Seron's avskedsbrev

Men sök i forum,det har varit uppe "ett par gånger innan
"

"Jag tyckte det var mer än kul å rappa. Det var mitt allt och jag skulle hur lätt som helst kunna sätta mig å skriva en ny text.Det skulle säkert vara hur roligt som helst. Saken är bara den att jag inte tror att det är det som är meningen med mitt liv. När Gud kom till mig i onsdags gjorde han det med erbjudandet om att jag skulle få följa honom och den väg han berett för mitt liv. Jag var helt enkelt tvungen att bryta med allt det som tidigare bundit mig och hindrat mig från att leva det liv som är rätt."

Cynism

Har ju gjort det -.-

dest P19

Det där är bara en del av det.

haha undrar hur pst/q i ord uttryckte sig vid första reaktionen.

David Ringbäck tidigare känd som Seron:
MBMA-lyssnare och andra intresserade: Jag ska fatta mig så kort som det går.

I onsdags (27/9) mötte jag Gud. Nej, det är inget galet skämt, ej heller något billigt reklamtrick. Jag gjorde verkligen det. Uppvuxen i en kristen familj fick jag en naturlig barndomstro men när jag kom upp i tonåren började jag tvivla och ville leva mitt eget liv. Utan inblandning av någon gubbe i himlen. Det var då jag började rappa.

Hiphop blev min Gud å all min energi och uppmärksamhet gick åt till detta. Felet var att jag inte blev den människa jag skulle vilja vara.

Alla mina tankar kretsade runt mig själv å mina texter. Visst kunde jag väl bry mig om andra människor men jag blev helt enkelt för självupptagen.

Jag tyckte det var mer än kul å rappa. Det var mitt allt och jag skulle hur lätt som helst kunna sätta mig å skriva en ny text. Det skulle säkert vara hur roligt som helst. Saken är bara den att jag inte tror att det är det som är meningen med mitt liv. När Gud kom till mig i onsdags gjorde han det med erbjudandet om att jag skulle få följa honom och den väg han berett för mitt liv. Jag var helt enkelt tvungen att bryta med allt det som tidigare bundit mig och hindrat mig från att leva det liv som är rätt.

Det är inte hiphop i sig som får mig att sluta. Att rappa är absolut ingen synd eller fel men det har bara blivit så tydligt för mig att det skulle och hade kommit i vägen för min relation med Gud. Jag tror att jag nu kan få vara med å tjäna andra människor och inte bara mig själv.
Att böja sig för något som är högre än en själv är svårt för de flesta människor att förstå. Särskilt om det innebär att man måste sluta med något som man älskar att hålla på med och verkligen har talang för. Men för mig handlar det om något mer än att bara sluta att rappa. Jag tror på ett liv efter detta i gemenskap med Herren, Jesus Kristus. Det är det värt att offra allt för. Inga props i världen snuddar den frid det innebär att släppa in honom i ens liv.

Vidare vill jag påpeka att det här inte på något sätt beror på bråk inom MBMA. Det här beslutet tog jag i min ensamhet, helt opåverkad av andra människor. Det är ett helt personligt val.

Intellektuella kan få tolka det här hur dom vill. Folk kommer att idiotförklara mig och har gjort det. Jag kräver inte förståelse. Jag hoppas bara att jag genom att berätta detta så här kanske kan få någon att tänka efter lite. Jag hoppas även att det framgår i det jag skrivit att jag inte på något sätt bagatelliserar hiphop-kulturen och dömer alla er som tar del i den. Fortsätt att breaka, måla, rappa, deejaya, recensera, marknadsföra o.s.v. men sök i alla fall sanningen av hela era hjärtan. Det är värt det!

Om ni nu orkat läsa detta vet ni nu anledningen till att jag hoppar av MBMA och min musikkarriär. Jag önskar samtliga av mina tidigare kollegor, alla jag nånsin arbetat med och alla ni andra all lycka i era karriärer och liv.

Kontentan av det här brevet är i alla fall att Seron är död och att en ny människa är född.
FRED!
/David Ringbäck tidigare känd som Seron.

Organism 12s avskedsbrev till Seron:
Ja, vad säger man? Hur ska jag börja? Vart ska jag vända mej? Hur ska jag kunna greppa detta? Vad ska jag förklara? Jag får väl göra såhär, jag griper tag i det första som kommer upp i mitt huvud och får spåna på ifrån det...

Seron har lämnat MBMA! Fy fan vad det känns värdelöst. Jag kan ju inte ljuga och säga att jag är glad för honom, jag är glad för honom, samtidigt som det känns otroligt lumpet att förlora en vän på detta sätta. Jag har givetvis inte förlorat honom som om han skulle ha dött, utan jag har förlorat honom på ett sånt sätt som gör att jag kommer aldrig att kunna spela in med honom igen. Jag kommer aldrig få festa, röja på nåt sunkigt hotell rum efter en spelning med honom, jag kommer aldrig få freestyla med honom och ännu värre, det som gjorde att han stod så nära mej är borta... rappandet & musiken i sig!

Personen som i princip lärde mej och rappa och har rappat med mej i snart fem år, har helt plötsligt tagit ett steg åt sidan, kanske till och med två steg. Jag önskar honom verkligen all lycka i framtiden, och hoppas VERKLIGEN att han har funnit det som gör honom lycklig här i livet, det som gör att man kan slå sig ner i en fåtölj och bara känna, "fy fan vad skönt att jag lever!".

Jag vill verkligen ringa honom och skälla ut honom för att han slutar rappa. Säg åt honom att han är en idiot, men samtidigt så kan jag inte göra det. Han har ju redan förklarat varför för mej. Seron, eller David Ringbäck som han numera heter, kommer ALLTID att vara Sveriges, om inte en utav världens bästa emcees. Lyssna bara på hans verser på "Ekkorn Satt I Granen", hans vers på "MBMA", eller fan, lyssna på allt han gjort, så hoppas jag att ni förstår hur duktig denna man var och är! Jag kan ju bara var glad att jag har hört allt han spelat in, allt material som tyvärr aldrig kommer att få en chans att nå massorna. Alla punchlines, rim och hans attityd på alla dessa låtar är otroliga.
Jag tycker synd om er alla.

Att David slutar rappa har tagit jävligt hårt på mej, jag blev skit ledsen när jag väl insåg att han inte drev med mej. Fast att David slutar betyder inte att Mobbade Barn kommer att lägga av. Vi kommer att fortsätta precis likadant, om inte ännu hårdare och i en ännu snabbare takt. Och för att få det sagt, så är det lika bra att jag säger det direkt. OM, och bara OM, MBMA skaffar en ny medlem, så kommer den personen inte att gå med i kollektivet för att fylla upp Davids plats eller på något sätt försöka ersätta den. Den personen, vem det nu än är, kommer i sådant fall gå med i kollektivet för att VI vill det och för att vi tycker om den personen och för att den personen passar in. MBMA har aldrig sagt att det ALDRIG kommer att komma fler medlemmar. Och nej, ni kan sluta spekulera vem det är, för det finns INGA SOM HELST tankar om att ta med en ny medlem just nu.

David, du är nummer ett och kommer alltid att va det, och du är alltid välkommen tillbaka till MBMA, och jag hoppas verkligen att du gör det en dag! Nu skulle jag behöva avsluta detta på något fint sätt, fast jag vet inte hur. Så det får helt enkelt bara sluta här...
Din vän, Johan Hellqvist 1/10 2000

pST/Qs avskedsbrev till Seron:
Jag förstår ingenting. Att folk på olika sätt försvinner från ens liv har man ju varit med om innan. Jag har aldrig varit med om att en nära vän försvinner och låter en annan vän berätta det för mig. Hade jag ens fått en personlig påringning kanske jag hade kunnat smälta det snabbare. Det känns som att man inte var värd att få veta. Tack. Å andra sidan, tack för vad du gav oss. Jag respekterar ditt val men det är fruktansvärt svårsmält. Att äta blyvikter. För din egen skull hoppas jag att valet du gjort är det rätta. Rent egoistiskt hoppas jag att du har gjort fel val, inser det och kommer tillbaka. Han är försvunnen, det som gjorde oss till vänner verkar inte finnas kvar. Vänner blir man över gemensamma värderingar. De värderingarna verkar inte existera längre.

Troligen är det ingen mening att säga vad folk sagt till mig som reaktion på det som hänt, eftersom det inte verkar viktigt längre. Låt mig låta bitter, jag är bitter. Men det är bara ena sidan av mina känslor. Jag försöker komma ihåg allt bra, allt roligt. Man måste följa sina egna känslor, och det hoppas jag innerligen att David gör. Fan. Inget går ihop. Inte ens en liten förvarning, inte ens en konfirmering av vad som hänt i efterhand. Jag önskar dig allt väl David, om du tänker på det vet du att det är sant. Jag är bara helt ur balans just nu. Jag vill att du ska bli en så bra människa som du vill bli, det vill jag verkligen. Jag hade gärna velat förstå också.

För mig, och detta menar jag, var Seron den bästa rapparen Sverige skådat. Jag är inte intresserad av kvantitet, jag är intresserad av kvalitet. I mina ögon har ingen levererat en så konstant ström av kvalitet som Seron gjorde. Det finns för många exempel och jag vill inte ens bli nostalgisk nu. Jag vill inte ta något från någon annan, jag tycker bara att det är så.

Det viktigaste för mig är ändå att chansen till vänskap så fort försvann. En sådan inspirationskälla sinade så fort. En så bra människa har bestämt sig för att vara en annan människa, någon annanstans. Jag önskar att det går väl. Jag önskar att du kan se dig i spegeln med ett leende på läpparna varje dag. Jag önskar att all den inspiration och energi du har kommer till användning.
Jag saknar Seron.

Ta hand om dig David.

Leos avskedsbrev till Seron:
En jycke för lite, det är det det känns som. Nästan kusligt att läsa en vers jag tillägnat honom redan innan han bestämde sig för att lägga ner...

"Prova Seron!! testa Seron!! provocera honom!!
bevittna en kemisk affekt av testosteron!!
Ett strontiumhund, med fångst i mun springer på stan
bortrövad av en konstig John-Blund som barn
fräter garn, med peptiska syror som kungsvatten
domnar bort i epileptiska yror, vaknar i brunsparken
svamlar om elektriska hydror av tungt vatten
fredlös, nån har inte betalt hans hundskatt än...
Alla barnen sjunger "Äpper päppel pirum parum"
Sen ser om Seron sen skriker de "äckel päckel!" sen drar om
han plockar en Kemetyldunk ur kylen, lunkar mot solnedgången
nedgången, medan Keneln ylar bakom honom, saknar honom,
ett jycke utan husse och matte på eget tycke
jagar lussekatter, bussar sig själv in i rabatter..."

...Längre hade jag inte kommit. Faktum är att jag, precis dagarna innan han beslöt sig för att vika av, tänkte ringa upp karln och dra raderna för honom i syfte att göra nån sorts låt av det.
Nått annat hann före.
Jag kommer sakna den jäveln. En av mina bästa vänner och Sveriges genom tiderna bästa funkmusiker. Jag vet, nu lät jag som en lillgammal musikrecensent, men faktum är att jag inte stött på nån som så instinktivt vet hur fånken ska dras. Dagarna efter avhoppet har gått i grumlighetens tecken minst sagt. Både jag, Petter, Johan, och säkert ett hundratal till drog i backen totalt, bildligt sett, när vi fick fakta serverad.

Vi respekterar hans beslut, vilket i sig känns som ett slitet uttryck just nu, men det är vad fan det handlar om. Fast en del av mig är till och från ganska förbannad måste jag erkänna. Han måste ju lurat sig själv och oss andra ett tag. Ni som sett Seron live, tänk efter: Har ni nånsin bevittnat en sån total musikalisk hängivenhet samlad i en ca 180 cm lång tonåring? Det var uppenbart att han älskade det han höll på med. Denna ilska är väl något jag får ta itu med på något sätt. Jag hoppas att detta 100% engagemang går till något som han anser nyttigare än att, i täta intervaller, lägga några av Sveriges bästa och tajtaste rap-rader.

Om han nu tror att han inte gjort något gott under denna tid, så lurar han sig. Jag har sällan, med undantag för resten av mbma och några andra typer jag växt upp med, blivit så inspirerad av en människa. Alla i mbma och alla som Seron skrivit/spelat in/kört med vet vad jag pratar om. Jag tror heller inte ni kan förneka den underliga känslan av lugn som ofta lägger sig när han träder in i ett rum. En jävligt behaglig atmosfär, bekväm att skriva texter i. Detta är ett saknat element i mitt och andras liv som nu istället blivit historia. Hoppas dock att något består.
Leo Ruckman

Jomta P17

Tack som fan :)


Någon som sitter på de andra medlemmarnas brev till Seron?

Fan nu var jag för snabb. Enormt stort tack Jomta :)

Stort tack till Jomta, hade aldrig läst det här förut!

som Hypnoz sa, hade inte heller läst de förut.. men de var fett att läsa!

Sorgligt... :/

antar att de flesta redan har hört den, men lägger upp den här ändå:

Seron intervju i p3

serons enda intervju om det, så vitt jag vet

ingen som har nåt annat mbma relaterat material som e svårt att få tag på?
allt från intervjuer till bilder... =)

Hade heller inte läst detta tidigare, jävligt kul men sorgligt, tack!

Längesen jag läste dessa brev sen sist, fortfarande lika bittert att ta in. Seron är saknad.

Tack för breven!

Började inte Seron rappa igen 03-04 med kristet budskap?

Tack, inte heller jag hade läst dem, mycket intressant.


Anna_m_Maria, Ja det gjorde han, med någon kille som kallade sig Wordical eller liknande.
Enda jag kommer ihåg rakt av är typ nånting som går:
Jag tror på Jesus kristus duger det?/
Får man ha med en låt i radio om gud är med?/

Jag vet inte om jag vill ha tillbaks Seron eller Leo mest, men båda borde faktiskt ta sig i kragarna. Inget jag tror på dock.

Hur avslutade Leo sin karriär? Finns det några meddelanden där?

2004 all over again

Inte konstigt att halva tråden inte sett skiten förut då ni var typ 8år när han slutade..

doggson

...och det betyder att det är sämre människor du pratar om? Inte direkt så att man bestämmer när man ska födas vettu.

Serons "comeback" var det jag som arrangerade och det var då, som ni redan sagt, med ett kristet budskap han rappade...

Rent flow och låtmässigt lät det bra men texterna var kanske lite. Ja.. speciella.

Finns videos från hela uppträdandet. Minns inte vart nu bara :)

"I don't like religion - I'm in love with Jesus!" var en refräng...

Intressant intervju med DJ Large där det snackas om både Seron & Leo http://www.justdet.se/prof/008.htm

Allting såg med andra ord väldigt ljust ut, men just när allting flöt på så fann Seron gud och beslutade sig för att sluta rappa. Han kände att han inte kunde ha någonting med hiphop att göra, så han klippte sönder sina skivor och dessutom en stor del av Vulgära vovvar-tolvorna. DJ Large blev inte sur utan accepterade Serons val och önskade honom lycka till och hoppades att han skulle finna det han sökte.
Den som drabbades hårdast av Serons beslut var Organism 12. Förutom att han och Seron hade spelat in tre låtar hos Salla i Redline Studios och att det hade pratats om att signa Retarderat Eleverade till bolaget så berättar DJ Large att Organismen också förlorade en väldigt god vän. Det visade sig tydligt när de skrev texter ihop.
- Jag har aldrig sett några skriva så bra ihop som de två. Jag kan nästan likna Johan och Ison med det, men inte riktigt. De har ju olika stilar, men båda skriver fort. Johan och Öris går också bra ihop. Men just med Seron fanns det en riktig kemi.

Ett till bakslag för gruppen dök upp när Leo ringde och sa att han var trött på hiphop och inte ville rappa längre. DJ Large förstod hans resonemang och visste att Leo aldrig egentligen gillat våldsironi och hur det svenska soundet lät. Han avslöjar också vad han tyckt om Leo som rappare.
- Enligt mig är han sveriges bästa rappare. Hur han skrev, hans röst. Allt. Både engelska och svenska. Världens bästa rappare till och med.

Vaddå? Så Large och de andra var inte överrens om vem som var Sveriges bästa rappare? Om inte världens bästa..!

Haller med Large om Leo, totalt sett ar varje vers han lagger alltid bast pa vilken lat som helst. Seron va bra, men hans rost och delivery tycker jag inte ar i samma klass som Leos.

Anenkefali: Nej det sa jag inte någonstans :) Tyckte det bara var komiskt med alla "har inte sett det förut"

fan va synd att det blev som det blev. mbma var så mycket fetare än det som släpps idag.

Vad gör leo o seron nu?

Seron och Leo - where are they now?
Folk frågar mej ofta om Seron och Leo.

I ärlighetens namn så har jag faktiskt ingen aning om vad Seron gör nuförtiden.
Vi skulle ha träffats i Karlstad en gång för en massa år sedan när det var tänkt att jag skulle battla där. Men sen blev det ingen battle så min resa till Karlstad blev inställd.

Vår kontakt bröts helt när han slutade rappa. Förutom ett eller två ganska udda telefonsamtal. Den bröts dels för att jag tyckte det var lite psykos, och dels för att jag tyckte våran vänskap och allt vi gjort tillsammans och arbetat för ifrågasattes när han fördömde musiken som jag lever för, kort sammanfattat.

Leo jobbar och lever som han gjorde innan musiken. Leo och jag umgicks inte på samma sätt som jag och Seron gjorde eller som jag och PST gjorde. PST och Seron känner respektive kände Leo mycket bättre än vad jag gjorde. Vi var ju vänner, men vi ringde sällan varandra och snackade skit om man säger så.

Leo sa faktiskt i början av MBMA att han inte var säker på hur mycket tid han skulle orka lägga ner på det hela, så sen när allt som började som ett löst crew blev lite mer seriöst så blev det för mycket för Leo. Han var rätt trött på hiphop redan då, på vad som sas och hur den var så jag vågar inte ens grubbla på hur han uppfattar den idag.

Med detta sagt, så har jag haft jävligt roligt tillsammans med dom och tycker att både Seron och Leo är två utav Sveriges bästa textförfattare om än dom aldrig skriver ett ord till.

Det är inte utan att man saknar dom gamla dagarna ibland.

Saxat från Organismen.blogspot.com