HipHop: Uppväxt-Musiksmak?

SekkenThautz P25 fan vilken bra grej du tar upp men jag ska va
mer rak på sak majoriteten vill inte höra när man säger nått viktigt men när man ljuger osv då vill alla ha,

jag lyssnar på nästan ALLT inom hiphop..
så jag undrar hur min uppväxt har varit isåfall :P

jo, det har nog mycket med det att göra.

Men jag tycker det blir löjligt när t.ex en amerikansk rappare börjar sin karriär fattig och så. Då rappar dom om sånt. Men sen när dem fått berömmelse och fullt med cash. Så fortsätter dom att berätta hur svårt det är? Och att dom fortfarande säljer droger OSV
Lite fult tycker jag.

Peace

Det finns nog en poäng i det du säger (Sekken Thautz) men för min del vet jag inte om det är så riktigt.
Har bott i invandrartäta områden hela mitt liv men gillar inte Ken mer för det.
Tycker att man måste ändå ha lite skills inom skrivandet och har man inte det spelar det ingen roll hur mkt man än reppar förorten eller berättar om hur dåligt man haft. Kan känna igen mig i vissa saker han säger men det måste ändå sägas på ett bra sätt.
Looptroop gillar jag eftersom de säger saker som makes sense eftersom jag är väldigt intresserad av politik och deras texter uttrycker saker jag haft i huvudet länge men inte alltid lyckats få ut. Sen fungerar de även som inspiration.
Latin Kings gillar jag däremot även om Dogge inte är bäst på att få till bra rim men det kanske är minnen till låtarna inte vet jag.
Men det här e verkligen intressant tycker jag. värt att tänka på.

tror att allt detta kan stämma
jag lyssnar på det jag tycker är bra men det lutar alltid emot musik som är hård, funky ghetto/hood för det mesta
har dock motpoler som alla andra, bara skiten är bra i mina ögon
mina vänner lyssnar tex ej på allt jag gillar, samma gäller för mig mot dom, men i det stora så är vi lika

budskap och poesi is das shit...

Jag har haft en skum uppväxt men mera musikaliskt lagd isåfall. Trots att man är krigsskadat och mobbar blattebarn. Men för mig har hiphopen därför främst suttit i beatsen, jag vill digga melodierna. Då får allt plats: gangsta shit, samhällskritik, party, skrytrap osv - sålänge det är bra beat. Men jag har känt att relaterande inte alltid är nyckel, för i vissa perioder av ens liv är man inne i glädje, sorg, aggressioner osv - då har jag vart motagglig för alla stilar, vilket gör att jag uppskattar det mesta inom hiphop, som ändå håller en standard. Men i och med att världsläget ser fucked up idag, så föredrar jag mera social conscious rappers, eftersom de säger saker man relaterar till och vill veta om.

Det går att snacka om sånt här i timmar

Jag växte upp i ett ganska så problem fyllt område men det var inte så att jag var ute på hal is. Graffiti var det ända "olagliga" jag pysslade med. hehe!

Kommer från ett stabilt arbetarklass hem med en bra mamma och pappa som stöttat mig. Där jag växte upp lyssnade alla på amerikansk gangster rapp å målade graffiti. Var aldrig något stort fan av Public Enemys politiska shit, men jag lyssnade en del på dem ändå men tyckte mest flava flave var rolig. NWA formade min musik smak, budskapet? - ta inte skit från någon.

Lyssnar inte ofta på Hiphop med budskap, för min del läser jag en bok istället eller tittar på discovery eller sammhälls program. För mig är musik underhållning, jag är en allätare... har studerat de flesta stilarna inom rapp... det blir mycket rapp som inte har nåt direkt budskap.

När det gäller svensk rapp så blir det mycket LTK, men även Seron så ja vet inte... mm!

Att fler lyssnar på medveten hiphop nuförtiden, kan bero som vanligt på hur det ser ut i världen idag... krig, terrorism... folk är mer insatta.

Men om världen blir en bättre plats så glömmer folk bort det där politiska igen... hehe, då blir det tbx till det råa igen.

hehe, bara några funderingar... offtopic styggt.

Kommer från ett övre medelklasshem eller vad man skall kalla det och har funderat mycket över det som sekken thautz tar upp.
Dock har jag gått i rätt trashiga skolor vilket gjort att jag fattat tycke för hiphop. De hiphopare jag känner kommer från ungefär samma bakgrund som mig och hiphopsmaken är lik:
de svenska jag lyssnar på/ har lyssnat på: petter, profilen, mbma, looptroop, timbuktu o paragon.
Har svårt att identifiera mig med s.k förortsrap.

ghettoqueen; snälla. ge dig =)

givetvis så påverkar uppväxten ens musiksmak.

tror att hiphopare är överrepresenterade i medel/fattigare samhällen gentemot de rika.

själv föredrar jag lugna hiphoplåtar med sköna pianobeats =)

Beror på mycket vad man har för mål i livet. Finns ju invandrare (de som sköter sig, anpassar sig till samhället och vill bli något i livet) sen har vi svartskallarna, som inte har någon ambition alls förutom att en dag bli Tony Monthana (i deras vildaste drömmar) och bara köra runt i sin senaste BMW och plocka upp tjejer vid Åhléns. Och dessa svartskallar växer oftast upp i sånna förhållanden där man ser upp till snubben som har pengar, för pengar är just de som de behöver för att kunna få respekt, i alla fall vad de tror.

My point? Den typiska svartskallen lyssnar på icke så avancerad hip hop, såsom Tupac, Ken, Latin Kings, Ja Rule, DMX (jag säger nödvändtigtvis inte att dessa artister suger, det är en smaksak) Då den typiska svartskallen dessutom kommit till Sverige rätt så sent i livet, så har han/hon inte samma chans att lära sig engelska, därför blir det oftast svensk hip hop och amerikanska rappare som oftast har en lallande R&B brud i refrängen. Inga punchlines and metaphores här inte, utan ren och rå hip hop.
Spela upp Rappers Delight för alla små turkungar i Tensta och fråga vad de tycker, som ett exempel...


Hur är det med "invandrarna", de som kommit hit tidigare i livet? Jo de lär sig engelska bra, och kan därmed förstå mycket bättre vad som sägs i låtarna. De forskar inom genren och får en mycket mer bred musiksmak och för dem är inte det enda målet att cruisa runt med en ny BMW och cash i fickan. Musiksmaken speglar ens personlighet mer än vad man tror. Och dessa hip hopare brukar veta sin hip hop historia. De som de kan ha gemensamt med "svartskalle" hiphoparna, är att de också kanske växte upp i Tensta eller Rosengård, men i och med att de kommit till Sverige i tidig ålder (eller kanske rentav föddes här) och deras föräldrar oftast har arbete, så har inte deras besatthet utav bling bling varit lika stark. För att inte glömma så finns det många svenskar som har likadan uppväxt som svartskallarna och invandrarna.


Sen har vi den senaste gruppen av hip hopare här i Sverige, som jag kallar skate-hiphoparna. De som växt upp i medelklasshem, som lyssnade på Melancolin och spelade Tony Hawk när de inte kunde skata i Fryshuset. Dessa upptäckte inte hip hop förrens Petter-vågen kom 1998. Och sakta men säkert så började punkskivorna i CD-stället bytas ut mot Petter, Blues och givetvis.... Organism 12. För de är just den sortens musik som oftast tilltalar skate-hiphoparna mest. I och med att de växt upp relativt tryggt, ingen brist på pengar, dagligt tjafs om integration eller massa besök hos socialen och Försäkringskassan, så uppskattar de våldsironi och pajasrap mera.


Och låt mig säga att detta är en generalisering. Inte ALLA blir det ena eller andra

Men detta var ett exempel på hur uppväxten kan spela roll...

Mkt sanning i det BC skriver ..

jag är från ett rätt så stabilt medelklass-hem o lyssnar på allt från Common till Geto Boys o Too Short, Men framförallt 90-tals New York-hiphop. Public Enemy, Gangstarr, Mobb Deep, D.I.T.C. o Brand Nubian har varit idolerna. Vette fan om jag kan relatera till Mobb Deeps texter men jag kan ändå känna musiken starkt.
Bling-blinget tycker jag är så förbannat löjligt o "vit" hiphop typ Anticon o liknande blir för pretto.
Man lyssnar väl på det som känns äkta antar jag. Även om man är svennebanan så kan man ju falla för den hårda o råa känslan i hiphopen.

JensBond : Men hur gammal är du liksom? I och med att du lyssnar på 90-tals hip hop främst, Brand Nubian och Public Enemy så chansar jag på att du inte är under 20, eller?

BC har en hel del poänger, men den första kategorin du nämner e väl mer eller mindre "kickers" o kan lika gärna va svenska, jag tror inte ursprung spelar så stor roll, även om det där med engelska låter rimligt. har flertalet svenska polare som tuggade runt i buffalos på 90talet med halskedjan utanpå polokragen o älskade 2pac (vilket jag iofs oxå gör)o den hiphop/rnb som va på listorna, men den här kategorin tror jag främst har sin smak för att dom inte är lika musikintresserade, dom jag känner som var så men som var musikintresserade började leta sej utanför radio-hitsen o kanske letade upp 2pacs gamla plattor, thuglife etc.
men kanske livsstil o attityd gör musikintresse större/mindre..?

maang : det där verkar va en ganska vanlig missuppfattning, vet inte riktigt varför, kan vara för att vi aldrig profilerat oss som förortsrappare (o kanske oxå klantiga singelval från förra plattan), men även om vi kommer från knasfamiljer så försöker vi aldrig glamourisera misär utan vill tvärtom stärka dom som haft det som oss (vet inte om du lyssnat på Gatumusikanterna, annars gör det, tror att du skulle kunna uppskatta vad som sägs med tanke på ditt inlägg ovan

BC99: Jag är 23, om det har nån betydelse. Men man är uppvuxen med "rough"-skolan, något som kanske inte existerar i samma mån nu, iallafall inte på MTV.

Shit. den här tråden hann bli för lång.. intressant ämne annars. Jag har massa funderingar omkring det, men ni slipper höra mitt tjöt idag.. vill bara uppmuntra fler att väcka lite eftertanke hos lyssnarna!

jag är från ett svensson hem och jag tycker rapp om knark och förorten är lite löjligt.. men det är nog för att jag aldrig har varit i samma situation

Grejen med att kunna identifera sig till rappares texter har spårat ur helt. Folk tar musik alldeles för seriöst... Jag kan säga att jag skiter fullständigt i det. Så länge det svänger och om nu min favorit rappare dra rader om att sälja crack, visst... jag kan inte relatera till det. Men musiken, svänget, känslan att vara förbannad över något finns där. Folk tolkar texter olika.

Sen att vissa vita bara lyssnar på vita rappare är helt sjukt för att dem är vita... hehe... sick!

Håller med JensBond... för att vi har samma musik smak, nästan... hehe

Har pumpat A tribe Called Quest när jag varit kär, men pumpade Willie D när det tog slut (med tjejen asså).

tycker inte att det är topicen på en låt som spelar störtst roll utan snarare hur den låter.
inte VAD man rappar om utan HUR man rappar.

japp håller med där.. jag gillar texten och fyndiga rim..

BC99 P21

Ville bara säga mycket bra skrivet, stämmer nog det mesta...

Visst, budskapsrap är ruskigt bra och jag gillar det rätt mkt.
Men ja tror inte det har med vad man har för bakgrund att göra varför man lyssnar på det.
Jag kommer från en familj i den övre medelklassen kan man väll kalla det, och jag har en thäng för våldsironi samt budskaps rap.
Sen har jag vänner som stämmer in på din version av folk som lyssnar på budskaps rap men där har vi också våldsironin.
Tror det helt beror på vilken mentalitet och personlighet man själv har.

YCe P60
Ska vi kalla det en välbärgad familj istället?
Varför ens dra tråden off-topic?

bra tråd detta. instämmer i rätt mycket här.

övre medelklass är väl typ om du kan bo schysst, ha några bilar, kan resa på semester till t.ex USA utan att du behöver bekymra dig om pengar... eller vet inte.

undre medelklass ekonomiskt sett skulle jag säga om en familj där kanske bara ena föräldern har jobb. Om det blir en skattesmäll eller liknande så blir det ekonomiskt kärvt.

Då ligger jag på övre, men vad spelar det för roll?
Håll er till ämnet istället nu

maang: nah, du misstolkade reffen: "allt jag ser/allt jag hör/ den jag e/ det jag gör/ inget mer/ för allt finns här/o allt du hör/ e den jag är" alltså att det vi rappar om e det vi e o att allt vi ser o hör inspirerar oss.
sen det där om förortsrap handlar nog mycket om att det va oväntat från vår sida kanske, för oss va det bara naturligt att rappa om vår uppväxtområden (som självklart ligger oss varmt om hjärtat) o det hade vi gjort innan när bi körde på engelska o även några gånger på svenska låtar, men va nog många som blev förvirrade... hmm.. nja, samis rad kan man se på olika sätt, jag ser det som socialrealism, kanske en grov rad, men ändå ett sätt att belysa klasskillnadens problematik o den mentalitet som skapas väldigt enkelt (nästan alla förorter har ju en "rik" villa-del o en betong-del)
vi försöker blanda rim/flyt-teknik, budskap, iaktagelser osv istället för att fastna i ett fack (förort eller punchlines eller politik osv)
JensBond: jag har praktiskt taget exakt samma favoriter från tidigt 90tal (Brand Nubians "Everything is.." e sjukt underskattad), men jag kan tänka mej att det oxå e en generationsfråga
eventuellt kanske det märks mer på svenskhiphop? har bara ett fåtal vänner som gillar våldsironi tex.

Tror nog det ligger lite i detta.
Jag känner mig ganska förvirrad o min personlighet skiftar en hel del.
därav gillar jag det mesta.. underground, mainstream, politik, poetisk, blingbling, förort, punchline, humor, horror.. whatever...
Delen av uppväxten också.
Känns som man skiftar mellan "mitten-arbetarklass" och "mitten-medelklass" jämt o ständigt.
Speciellt som man bor i en "förort", fast i villa-området i litet radhus och är bland dem "lägst ställda" i kvarteret. Samtidigt som man ändå "känner" mer i folk i centa ( :P )
saker som fukkat.. saker som gått bra..
schizofrenin speglas på musiksmaken :D

bc; varför skulle de lära sig bättre engelska i sverige än någon annanstans?

jag är från övre medelklasshem eller vad det nu heter, jag förderar att lyssna på det som känns bra samt ärligt, vare sig det är gutter shit eller academic.
personliga favoriter: kool keith, company flow, jigga, talib kweli.....
det är väl typ östkust som är nyckelordet för mig....

tycker väl snarare att de borde ha lättare för att lära sig engelska då de troligtvis har läst det i sitt hemland.

visserligen finns det en stor variation gällande studiemotivationen i de enskilda individerna men överlag borde väl de sverigehatande invandrarna hellre lära sig engelska än svenska?

SekkenThautz : Well jag sa ju i inlägget...

För att inte glömma så finns det många svenskar som har likadan uppväxt som svartskallarna och invandrarna.

Du missade det nog. Och det är sant det du säger att de inte är musikintresserade, roligaste är att dessa "svartskallar" oftast har likadan smak i annan underhållning, hur många svartskallar av de du känner älskar inte action filmer och tycker att Jean-Claude Van Damm är den bästa skådespelaren är bäst, som ett exempel? Low class entertainment, right...

Så etnisk ursprung spelar inte roll, men sättet/vart man växt upp spelar stor roll. Dock gäller det inte alla . Och något gemensamt för svartskallarna som lyssnar på Pac till exempel, är att de kände endast till han efter att han dog, jag tror att du, precis som jag, kände till han innan han dog, eller till och med innan han vart signad av Death Row och "California Love"


JensBond : Så klart din ålder spelar roll, vår generation, när vi växte upp så var först och främst mainstream hip hopen inte så förorenad av massa Nelly featuring Justin Timberlake och andra pop-collabos. Dagens hip hop kids första hip hop skiva är Petter's Bananrepubliken eller typ Organism 12. Vet ej vad din första hip hop skiva var, men jag tvivlar på att det var Frondas debutalbum.

Förstår du vad jag menar? Försöker inte säga att vi som växte upp med MTV Yo! är mer äkta, men till skillnad från rookie hip hoparna idag som blir en hip hopare ena dagen, börjar rappa den andra dagen för att sen släppa en skiva i slutet av samma vecka, så kan vi våran historia .

Hultman : För att till skillnad från andra europeiska länder (med undantag för Nederländerna,Norden, Storbrittanien och Irland) så lär sig eleverna engelska i årskurs sex i grundskolan, och de läser engelska två timmar i veckan, plus att alla deras filmer är dubbade och det är till slut inte så många som kan engelska hyffsat ändå. Oftast rika ungar som har råd med att åka till andra länder och testa sin engelska. Och utom europa är det ÄNNU värre. I mellanöstern, som ett exempel så får man endast möjlighet att lära sig engelska på universitets nivå.


Och med tanke på att Sverige är det näst bäst engelsktalande landet (efter Holland och alla länder som har engelska som modersmål) så det är just därför de har chans att lära sig engelska här i Sverige än i sina hemländer.

tror nog att det kan vara så att uppväxt påverkar val av musik. vissa blir irriterade på det sam-e sa i "här i vårt kvarter" (baxxar moppar och cyklar osv) och tycker att det är omödigt provocerande medans andra tycker att det är bra för att väcka en sorts debatt och belysa problem som finns.
jag måste ha musik med substans i, klarar av en del skrytrap och partylåtar om dom är bra. musik kan ´vara jävligt bra men ändå inte nåt som spränger en, de tär det jag vill ha: en låt som man blir sprängd av.
när jag lyssnade på här i vårt kvarter första gången blev jag spräng, likaså är det med mycket av världish andra grejer, samma 'är det när jag lyssnar på eminem, hans singlar är oftast inte mycket att hurra över medans de andra låtarna har mer substans och de tär det jag drar mig till.

Glappkäft : Inget illa menat, men vad bubblar du om?

jag är svensk. från en liten ort

började lyssna på hiphop typ 96-97. har alltid lyssnat på lite av varje när det gäller hiphop. för min del har P3 Soul spelat stor roll. när jag var yngre kunde jag inte få tag på musiken på annat sätt än att banda den därifrån

det har mer med klass att göra än om man e blatte eller svenne, vad för hiphop man lyssar på i sånnafall.

päronpung P20: håller med där till viss del men att lyssna på gatuhiphop kan ju vara en del av nån sorts tonårsrevolt mycket medelklassare som freakar ut i tonåren och börjar förakta det deras föräldrar står för.

jag lyssnar på i stort sett all slags hiphop.. lite i varje kategori.. och jag är blanding blatte/svenne om ni nu vill kategorisera så, och jag bor i ett kasst område men i ett bra hem med en dålig och bra förälder.. kanske är det därför jag gillar alla sorter då?
Nä, det är nog så att man inte kan gilla något särskilt mycket osm går emot det man verkligen tror på eller lever och därför kanske vissa med mycket pengar eller liknande kan ha svårt för looptroop eller liknande men annars tror jag mest det är subjektivt..

det är nog mer för att ni är kompisar och har liknande smak som ni lyssnar på samma liksom...

Man gillar väl mest den musik man kan relatera mest till. På så sätt generaliseras folk med musik o deras sociala situation. Sen finns det som alltid undantag.

BC99: Jo det är klart, måste säga att jag är jävligt nöjd över att man fann hiphopen under 90-talet och inte nu. Tänk på 13-åringarna nu, det är ju svårare för dom att upptäcka bra hiphop. Vi fick det ju serverat på MTV-raps o liknande, tänk om man hade kollat på Crossfade istället, fyfan!
Sekkenthautz: Jo det är ju en generationsfråga det där. Men när det gäller svensk hiphop så håller jag Kens, Latin Kings o Ayos skivor högt. O det gör även många av mina svennebanan-vänner o alla hatar våldsironi mer än nåt annat. Jag diggar även Timbuktu, Chords o i viss mån Looptroop, det ena måste ju inte utesluta det andra, musik är musik o man känner ju vad som är bra oavsett om det under- eller medelklass-hiphop.
Man känner ju på nåt sätt om musiken är äkta.

Matte e du bög eller?

Broa Phat : Inte faan heller är du en Org12/skate hip hopare precis. Men jag antar att du är det är "svenska" invandrar genren du tillhör till. Jag menar när började du lyssna på hip hop? Inte var det efter att Petter kom, right?


Glappkäft : Nu förstår jag varför du heter Glappkäft ;) Du självpropsar dig själv i första inlägget genom att säga "Såndant som jag själv skriver numera. " och sen blir du sur för att du antligen känner träffad i skate-hip hopar genren eller något liknande.

Jag är uppväxt på ett proletär-område, jag har fått en kärleksfull uppväxt men ändå varit med om mycket utanför hemmet. Jag tror att min uppväxt delvis har format mitt musik lyssnande. Men som Eccan är jag väldigt mångsidig. Jag lyssnar på det mesta, från Yukmouth, C-Bo till Common, Guru. Det beror på vilket humör jag är på. Jag brukar inte sätta på 36 chambers på sommaren. Det blir mest när det är vinter. Jag brukar inte pumpa 2001 på vintrarna. Jag anpassar mig mycket efter mitt humör och vädret. Jag tror man kan lyssna på all sorts hiphop om man inte har några begränsningar. Är man duktig på Engelska och duktig på Svenska kan man få en mycket bredare musiksmak, det är så. Jag är en invandrare, och jag drömmer om att köra en fet BMW, men jag tror jag inte är Tony Montana

Kan säga att jag fick kontakt med hiphopen väldigt tidigt i mitt liv, mina systrar pumpade 2pac när jag var 6-7 år. Då började jag lyssna på hiphop. Jag och nynnade till 2 of amerikaz most wanted! :). Lyssnade mest på Gangsta Rap tills jag var ungefär 13 år då jag började gå in djupare och hormonerna i kroppen började tala!

BTW tycker jag Nas, Az, 2pac & Common är de bästa rapparna just nu. Så min musiksmak är ändå rätt så bred.

BC99: Mycket av det du säger är sant, men mycket är inte sant också.

Stain : Jasså? Som vilka länder då? Jag har inte koll på öststaterna riktigt, men västeuropa, som Spanien, Frankrike, Tyskland, Portugal, Italien, Grekland mm börjar i 6:an... och skulle Sverige vara mer amerikaniserat än Tyskland? Tyskland som är mer eller mindre en kopia utav USA, Ich don't think so. Och japp, svenska tillhör den nordgermanska språkgrenen, och det gör inte tyska? Ändå suger tyskarna hårt på engelska trots att tyska är närmare engelskan än svenska


Kahn : Tänkte säga samma sak, alla ska visa att de är äkta genom att berätta när och vilka de lyssnar på...

BC99 P21: VA? Jag har inte snackat om länder.

Stain : Sorry mannen, såg fel när jag skrev, det var SlimBarakat jag menade.


Glappk äft: Låt din käft glappa på som vanligt din åsna och akta så du inte bränner dig på pipan nästa du röker på, pothead!