Jag vet ej vad jag gjorde men jag gjorde fel. Jag gjorde något som gjorde att jag inte kan bli hel. Men då jag börja känna att det vändes inombords Då fatta jag min penna och skrev mig härifrån Jag skrev massa dikter om allting som gått snett Jag hoppades på sikt att kunna hitta rätt. Så många mörka nätter var pennan min vän Men det blev inte bättre för jag kände allt igen. Alla sorger som jag överlevt påmindes jag nu om Folket tyckte synd om mig så då föll min dom Jag hade sjunkit in i mig och hitta inte ut Jag sökte sinnesfrid, men de var då den tog slut. Så jag mådde sämre och skrev ner allt med rim Det kändes som det hjälpte och jag undrade därtill Om jag var på rätt väg men det var jag ej Så tiden flöt iväg och saker hände mig. Men frågorna är många men svaren uteblev Så passagerna blev trånga och ja hittade ej Jag sökte en väg att leda mig hem Men jag hade ingen aning vars jag var egentligen. Någonstans, fast i livets hemskheter Tampades jag med ångest å mina hemligheter Men jag drog mig vidare, meter för meter Tills smärtan blåssa upp och allt vad det nu heter. Då stod jag inför valet att gömma mig för gått Men då tänkte jag på glädjen som jag aldrig fått Så jag reste mig upp och gick därifrån Till en helt ny plats långt bort härifrån Långt bort från all smärta jag kände förut Långt bort från den ångest som ja bar förut Där fann jag allt jag någonsin önskat Någonstans i mörkret kom jag i land. Mina dikter löste allt dom gav mig hela världen Dom gav mig en vän som ville följa på färden. Dom gav mig hoppet åter när allt såg mörkt ut Dom visa vägen ut å lät smärtan ta slut. För den som vill
facebook.com/idiomatisk - fan page