Lära sig lita på sin flickvän

Satt i ungefär samma sits som dig med mitt ex. Båda två var ytterst svartsjuka, och jag lärde mig aldrig att lita på henne. Det gick inte, och hon likaså. Jag vet inte varför, men våran svartsjuka tog över våra liv och vi kunde till slut inte längre vara tillsammans tack vare det. Vilket är konstigt, då vi var tillsammans i 3.5 år. Man tror ju att man borde "lära känna" varandra tillräckligt för att ha tillit, men vi kunde tydligen inte det.

Så jag har fan tyvärr inga tips. :/ Men vore gudomligt ifall någon med erfarenhet och lösningar(?) kunde glida in och dela med sig.

Ett tips är att inte lita på sin flickvän och leka av dig med andra brudar samtidigt så behöver du inte få dåligt samvete.

Är så jävla orolig att hon ska hitta någon annan som verkar mer spännande än jag, för det var så det var för hon och hennes ex när hon träffade mig.

Jag tror det här spökar mer än nåt annat och jag tror inte det är just för att du var mer spännande som hon lämnade honom för dig. Många människor väljer att hitta en ny innan de lämnar ett förhållande som egentligen redan dött har innan de hittar den nya. Oftast beror det nog på att de inte vill vara ensamma. Eller så är det ett lättare sätt att dumpa den gamla eftersom man bränner alla broar på det sättet.

Hursom, roten till svartsjuka brukar ju ligga i ett dåligt självförtroende. Jobba på ditt egna självförtroende och lär dig att lita på dig själv så kommer det andra att lösa sig automatiskt. Hur du gör det vet jag tji, men det finns säkert andra som vet. Om inte annat så finns det säkert massa tips om du googlar.

Oj vilka bra tips du har fått :P


Jag har själv aldrig varit svartsjuk, förutom en gång då jag egentligen aldrig var tillsammans med personen eftersom han inte ville ha förhållande och jag tror det var anledningen. Men jag ska försöka ge dig lite tips ändå :)

För det första så tror jag inte du måste sluta grubbla. Det är ungefär som att säga: försök att sluta tänka på en rosa elefant. Tänker du inte allra först på en rosa elefant? Se det lite som en meditation, när du märker att du faller in i grubblandet så döm dig inte för att du grubblar. Om hjärnan vill grubbla ett tag så låt den göra det. Ibland kan ju faktiskt grubblande leda fram till en positiv lösning så de behöver inte alltid vara något dåligt.
Men försök oxå att hitta den underliggande känslan är till varför du grubblar. Kan det vara så att du behöver bli bekräftad? Finns de något som din flickvän kan göra för att bekräfta dig ( som att tex lova att ringa när hon säger att hon ska göra de osv ) som du kan be om? Finns det andra sätt som du kan ge dig själv bekräftelse på som inte innebär att någon annan måste finnas där och få dig att känna dig bra? Jag till exempel har visuella bilder som jag använder, och då brukar jag föreställa mig att jag sitter framför en stor varm brasa, och den här brasan ger mig all bekräftelse och kärlek som jag behöver och vill ha. Det kanske låter lite töntigt för en kille, men man får hitta sin egen grej.

Kan de vara så att du i botten inte tror att du är värd något bra eller har dålig självkänsla? Försök jobba med det oxå isåfall. Här kan du oxå hitta visuella bilder som ovanstående, som ger dig allt du behöver.

Sen kan man vända på det. Tänk nu om det faktiskt är så att din flickvän bedrar dig och tillslut lämnar dig, vad är det du är rädd ska hända? Vad är det inom dig som du är rädd för att förlora? I slutändan så tror jag att vi har allt vi behöver inom oss, om d är bekräftelse, trygghet, kärlek eller vad som, och jag tror att om man ändrar inställning och börjar hämta detta inifrån istället för hos andra så blir man inte så beroende av att ha någon för att känna oss bekräftade. När du hittar det så tror jag du kommer kunna släppa rädslan för att bli lämnad av henne och kunna njuta mer av förhållandet vilket oxå leder till en större chans att det faktiskt håller länge. Om det av förmodan inte håller så kommer hela din värld inte heller gå under eftersom du har byggt upp en stabil grund i dig själv.

Se det såhär; blir ni ihop livet ut; skitbra
är hon otrogen; hennes loss, dumpa och knulla runt eller skaffa en ny.

Man kan inte gå runt och oroa sig hela tiden.

Om du däremot har ANLEDNING att vara svartsjuk är det en annan sak, men tänk igenom situationen innan du släpper loss känslorna.

Det är aldrig attraktivt att vara svartsjuk för övrigt, den förstör förhållandet en hel del.

Antingen litar man på personen eller så gör man inte det..
Själv förstår jag inte hur man ork till att vara avundsjuk.. Är man orolig för att h*n ska skaffa ny, knulla någon annan m.m så.. ja, synd för h*n i så fall! Det är något h*n kommer få leva med.

Du måste lita på henne nu och i fortsättningen och ta skiten efteråt.

Tack för tipsen, ska försöka tänka på det.

Litar ni inte på varandra så går det inte att ha ett förhållande. Släpp det eller Next.
Är du rädd att hon ska va otrogen... då kommer hon vara det.

ett tips är att vara en väldigt bra pojkvän och en bra kille i allmänhet. Tillfredsställ henne och hennes behov så ska det vara lugnt. Om du inte är ful

Word, du har henne ju nu. Hon har valt dig framför alla andra.. inse hur värd du är.

SuckaFree

Är du rädd att hon ska va otrogen... då kommer hon vara det.

hur tänker du där?

För mig blev det bättre med tiden. Nu har vi varit tillsammans i drygt 5 år. Hjälper inget annat så kan du ju ha det i åtanke.

F.ö. är det jävligt jobbigt..

Laugh now cry later

Misery: Människan är expert på att omedvetet utsätta sig för sina rädslor.

Jag är likadan, men det viktigaste är att börja lita på sig själv och lita på sig själv. Hitta självkänsla för dig själv. Allt handlar om att vara trygg i sig själv, börja tänka att det finns ingen anledning att något dumt ska hända mot dig, att du är bra som du är.
Jag har alltid lagt mina problem på andras, hitta anledningar om varför jag ska vara svartsjuk och lagt det på min partner att allt är hans fel, allt han gör och gjort. Istället för att kolla på mig själv, allt handlar ju om att jag är rädd att förlora honom, eller att något dumt ska hända för att jag känner inte att jag duger som jag är.

Jag är fruktansvärt svartsjuk av mig, men de är bara för att jag har haft dåliga erfarenheter i förhållandet och mitt självförtroende blir så jävla dåligt när jag är i förhållanden att jag hittar alltid anledningar att grubbla över det kan vara små saker. Att jag har småa bröst, att jag har fräknar, att jag har oskön stil, att jag är svartsjuk, att jag är orolig, att jag är deprimerad osv.. Vilket gör att min tanke kommer alltid "Varför vill nån vara tsm med mig, när jag inte kan lita på personen, när det finns folk som är mycket roligare än jag, som är snyggare än jag"

Jag har pratat mycket med min far om detta för han är den personen som kan sånt här och har alltid tjatat på mig att börja läsa böcker om självkänsla, och börja lita på sig själv. Medans jag har tänkt Vad fan spelar det för roll? vad spelar de för roll om jag blir starkare som person , när det är personerna jag är med som jag inte kan lita på. Men efter att ha fått en bok av pappa dom jag läser har jag börjat inse hur jävla viktigt det är med att ha självkänsla. Det handlar inte om att problemen ligger hos min partner, problemen ligger hos mig, för jag är osäker på mig själv, tycker inte att jag duger osv.

Svartsjuka handlar om att man är rädd bli bedragen, lämnad, misslyckas.
Vilket leder till att man hittar en massa anledningar, hittar en anlednig, söker anledningar till att man ska bli lämnad eller bedragen.

Mitt förslag eftersom jag är i samma situation som dig är att lägg ner tid på dig själv bara.

Jag är fortfarande svartsjuk, jag är jobbigt svartsjuk gått så långt att om min partner säger engång för mkt att han älskar mig då blir det "JAHA vad har du nu gjort som du döljer? " eller om han kommer med tuggummi från jobbet "jaha vem har du nu knullat med på jobbet eftersom du måste ha tuggummi för att dölja doften" Men jag har börjat minska på det, och börjat tänka på mig själv, gör övningar osv där jag berömmer mig själv om vilken bra person jag är, att jag duger, att jag är snygg, att jag har en fin kropp osv.

Jag har sjuka mobilkontroller för att hitta bevis, men jag har bestämt mig för att jag kan inte hålla på såhär, tillit kommer inifrån, inte vad andra gör eller säger. Därför måste jag börja lita på mig själv för att bli trygg hos andra. Du kan läsa boken som jag läser "Samlade tankar runt självkänsla" med mia törnblom.

du kan läsa denna länk också om de är till nån hjälp.
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=255&Svartsjuka

Suckafree - oerhört onödig kommentar till en person som är osäker och svartsjuk "tänker du att hon kommer vara otrogen så är hon det" - Tror du att du hjälper denna person att lugna ner sig?

Min pojkvän var otrogen mot mig efter 1 månad vi har varit tsm, och då hade de jag va tsm med innan gjort de ena och de andra. Allt från otrohet,misshandel till att välja knark och tjejer före mig. Så jag blev sjukt chockad och frustrerad att denna jag är tsm med också skulle vara det. Så du menar att bara jag hade en rädsla att han också skulle vara det, gjorde att han var det?



Jag är svartsjuk för jag hittar inget förtroende längre alls för någon jag är tsm med + att samma mönster upprepas. Men jag tycker alla är värd en chans, han jag är tsm med nu hade jag uppehåll med några veckor så han fick tänka efter hur fan han ville ha det. Och vi har det bra nu, och han har sagt att han va osäker förut men aldrig varit så säker som han är nu och att han älskar mig.

Men självklart är jag svartsjuk och rädd.. För ibland kopplar jag denna "nya chans" till min, att jag ska försöka vara bäst på allt och aldrig bråka för då kan han hitta nån ny. Eller ibland så kopplar jag denna "nya chans" till att vänta på att det ska hända igen. Men vi har varit tsm i 6 månder nu. Jag har börjat intala mig att det är hans chans att visa detta, och han visar att han vill. Så vi har det bra nu, det är bara jag som måste börja tänka på att lita på honom. Att lita på att han vill detta. Det går bättre och bättre för varje dag. Men om 11 dagar åker jag bort till björkliden 3 månder för att säsongsjobba, så då har det kommit tillbaka igen.. oron att bli bedragen. oron att nu har han ett frikort för att jag är borta. Men jag jobbar med mig själv att börja hitta självkänslan.

Han har sagt till mig "även om vi skulle ha ett kort och stormigt förhållande eller ett långt och lyckligt förhållande så tror jag att det är nyttigt att vara borta från varandra en tid för att få annat perspektiv till förhållandet. Det kan föra oss närme och de kan föra oss längre ifrån varandra. Det vet man ju inte. Men jag ser ingen anledning att vi inte ska vara tillsammans. Jag vill vara tillsammans med dig och jag är helt säker att inget kommer att göra att vi inte kommer vara det under tiden du är borta. Detta förstärkar förtroendet och tilliten också" Det tycker jag är logiskt iaf.

Nä, men om man går runt och känner sig så osäker så kommer det visa sig... och stöta bort henne gradvis, så jag menar.
Om man inte kan lita på varandra så är det inte ett förhållande direkt.. det måste ju finnas där.

Jo visst finns det en poäng där.
Det gäller väl bara att båda försöker bygga upp det istället för att säga "jag litar inte på dig" Man sätter där sina gränser finns sen får man kunna accepteras varandras gränser.

LillJ F20

Man sätter där sina gränser finns sen får man kunna accepteras varandras gränser.

jo, men inom rimliga gränser, finns ju de som anser att gränsen går vid typ att umgås eller överhuvudtaget prata med folk av motsatt kön, det kan man ju inte vänta sig att ens partner bara ska acceptera.

What Octagon first said.

Det bottnar oftast i sin egen osäkerhet, där det ska repareras.

försök att tänka "vad är det värsta som kan hända".
alla har väl blivit sårade.

Det jag menar är att när det gäller gränser så kan det vara att om en person skulle säga "jag blir sårad att du pratar med den personen men jag litar på dig och du får prata med den personen om du vill, men jag skulle uppskatta ifall ni inte gör det" så är det en gräns, medans den andras gräns är"okej jag accepterar det du säger, jag kommer hålla låg profil till personen" (beror på hur mycket ena partnern behöver den personen i sitt liv om den är viktig) Men att oavsett vad man säger och gränser så kan man acceptera det. Men att man kan inte bestämma över någon att göra något, utan det gäller att lita på att oavsett om ena partnern väljer att fortsätta prata med den personen som sårar sin partner så måste man kunna lita på att personen inte skulle göra något dumt.

Kanske låter konstigt eller jag som har svårt att skriva det jag förklarar. Alla har sina gränser..

skulle det gälla "du får inte umgås med han eller prata med han" så kanske den andras gräns är "Jag kan hålla låg profil mot honom ifall det sårar dig för att jag vill inte göra något som sårar dig, Men Jag kan inte lova att jag kommer att kunna sluta prata med honom eller umgås med honom. Men jag kan lova dig att det inget emellan oss och jag känner inget för honom" Sen gäller det att lita på varandra och kunna accepteras varandras gränser. Allt handlar om tillit. Men man måste få sätta gränser också och säga vad man känner. Man kan inte bara gå runt och grubbla, bli sur eller arg ifall man är svartsjuk på sin partner och börjar förbjuda personen att göra saker och bestämma över dem. För man mår bara mer dåligt av att göra något som man själv inte vill bli behandlad.

Att förbjuda folk att göra saker, gör ju att den ena partnern som får massa regler och förbud känner sig tillslut som en fängslad slav istället för att känna lycka att vara tillsammans med personen.

Min erfarenhet är att man inte kan gå runt och oroa sig för att någonting skulle kunna hända. Tänk att leva varje dag och oroa sig för att man skulle kunna få cancer, en stroke, aids eller något annat ödesdigert, då går man ju miste om själva livet.
Jobba på det ni har och er själva, var glada för att ni har varandra, för att hon valt dig och du henne.