpad för att vara mor som pga yttre förväntningar stressar sig fram i en karriär som inte är för henne eller vice versa en kvinna som är inkarnerad som en ledare men tvingas vara hemma och sköta hemmet, eller en snäll kille som borde arbeta i ett socialt sammanhang men dras med en gangsterkultur som går emot hans egen kultur o.s.v o.s.v.

sedan tror jag nog att vi som art skulle må bra av ett gemensamt fint ideal eller mål, men som i citatet jag postade så anser jag att det bör vara ett luftigt ideal som är mer en riktning än ett uppnåeligt mål, typ paradiset på jorden, utopia.. hade vi det skulle det bli enklare för folk att hitta sin rätta plats och jag tror människor generellt skulle må bra av det..

Jenny19, varför skulle de med kortsiktigt mål veta bättre hur man njuter av livet?

"som går emot hans egen natur" inte kultur

och vad har teoriprovet med det att göra?

Hyfsat random att länka teoriprovet haha

jag tolkar det som att det är hennes mål just nu..

Kasst att ha som mål att länka teoriprovet i en tråd på Whoa

xpertize P24 - HAHA! :D nailed it !

kakmonstret

Att vara nöjd betyder däremot att du tycker att livet rullar på i bra takt, och att du utvecklas till den grad du önskar, och att du har ett spännande liv där du träffar nya människor o ser nya platser och får nya erfarenheter.
Helt enkelt, du är nöjd om livet tillfredsställer dig på ett bra sätt.

ja, och jag är nöjd. jag har absolut inte sagt något annat, men jag, som någon skrev, skulle inte känna mig tillfredsställd i det här livet utan ett mål, och det hör till min natur. Jag är sån som person helt enkelt, detta betyder inte att jag menar att de utan specifika mål är mindre framgångsrika om du förstår. Detta är ju helt olika från person till person, och alla måste göra de som funkar för dem. Men vi har väl aldrig sagt något i den här tråden om hur andra borde leva sina liv utan hur man själv ser på det och känner inombords. Och när ni ändå var inne på meningen med livet så har jag funderat på det länge, och det bästa jag hört är
det som står nedan.

junkgirl

Aha såg inte det. Vilken tur. Målet att leva så bra som möjligt lär ju vara det bästa målet av alla.


Att bara sträva efter saker som ligger på gränsen till orealistiska saker kan kanske ha en motverkande effekt istället.. Jag menar, om du eftersträvar något du (kanske) aldrig når lär ju vara en större moraldöd än att uppnå dagens små varje dag... så tror jag iaf..

jag också.

kakmonstret P25

Att ha en mål om hur livet ska bli, tex "Jag vill bli en bra pappa och ha en familj"
betyder ju inte att jag vill bli det just nu nær jag ær 22, det har ingenting med stunden att gøra, jag går ju inte runt i dagslæget och letar efter tjejer att gøra gravida direkt.
Eller om en 15 åring tænker "Jag vill bli advokat" det ær ett mål men påverkar inte stunden førutom att han kanske kan ta igenom sig skolan lite lættare. Dærfør håller jag inte med dig om att ha ett mål inte ær att vara nøjd med stunden.
Men visst jag førstår vad du menar, klart du kan bli en skitbra farsa utan att ha satt upp det som mål 15 år innan det hænder och bara låta slumpen styra.

Men jag har många kompisar som bara lever før stunden och bara lever sitt liv utan att reflektera runt det, dem ær nøjda med tillvaron.
Det tænker inte øver livet så værst mycket och har ingen framtidssikt.
Det ær det dær jag inte førstår, hur man inte kan ha en långsiktig plan - ett mål.

Några av mina mål ær att bli gymnasielærare, skaffa ett hus vid sjøn næra dær jag væxte upp, underbar plats.
Fixa en sommarstuga på væstkusten, bli en bra pappa med några kids och fru.
Bara før att jag har dessa mål betyder det inte att jag inte ær nøjd med livet, men jag har en drivkraft inom mig som gør att jag kommer nå dem målen (farsa och fru vet man ju aldrig hur det blir dock.)

Før att jag har dessa mål att stræva efter betyder inte att jag inte uppskattar saker och ting som hænder i nuet.

chana_masala P22
Visst jag känner också kompisar som du, som bara lever sitt liv utan att reflektera mycket över det. Å andra sidan så skulle jag inte klassa de som att de "lever i nuet", utan jag skulle nog säga att de bara lever.
Att man lever i nuet är väl också lite grann att man ska uppskatta vad man har, vad man inte har, o man har någon slags självinsikt för att veta vad det är man mår bra av, och man styr sitt liv därefter.

De som inte reflekterar alls, utan bara lever på, tror de har väldigt svårt att uppskatta det dom har. Och tror inte de heller är nöjda med det dom har. Dvs de lever väldigt lite i nuet.

Poängen är väl kanske, att avsaknad av planering av framtiden räcker inte för att säga att man lever i nuet.

Jag förstår dina mål. O helt ärligt låter dom ju fina, och som något som jag också skulle kunna ha som mål. Problemet med just mål tror jag är att man har en slags drömbild av hur det skulle vara att leva det livet. Man tror att man kommer må bra när man når det. Vilket man inte gör.

Om jag tar en liknelse med mig själv. Jag jobbar väldigt mycket konstnärligt, och ett mål jag tidigare haft är att jag ska kunna jobba med min konst, och jag ska kunna göra det på en väldigt hög nivå, och vara duktig på det. O jag har kämpat på o jobbat hårt för att nå dom målen. Har offrat mycket fritid på det. Nu när jag har fått jobb, o kan jobba med det, då känner jag mig inte nöjd. För att just leva på det inte räcker. Man sätter sig aldrig ner och bara är nöjd.
Har man mål, så är det dom målen man lever efter, och det är känslan av att ha dessa mål som är det positiva, inte själva målen. När man väl mått dom, då sätter man upp nya mål som man försöker uppnå, o så rullar livet vidare. Man lever alltid efter de målen man har o lite grann hur man tror livet skulle vara när man uppnår dom. Det är lite det jag menar med att leva i en dröm
Nu försöker jag istället att fokusera på att leva i nuet och leva ett liv jag vill leva, utan mål. Jag föröker hitta glädje i varje verk jag gör, och hittar glädje i den kreativa processen och att upptäcka nya saker med konsten, och att bli duktigare.
Dvs jag finner glädje i vardagen o i livet jag lever nu, och jag försöker granska mig själv för att hitta de delar av mitt liv jag inte är nöjd med, och jag förändrar dom.

Det var lite så jag tänkte. =D

chana_masala och jag är helt "on the samy page", skulle inte kunna säga det bättre själv..

kakmonstret men det är ju det jag menar, jag kommer alltid att ha mål, för jag kommer aldrig att vara "nöjd" som du kallar det, med de "drömmar" jag har när jag väl uppnåt dem på samma sätt som du inte känner att ditt forna mål och din dröm, nu inte räcker till, du strävar alltså efter nya mål, vill nya saker, det är en del av livets gång. Och det kommer antagligen vara så tills dagen du ligger i kistan, eller iaf sitter på hemmet, då när du levt ditt liv och känner dig tillfreds med allt du gjort kan du sitta där och "leva i nuet" för att ta vara på de dagarna du har kvar. Jag känner att mål är något som gör att man klarar skolan lite lättare, osv precis som chana sa det. Jag har vetat om vad jag vill bli sen jag var 14, och när jag väl kom på det så kändes allting mycket bättre, jag kunde gå till skolan utan att känna att "det löser sig, jag kommer säkert in på något helt ok gymnasium ändå", du förstår. Jag tror att alla vill ha mål, men är för rädda för att sätta dem helt enkelt, eller är rädda att de sen inte ska vara nöjda och sen ge upp där när det kan göra så mycket mer.

livet rullar på helt enkelt men samtidigt ser jag fram emot framtiden och hoppas på att när jag nått mina mål har jag så mycket mer möjligheter att jag kan sätta nya :)

Amoure
Hehe jag förstår din poäng. jag tror dock på att man ska försöka att se dessa mål för vad de är. Fantasier, o när man väl uppnår dom, då upptäcker man att man behöver nya osv. Det är bara en evighets lång jakt på en dröm som inte existerar.
Det viktiga är just hur man når målet, och hur man lever det livet. Dvs just jakten till målet är det som spelar roll, eftersom det är det vi lever. Dvs nuet, det är nuet som är det viktiga.

Visst mål kan vara bra för saker. Om man ska bli väldigt bra på någon idrott, eller något sånt. Då nästan måste man ha mål för att disciplinerat kunna bli så bra som man behöver bli.
Min poäng var väl docka att målen inte ger en lycka. För när man väl uppnår målen så behöver man nya mål.

"då när du levt ditt liv och känner dig tillfreds med allt du gjort kan du sitta där och "leva i nuet""
Jag tror snarare att det kommer bli så att, du lever i nuet de sista dagarna. O blir väldigt lycklig av att du lever i nuet, för du har aldrig upplevt att det varit så skönt att leva, som när du lever i nuet, och då ångrar du att du levt hela livet att sträva efter några mål som inte existerar, istället för att ha levt i nuet. =D

kakmonstret

Grattis förresten att du kan leva på din konst!
Har varit en plan för mig med men den har jag gett upp haha!

Men det med att alltid sträva efter bättre:
Ligger det inte i våran natur i princip att aldrig vara nöjd och alltid försöka sträva åt något bättre? att man alltid hittar problem är ju något som alla har, även om du sitter med 5 mille på banken hittar du väl alltid något att klaga på.

För mig går planering inför framtiden och mål hand i hand.

Men visst jag förstår vad du menar och jag anser inte som trådskaparen att man har ett meningslöst liv utan mål, men personligen är det något jag är väldigt glad för att ha.

vi skjuter upp målen en dag framför oss varje dag. inget fel med det, det funkar.

Inväntar 50bast så jag får ha en stor jävla röjfest!

Fyra, du e visst bitter samt har en konstig inställning till livet. Du verkar anta att man måste klättra uppåt i pyramiden för att må bra? ThaPimpus sa aldrig att hans mål var att bli stor, utan att han vill göra musik, vilket han gör och verkar vara nöjd över. Jag förmodar att han vill bli bättre enbart för sin egen skull.

Sen tycker jag iof även att ThaPimpus borde hoppa av sin höga häst och inte anta att hans liv är bättre än andras bara för att han gillar att göra musik.

chana_masala P22
"Ligger det inte i våran natur i princip att aldrig vara nöjd och alltid försöka sträva åt något bättre? att man alltid hittar problem är ju något som alla har, även om du sitter med 5 mille på banken hittar du väl alltid något att klaga på. "
Jag tror det är någonting mer kulturellt, hur vi lever i det moderna samhället där man alltid ska prestera. Speciellt inom storstäderna. Där är man alltid stressad o har mycket saker att göra, just för att man vill komma någon vart o inte stå kvar på sammma ställe. Medan jag har fått upplevelsen att det är annorlunda i lite mindre städer, där behöver man inte stressa, för det är inte så direkt att man ska någonstans.

kakmonstret
Fast det är ju inte stress det handlar om, utan att människor har en tendens att inte vara nöjda. Jag tror att folk på landet är minst lika missnöjda med tillvaron som folk inne i storstäder. Så är det iaf i mitt fall, och jag kan tänka mig att det är likadant i mina vänners fall. Sen kanske jag hade varit ännu mer missnöjd om jag bodde i stan, men fan vet jag...

Tror så fort bollen har fått rullning så är det enklare. Jag har ingen aning vad jag har för mål mer än att gå klart min skolgång jag har missat i min barndom. Efter det har jag faktiskt ingen aning var jag hamnar. Inte dom stora kliven som räknas utan dom små mot dom stora .. Alla tiders

Tror nog att du har en poäng där, Peter Pan. Jag tippar på att det är själva välmåendet under resan, och inte något mål, som faktiskt spelar roll. Välmåendet må begära ett större mål, men det är knappast målet som faktiskt har betydelse i slutändan.

Alltså jag har inte direkt ett mål, jag spelar in musik men jag kommer nog alltid mest ha det som en hobby, blir jag känd, fine, blir jag inte de så jobbar jag väl vid en CNC maskin och blir en tråkig gubbe som tar en whisky varje dag efter jobbet :)

Mål i livet? Vilket jävla i-landsproblem!

Vem fan bryr sig, egentligen?

Egentligen handlar det ju (för mig) om huruvida man vill förverkliga sina drömmar eller inte..

Väldigt intressant tråd. Ska ta mig tid att läsa igenom kommentarerna vid senare tillfälle. Rent spontant så kan jag nämna ett mål här i livet (som jag faktiskt kom på idag och berättade för min arbetskollega). Eftersom jag är yngre än min chef så finns det ju en chans att han hinner dö före mig. Om så blir fallet så ska jag pissa på hans grav! Det är ett av mina mål här i livet.

Annars har jag inte direkta mål jag vill uppnå. Hade några resmål förut, men har rest en del nu och är inte längre lika taggad. Sverige är ett bra land. :)

Har alltid gillat graffiti och vill väl försöka bidra med något till den kulturen. Vi får se hur det utvecklar sig på den fronten.

Utan mål kan livet kanske te sig meningslöst. Det är kanske därför jag har noll livsglädje vissa dagar. Kunde lika gärna vara död. Kunde inte bry mig mindre.

scrotum P20
Visst, stress är något annat än att ha mål. Men jag tror ändå att de som är stressade, tenderar att vara de människor som alltid har ett mål i livet, och för dagen. De har alltid massa saker som ska göras inom en viss tid.

Visst att folk är lika missnöjda med att bo ute i skogen som att bo inne i stan. Men det säger ju ingenting om de har mål i livet eller inte.

CapKillah P32
"Det är kanske därför jag har noll livsglädje vissa dagar. Kunde lika gärna vara död. Kunde inte bry mig mindre."
Jag får den känslan när jag sovit för lite. =) Eller, jag brukar ha mycket sömnproblem, o de dagar som jag sovit på tok för lite, då har jag absolut ingen livsglädje alls. Så att man inte har någon livsglädje måste ju inte handla om att ha mål eller inte, för mig kan det lika gärna handlat om att jag sovit för lite.

kakmonstret: Det har du fan rätt i! Jag är som en annan person när jag inte fått sova/har sovit ordentligt.

Måste man ha något stort mål i livet? Det är ingen film vi lever i. Ät god mat och var glad! :)

CapKillah P32
Jag tänker exakt samma sak. =P Så fort jag börjar få alltför stora mål eller börjar planera alltför mycket. Då tänker jag att livet är på tok för kort för att hålla på med sånna saker. Bättre att bara gå ut o försöka njuta av var dag så mycket man kan. =D

Jag vet inte vad ni gör om dagarna, men jag sliter på ett ruttet lager, så att "njuta av var dag" är inte riktigt hur det funkar. Någon form av små mål i livet behövs, om det så bara är den där festen i helgen eller något man ska köpa vid nästa löning.

Men kontentan av hela tråden är ju att människor faktiskt är rätt olika just i det här avseendet. Jag känner folk som lever världens vagabondliv och överlever på ett par tusenlappar i månaden, och har som "mål" att jobba så lite och så lugnt som möjligt och är fullt nöjda med det. I andra änden har vi de sjukt drivna som har allt utstakat för sig, trotsar alla motgångar och får det de bestämt sig för ska hända att hända.

Sen har vi ju den stora massan som faller någonstans mittemellan. För mig är det viktigt för att orka mig upp för dagen att jag har realistiska mål för vad som ska hända kanske ett halvår-år-två år in i framtiden. Visst har jag en vag idé om vad som ska hända om 20 år, men den brukar förändras rätt ofta, så därför tar jag det bit för bit.

Så mer handlar det väl om att ha en sorts riktning mer än ett mål. Att veta att "jag går upp/till jobbet/till skolan för att senare ska jag...". Att saker rör sig framåt helt enkelt, annars känner jag bara att jag står och stampar och det har för mig lett till ganska grava depressioner om jag inte får grepp om saker hyfsat snabbt igen.

Så det korta svaret:

Ja, för mig blir livet meningslöst helt utan mål.

Men jag tror att människor är olika, vissa behöver livsmål, jag tror att de flesta behöver en del kortsiktiga mål för att stå ut, och sen finns det en handfull människor som vann i gentombolan och bara kan glassa runt och vara nöjda utan att tänka ett smack på vad som ska hända.

CapKillah:

Eftersom jag är yngre än min chef så finns det ju en chans att han hinner dö före mig. Om så blir fallet så ska jag pissa på hans grav! Det är ett av mina mål här i livet.

Läge att byta jobb kanske? :)

Mitt livsmål är en trekant med jessica alba och jessica biel. Går trögt som fan.

Refused: Hehe, jo man kan kanske tycka det. Hade jag vunnit en storvinst så hade jag förmodligen sagt upp mig. Men jag är 32 idag och har offrat mina senaste 8 år på det där stället. 8 år av mina kanske fysiskt bästa år. Hade jag mördat någon för 8 år sedan hade jag troligtvis muckat vid det här laget. Jag kan inte bara gå därifrån...

DegenereraD: Skönt mål, men du har taskig smak. :)

Nu har jag inte orkat läsa några inlägg, men TS kanske inte den skarpaste kniven i lådan..
Det handlar inte om mål, det handlar om hur man känner sig just nu, och hur du känner dig påverkas av olika saker i ditt liv, och det ser annorlunda ut för alla. Därför kan du inte dra alla över en kam sådär.
Du kanske blir jätte lycklig med ditt uppsatta mål att lyckas i musikbranschen, eller hur det nu ligger till, en annan kanske inte behöver sätta upp mål för att må bra.

Men alla grubblar väl över vad de sysslar med någon gång antar jag..