"Technorap" - Borde vi inte komma på ett bättre namn på genren?

Men är Neptunes i samma genre som Adam Tensta, Lazee & Addeboy Vs. Cliff?

'Elektoniska pop tracks', ungefär som mycket av den 'house' som görs låter.. Tycker jag i alla fall... Typ swedish house mafia och allt vad det är... Det är ju inte ordentligt, deep och så.

Ska man kalla det för electrorap så har det ju funnits sedan tidigt 80tal; planet rock... Men det ska man inte :)

När började man kalla skit för olika namn? Skit är väl skit?

Skit har alltid haft olika namn.

I England har de ju börjat blanda hiphop med garage och grime alltmer. Det är inte heller samma sak tycker jag, även om vissa av de här svenska artisterna är lite grimeinfluerade ibland. Dessutom levde ju 90% av whoa genom hela grimevågen i tron att det var hiphop.

Det är roligt med det här tvångsmässiga beteendet människor har att gruppera och sätta bestämd etikett på olika företeelser. "är det här hiphop? Ok då är det en bra låt. Är det här grime? Eller technorap? Ok då är det en dålig låt" kom igen

Jag säger som SKILLZ, "you can't separate music, it's good or it's not" ....med en modifikation av "good" dårå, eftersom man rent objektivt inte kan säga att kultur är "bra" eller ej. Man kan bara säga om man själv tycker om det eller inte. Och jag ÄLSKAR 90-tals-eurodisko-rap...och ingen tjurig 17-årings hatande kan få mig att sluta älska denna genre av hela mitt hjärta.


...förresten, är inte hiphop typ att masha ihop musik man gillar och sedan rappa över detta? Har hiphop verkligen ett definitivt sound?

PetterT

Finns säkert folk som har ett sånt "tvångsmässigt beteende", men det pågår ju även andra diskussioner i det här ämnet.

Jag stör mig t.ex. rätt kraftigt på att folk tror att grime är "en sorts hiphop" eftersom det visar djup okunnighet/ointresse om genrens ursprung och framväxt. Betyder det att jag skulle säga "är det här grime, då är det en dålig låt!"? Nej, absolut inte. Jag älskar grime. Men man kan skilja på olika saker man tycker om också. Jag tycker om Bruce Springsteen och Sam Cooke, men har inte nåt "tvångsmässigt" behov av att kalla all musik jag gillar "hiphop".

Det är två olika diskussioner. Det ena handlar om kvalitet och/eller personlig smak. Den andra handlar om ett lite mer frimärkssamlande intresse för genreindelning. Det här ämnet ställer frågan vad en viss typ av musik borde kallas och folk langar lite olika åsikter om det. Ämnet säger inte "alla andra svar än 'hiphop' kommer betyda att du hatar eller älskar musiken i fråga".

Euro hatade jag inte för att det inte var hiphop utan för att det var så erbarmerligt smaklös, historielös och okreativ musik. Det var den nya hårdrocken. E-Type som lallade runt med rökbomber, lång hårdrocksfrilla, några jävla vikingasvärd och allt han kunde hitta för att ta fokus från att musiken bara var svensktopp/Iron Maiden och inte hade ett skit att göra med techno eller disco, genrer jag älskar.

"...förresten, är inte hiphop typ att masha ihop musik man gillar och sedan rappa över detta? Har hiphop verkligen ett definitivt sound? "

Nej, inte ett definitivt sound, men en definitiv typ av känsla och tillvägagångssätt. Det bygger ursprungligen på breaks, som sedan vidareutvecklades till samplingar med framväxande teknik. Och det handlar precis som du säger om att bygga sitt sound på olika breaks och samplingar. Det är därför jag har lite svårt att se vad som är hiphop med t.ex. vissa dirty south-artister som sätter sig och lirar synth en hel platta, men som får slinka med som "hiphop" för att...ja, varför egentligen? För att en snubbe rappar på låten?

Dessutom har ju hiphop påverkat all annan musik så mycket vid det här laget. I princip alla genrer använder loopar, DJ-element, samplingar, breaks osv. Om det enda måttet på hiphop är "att masha ihop musik man gillar" så är ju nästan all populärmusik hiphop idag. Så enkelt skulle inte jag vilja påstå att det är...

Peace

...Själv tycker jag att det är helt sjukt skönt att rap ifrån södern har behållit 80tals element som andra har tappat bort på vägen, som synthen och 808an! Hur kan du säga att det handlar om att bygga på breaks när det mesta av 80talet inte gjorde det?

POSTAL:

Hur kan du säga att det handlar om att bygga på breaks när det mesta av 80talet inte gjorde det?

Först och främst, för att 70-talet byggde på breaks och så även stora delar av det tidiga 80-talet.

"Det mesta av 80-talet" kan jag nog inte hålla med om? Det sena 80-talet, the "golden era" förknippar jag främst med Marley Marl och andra av hans gelikar som körde båda breaks (och tidiga samples) och blandat med synthiga, elektroniska ljud. Sen fanns det en kort era däremellan där det skapades mkt fet, mer renodlad 808 Rap, synthig hiphop och Electro. Alltså Bambaataa, lite mer random electro acts, Mantronix, Davey DMX, Pop Art-grejerna osv osv osv. Underbar musik.

Att breaksen kom tillbaka rätt snabbt creddar jag dels till samplerns utveckling och införande i hiphop och dels till att there's only so much variation you can get from the 808s and the electro innan det blir nåt annat. Utvecklades ju vidare ganska mkt utanför hiphop, inom House och mer elektroniska musikstilar som jag älskar för vad de är. Vissa av electro låtarna lyssnar jag gladeligen på en miljard gånger idag, men när hela genren riskerade spåra ut i BARA electro och 808s kom Marley & those dudes som räddande änglar som tog tillbaks den mer organiska soulen, funken och rocken och dess breaks. Gjorde hiphopen mer hiphop igen skulle jag hävda.

Sen kan jag tycka att folk gör snygga grejer med synthar och 808or ibland än idag. Pete Rock, Large Pro, Madlib eller vem du vill har ju inkorporerat nån form av synthar o dyl i sina produktionstekniker idag, men man känner ändå att det handlar om en kärlek till breaks, samplingar och original i grunden. Det är hiphopkänslan för mig. Det du kan höra på Death Mix eller Zulu Throwdown-tolvorna med Bambaataa/Zulu Nation/Soulsonic Force, alla gamla kassetter osv. Det där äkta ljudet av the hiphop block party med DJs som spinner breaks. That 1973 shit, tru to form som man hör på de äldsta tapesen osv. Om nåt "ÄR" hiphop för mig är det dessa breaks.

Sen skulle jag vilja hävda att Planet Rock eller Transformer eller valfri Mantronix-grej är skisköna låtar i sig, men för mig fulländades de där rena Electro- och 808-sounden redan då och där. Att de höll sig mkt till synthar osv berodde ju på att den moderna samplingstekniken inte riktigt var "uppfunnen"/spridd helt enkelt. Du hade ju tre val egentligen. Antingen A) liveband som lirade breaksen som de på Sugar Hill och andra discorap-labels, B) försöka återskapa funky breaks med machinery (electro, Bambaataa-hitsen) eller C) Spela in mer eller mindre "live" vad DJn gjorde (Flash Adventures On Wheels, Death Mix, Zulu Nation Throwdown).

Jag älskar mkt fr Electro-eran och hur det elektroniska sedan integrerades i en mer organisk, varierad stil av Ultramags och de andra samplingspionjärerna. För mig kommer elektroniska beats, precis som Jazz, Soul eller Funk, alltid vara ett av alla olika element man kan sampla/använda som en typ av samplingar/breaks eller om man lirar det själv. Men många av de artister som 2011 knäpper igång en 808 på ett jävligt basic sätt som om det var 1983 tilltalar inte mig personligen särskilt mkt. The art form has evolved beyond that now liksom. Det blir "historielöst" för mig. Man undrar om de inte vet att det där är gjort. Kan vara jävligt fresh med en Sucker MCs box på en låt på en skiva här och var, men jag menar de som gör det som en hel genre nu och skiter i breaks och hur samplingskonsten utvecklats.

Bara min egen högst personliga åsikt, hajar om många inte alls håller med. Att hiphop ÄR breaks i grunden känner jag däremot är en mer universell "sanning". Breaks fanns före samplingar, hiphopskivor, 808s, rappare, sång och refränger och vad du vill. Ska man koka ner hiphopmusik till ett enda basic element är det för mig en DJ som isolerar och snurrar funky breaks. Det är det unika som hiphop bidrog med som sedan influerat många andra genrer. Rappa kan man göra i vilken genre som helst idag, så om jag måste isolera en faktor som gör musik till hiphop är det crate digging och breaks (som oftast idag tar sig uttryck i samplingar).

Peace

Jo, jag vet att det började med breaks.. Och att 88-89 nog var mest samplingar, men dessförinnan var det disco i början, och sedan trummaskiner och annat digitalt dom flesta åren...ca 82 till 87-88... Det dominerande soundet alltså.

Så du menar att allt dom gjorde med det digitala under 80talet var att försöka återskapa breaksen? Det låter helkonstigt.. Då får du jättegärna visa på vilka breaks t.ex mantronix försökte återskapa... Du har inte reagerat på att man inte har hört det i varken intervjuer eller låttexter ifrån då? Tvärtom brukade det ju vara så att folk snackade om hur fet deras utrustning & digitala beats var... Hela hip hopgrejjen handlade ju mycket om futurism, sci-fi och high-tech med.... Nä, jag håller inte med alls.... Sedan kan man ju diskutera ifall breaks är det mesta 'hip hop' soundet, då Bambaataa säger att 'man behövde inte cutta kraftwerk, det var redan cuttat'. Märk 'behövde'.

Jo, jag ser också cuttade breaks (INTE samplingar!) som kärnan i all hip hop musik, och dans, men håller ändå inte med....... Som du ser det så borde man väl räkna bort sampling och annat som inte är just en DJ som cuttar breaks om man ska vara konsekvent...Eller, needle drop'a kanske det ska vara iofs.. Får beat boxing vara med? Det är ju som electro och andra digitala beats något som är 100% ifrån hip hoparna själva, till och med ljuden, inte någon jazztrummis eller så...men var ju inte med ifrån början, och kanske också bara försöker kopiera breaksen? Eller?

Jag kan avsluta med att det låter skevt när du snackar om samplingsmessias...och berätta om när det gick över till mera breaksbaserad musik i slutet av 80talet så diggade jag det inte själv, för det kändes som om trummaskinsbeatsen var b-boy vibben med graffiti, basketdojjor osv så kom breaksen med 'pretty boys' i finskjorta och kostymbyxor som gjorde running man och piruetter.. Det var liksom Kid'n'Play och grejjer.. Så det kändes inte riktigt som någon frälsning, nej!

Jag skulle påstå att den elektroniska hip hop'en var den som kändes som mest hardcore och att den breaksbaserade running mangrejjen 'rapvetare' höjer till skyarna och kommit att kalla 'golden era'-grejjen kom som ett antiklimax när hip hopmusik kanske var på väg att bli som grymmast..
Elektroniskt 1988 t.ex;

..."there's only so much variation you can get from the 808s and the electro innan det blir nåt annat" säger du, ja, poängen är ju att hur mycket rave som helst låter som hip hopbeats som har tagits ett steg längre.. Själv räknar jag det som att det ÄR just hip hopbeats som har tagits ett steg längre. Många av dom som gjorde rave då började ju som hip hopare.. Och mycket av den musiken bygge rju till och med på hip hopbreaksen. Synd att hip hop gick ifrån elektroniska beats och förlorade dom talangerna...

POSTAL

När du säger "Disco i början" så tänker jag på det mestadels som en sorts breaks. Visst var de ofta spelade av studiomusiker (vilket jag bedömer som iaf först och främst av rättighetsskäl, vet inte om du håller med) men det var ju oftast antingen note-for-note breaks fr disco, funk, pop osv eller jävlgt inspirerat av vissa låtar. Fortfarande idén m breaks, men genomfört annorlunda.

Så du menar att allt dom gjorde med det digitala under 80talet var att försöka återskapa breaksen?

Nej, jag menar att en av de historiska faktorer som gjorde 808s nödvändiga och stora var just att man kunde få till en sorts trum"breaks" utan att spela in en DJ live, använda samplingar som inte var uppfunnet/spritt som idé eller anlita studiomusiker. Jag menar inte att all musik som gjordes med 808s var försök att replikera specifika breaks.

Som du ser det så borde man väl räkna bort sampling och annat som inte är just en DJ som cuttar breaks om man ska vara konsekvent

Nja, inte "räkna bort", det tycker jag inte. Jag menar bara att om vi ska strip hiphop music down to the bare knuckles så är det en DJ som jockar breaks på olika sätt. För mig iaf. Men så talibansk orkar nog nästintill ingen vara. Samplingar ser jag som ett sätt att bygga vidare på detta breakshanterande när man gör det i en studio/hemma i stället för live på ett party. Visst, det tappar ltie av spontaniteten och den 100%iga hiphopkänslan men i gengäld tjänar man i exakthet,v ariation, antal lager man kan lägga och att man kan rätta till misstag osv. Men att samplingar är en sorts breaks är iaf för mig ett naturligt sätt att se det. Dagens hiphopproducenter (och då menar jag Madlib snarare än Swizz Beats kanske) bygger ju sitt hantverk i grunden på oändligt antal timmar av grävande i backar efter breaks/samplingar som är funky, dope, fresh. Så det är i stort sett samma konstform där tycker jag, fast med annat machinery och i ett annat forum

Får beat boxing vara med?

Jag tror du missförstår mig om du tror jag försöker slå fast nån lag om vad som FÅR vara med. Frågar du vad jag tycker så, ja, human beatboxing har länge varit en integrerad del i skapande av hiphopmusik. Och ja, det är klart det kommer från breaks ursprungligen...100% från den som framför det? Nja, hur många ggr har man itne hört nån human beatboxa Impeach The President eller nån del av Funky Drummer? Men OK, om vi ska vara petiga kan jag se Human beatboxing som en separat konstform eller ett separat element från DJing.

Till skillnad från dig kan jag inte påstå att jag var tillräckligt vuxen och medveten 1988 för att göra skillnad på vilka som samplade och vilka som hamrade 808s. Jag var tio bast och hade precis upptäckt hiphop och svalde i princip allt med hull och hår. Det här med att Marley, Ultras m.fl. var pionjärer inom sampling och i viss mån i att ta tillbaka breaksen är ju något jag läst mig till/listat ut i efterhand såklart.

Jag vill fortfarande inte ta något från alla de som gjort grym hiphop med 808s osv. Du får ställa de två produktionssätten "mot varandra" om du vill, men jag vill inte gra det personligen, då de som sagt integrerades också. Men om vi hoppar några år framåt till Mecca And The Soul Brother, Enter The Wu-Tang eller Illmatic, så är det ju knappast nån Kid N Play pretty boy rap in a silk shirt? Och de albumen är ju väldigt samplingstunga. Eller säg Blaq Poet 2009 eller Freestyle Professors 2010. Rå, hård, street hiphop som bygger på breaks och samplingar till största delen.

Sen tänkte jag omedelbart på KANE när du pratar om pretty boys i samband med Golden Era och ja, han hade en pretty boy image, men tycker du inte vissa av Marleys samplingsbaserade beats till honom och vissa av hans verser på dem var jävligt råa ändå? Jag tycker de där stilarna i viss mån flöt in i varandra. Många som gjorde ett street album med nån enstaka danslåtsingel på för att sikta på hitlistorna t.ex. Många producenter som jobbade både med 808s och samplers.

Jag vet inte riktigt vad som räknas till "rave" som musikstil. Jag gillar många techno- och houseproducenter som har tung bakgrund inom hiphop och jag känner spontant att hela genren house hade låtit annorlunda utan t.ex. Planet Rock. Jag tycker även det finns hiphop idag som inkorporerar t.ex. en 808 eller ett elektroniskt sound snyggt och bra i nån låt här och var. Men jag är också glad för att hiphop är så brett och fritt (utifrån Kool Herc/Bam/Flash-mentaliteten) att man faktiskt kan sampla vafan som helst. Elektroniskt, rock, soul, funk, jazz, klapprande fotsteg eller dorppande vattenkranar och behandla dem just som breaks. Om man däremot sitter med en dator och en synth och använder noll samplingar eller breaks alls och producerar fantastisk house eller techno eller grime eller garage eller dubstep - då älskar jag ofta den musiken, men ser rätt tunna kopplingar till vad jag menar med hiphop eller iaf hiphoppens essens.

För att försöka förklara ytterligare vad jag menar, eller införa ytterligare en variabel iaf:

Jag ser mig som mer “brittisk” än amerikansk i min syn på och definition av genrer. I Sverige upplever jag att vi har lite både och samt en blandning. Med detta menar jag att i USA definieras genrer ofta utifrån målgrupper och marknader. D.v.s. den musik som sålts i vissa skivbutiker i vissa områden med en viss befolkningssammansättning stämplas som en “genre”. Och/eller det som spelas i vissa radiostationer som vissa befolkningsgrupper lyssnar på/antas lyssna på. Därför har vi ju det här fenomenet “R&B”. Många i UK och här i Sverige tenderar ju att bli ganska förbluffande över att man menar att Ike Turner eller Big Mama Thornton är samma genre som Jackson 5, som är samma genre som Jodeci, som är samma genre som Rihanna. För mig är allt det här olika genrer och enda anledningen att amerikaner ofta för ihop dem under samma paraply är ju att de tänker mer på “vem köper skivorna/lyssnar på radiostationerna” än “hur låter musiken eller hur är den uppbyggd/skapad?”. Dvs om unga african americans i vissa urbana områden köpte mkt plattor m Ike Turner 1958 och Jodeci 1995 och de radiostationer de lyssnade mest på spelade dessa artister, då brandas alltihop som samma grej = R&B. Ett tag kallade ju Billboard t.o.m. dessa charts för “race charts”.

Ngt liknande som med R&B håller på att hända m hiphop de senaste 10-15 åren. Folk som gör musik som eg inte har så mkt gemensamt med GENREN hiphop brandas som hiphop, för att publiken har ungefär samma sammansättning av kön/ålder/köpkraft/etnicitet/umgängeskrets/whatever. Det är bara rent marknadsföringstänk. Därför tenderar jänkarna att kalla L’l Wayne musik för “hiphop” – den har ungefär samma målgrupp/publik som KANE hade för 20-25 år sen. Sen om han lirar gitarr och sjunger/mumlar över nån jeppe som lirar synth har minimal betydelse för marknadsförarna. De är ju egentligen inte alls nödvändigtvis intresserade av själva konsten, utan mer av hur man profiterar på den.

Jag har mkt svårt för hela det sättet att tänka. Jag är mer imponerad av britterna som noggrannt kategoriserar garage, uk garage, twostep, dubstep, grime, UK Hiphop opsv osv osv i en grad som ibland kanske är lite överdriven, men iaf konsekvent utgår från konstverkens beskaffenhet, snarare än vem som köper skivorna. I Sverige är ju publiken för alla dessa stilar fortfarande bara en bråkdel av metal/rock/schlager/dansbandspubliken och därför tenderar också vi fösa ihop alltihop under nån sorts “R&B och hiphop”-paraply eller komma med beteckningar som “Techno Rap” på musik som egentligen inte har med ngn technotradition att göra. Eller så går folk på den mest fårskalliga minsta gemensamma nämnaren “det är en snubbe som rappar, då är det hiphop!” och då hamnar vi enligt min mening i en situation där hiphop som genrebegrepp förlorat all relevans och kan beteckna allt från Furious 5 och Wu-Tang till Li’l Wayne, Marcoolio och Limp Bizkit.

Jag tycker det finns fullgoda argument för att se Pop Art-tolvorna som en del i en hiphoptradtion, men har svårare att se var The Yin & Yang Twins eller Neptunes kommer in där. Återigen inte en kvalitetsdiskussion utan bara att jag menar att de gör “nåt annat”. Nu lyssnar inte jag på Crunk eller Snap, men jag kan ibland tycka att marknadstänket bara gör dessa genrer en konstnärlig otjänst genom att envist försöka tvinga in dem i nån “hiphoplåda” där det kan diskuteras om de eg har nåt att göra. Men det försvårar ju onekligen diskusisonen att folk dessutom ska blanda in kvalitet och personliga preferenser när de avgränsar genrer. Försöker man på whoa förklara varför grime inte är “en sorts” hiphop, utan en egen genre där hiphop ingår som en av många influenser men som mer omedelbart föddes ur vissa stråk inom UK Garage får man ju ofta argument av typen “Jag gillar det, så det är hiphop för mig!” i ansiktet. Något som bara förvirrar och blandar helt olika diskusisoner tycker jag.

Tech-hop?

Laser-rap har jag alltid kallat det

This ---->

Laser-rap har jag alltid kallat det

Fyfan vad jag saknar gamla goa tiden alltså! Då det mesta var såååå mycket bättre.