En sak som jag tycker glöms bort väldigt ofta i debatten om fildelningen är skivbolagens skuld i det hela. Ja, fildelning handlar om pengar. Men för mig handlar det lika mycket om snabbhet, bekvämlighet och möjligheten att välja vad jag vill ha. För några år sen så ledde den ökade tillgången till bredband och CD brännare, samt populäriteten hos filformated mp3, till en ny standard för distribution utav musik. Det var möjligt att relativt enkelt och billigt distribuera musik digitalt, något som skulle kunne revolutionera musikindustrin. Det vore möjligt att sälja låtar direkt, när som helst, var som helst, till minimala transport och personalkostnader. Skivbolagen, styrda utav progresiva och framåttänkande människor, såg naturligtvis det här som ett hot och svarade med att börja kasta runt stämningar och försöka göra fildelning olagligt. Hur smart var det? Ungefär lika smart som att försöka brottas med en svärm getingar. De såg till att de och fildelarna stog på helt olika sidor, och blev sen förvånade när fildelarna visade sig var 99% av deras kunder. Nu ligger de och ruttnar i en grop de själva grävt. Att vi förväntas åka till skivaffärer och betala för hela skivor idag är idiotiskt. Det är som att du skulle förväntas köpa en helt ny dator för att skaffa en ny CD spelare. Eller att behöva köpa en ny kostym för att du vill ha ett par nya strumpor. Tekniken finns för att sälja musik, per låt, elektroniskt. Minimala produktionskostnader (bara kostnaden att spela in- kunden bränner skivorna själv), minimala distrubutionskostnader (bara bandbredden), minimal väntetid (nerladdningstiden), obefintliga personalkostnader och tillgängligt 24 timmar om dygnet, hemifrån. Hade skivbolagen hoppat på den digitala musikvågen när de kunde så hade vi haft en generation av internetanvändare som tyckte att betala för nedladdning av musik var det mest naturliga i världen. Istället alienerade de sig från den nya tekniken, gjorde sina kunder till fiender, och nu sitter de och undrar varför ingen tänker på dem. Ja, det här är otroligt vinklat, och jag gör inga illusioner om att det är ett särskilt bra argument, men jag tycker båda sidorna av saken måste tas upp. Skivbolagen ignonerade (och ignonerar fortfarande) marknadens förutsättningar, och förväntar sig att staten ska lagstifta dem i säkerhet.
Jag var whoa-fri i över ett år, men sen blev kommentarerna i blandat-forumet så korkade att jag var tvungen att logga in och driva med dem.