Det där hackiga flowet den första killen har ibland funkar inte för mig. Den andra snubben var bättre på de. Snappade upp det mesta av storyn tror jag, dock inte mycket som gör att man verkligen "fastnar" och obönhörligen vill fortsätta lyssna. Gillade dock den där uteliggar-episoden. Fan va deppig låten var alltså. Refrängen förmedlar hopplöshet och vissa verser fångar bra den där likgiltigheten inför livet man känner ibland (jag antar att det är därför den heter "gråskala"?). Med en gnutta hopp på slutet där ändå. Och det var det bästa med den: den förmedlar en stark känsla de flesta kan relatera till, på något plan iaf. Fortsätt framåt!
Det jag gillar bäst hos andra är mina förväntningar. (www.myspace.com/tungviktarna – Samvetet säger: bli den du är!)