Utanförskapet tydligt i krogkön "Det är fredag kväll och dags att fira att arbetsveckan är slut. På vägen till stan samlas grabbarna. En iranier, två kurder och en halvjapan. Ingen av oss ser särskilt svensk ut, men vi är alla uppväxta här och talar ren svenska. Vi vill ut och roa oss, ta några öl, dansa lite, kanske träffa en söt tjej. Stämningen är på topp. Det finns en hoppfull förväntan i luften. Vi är tidigt ute och kommer till första krogen redan vid halv tio. "Tyvärr grabbar, här krävs det medlemskort" blir vaktens korta replik. Den blonda killen före oss behövde inte visa upp något kort, men han var säkert stammis, tänker vi och går vidare till nästa krog. "Åldersgränsen här är 25", säger nästa vakt. Vi är alla runt 22 och förstår att det inte är en chans att vi kommer in här heller. Det svenska gänget framför oss såg inte ut att vara en dag över 21 och behövde inte visa legitimation. De kände säkert vakten, försöker vi intala oss och går vidare. "Kvällen är fortfarande ung och det finns många fler krogar. Någonstans kommer vi säkert in." Men vi kommer inte in någonstans. För varje nekande sjunker stämningen. Besvikelse övergår i frustration, som i sin tur blir till ilska. Till slut hamnar vi på ett nattöppet kafé. Där finns inte många svenskar vid den här tiden, de är väl inne på krogen och roar sig. Att vara ung invandrarkille och komma in på krogen i Stockholm känns ofta som ett omöjligt uppdrag. Ska man ha någon chans att komma in får man ha några som ser svenska ut med sig. Då blir det lättare, men inte ens det fungerar alltid. En gång gick jag ut med sju klasskompisar som alla vara infödda svenskar. Alla kom in utom en, gissa vem? Men det är sällan som diskrimineringen är så uppenbar som den gången. Oftast är den mer diskret, som att åldersgränsen plötsligt höjs eller att ett medlemskort hastigt uppfinns. Den allmänna uppfattningen är att unga invandrarkillar dricker mindre och bråkar mer än svenskar. Att invandrarungdomar är överrepresenterade i brottsstatistiken är inte så konstigt. De kommer ju inte in någonstans. I stället får de bära utanförskapets tunga börda. För vissa blir frustrationen för svår att hålla i schack. De som bråkar är en liten minoritet, men de syns mycket. Det får alla vi andra som sköter oss lida för. Det ska inte behöva vara så här. Jag som svensk med invandrarbakgrund ska ha samma möjligheter som den infödde svensken att roa mig. Nekandet i krogkön blir en påminnelse om att jag ändå inte räknas som fullvärdig medborgare. Att jag inte har alla de rättigheter som den infödde svensken har. Hur svensk jag än går runt och känner mig blir jag ändå inte sedd som svensk. Diskrimineringen på krogen blir en konkret fingervisning om vad som väntar i framtiden. Nästa gång kan vakten i stället vara en chef på ett företag som nekar mig arbete. Hädanefter kommer jag att anmäla varje gång jag känner mig diskriminerad. Jag föreslår att du också gör det om du själv blir diskriminerad på grund av etnisk bakgrund eller ser någon annan bli det. Bara så kan vi få en ändring."Zanyar Adami Från Metro