Vers1 Alla visste att hon va speciell Glänste över alla andra med sin intelligens Helt otroligt hur hon spelade på sitt instrument Vissa fatta inte ens att hon bara var fem Bakom varje geni så finns ett monster, det svarta Detta monster råka bara vara hennes farsa Pappa va sjuk och fick ett rus av att taffsa Och hans sätt att visa kärlek var inte som andras Sabba hennes sinne och han sa väldigt stolt Att om mamma levde skulle hon va stolt över oss Hon gömde sin önskan att dö så Men kolla du noga såg du smärtan i hennes ögon Gick omkring i det riktiga helvetet Ingen ana att hon bar på en sån berättelse Rädd för sitt hem hon önska att hon aldrig blivit född Hon var för att ung för ett ens veta varför Reff Och varje dag går hon till samma plats med flaskorna i hand Skriver snälla gud jag vill inte leva här längre Varje dag lever hon på ett litet hopp Att flaskorna inte sjunker till havets bott Men vareviga dag så sjunker flaskorna till botten Vet inte varför men dom sjunker till botten Hon ser det inte hända men flaskorna sjunker Enda som känner hennes smärta är havets mörker Vers2 Hon fick sitt instrument att sjunga i en väldigt smärta Man hörde henne skrika för tonerna berättar sånt Hon som en gång var så söt och så glad men Nu är allt borta på grund av hennes fader Han valde att det var dags att plocka hennes blomma Han skörda heligheten med hjälp av hans tunga På nätterna så kom fotstegen bara närmre Hon nyper sig i armen men ingenting händer Hon kryper ihop och börjar skaka utav rädsla Hon låtsas att sova men vet vad som kommer hända När mördrömmen försvunnit och solen tittar fram Går hon alltid ut och går ner till samma lilla plats River ut ett blad från hennes dagbok och skriver Med hela hennes kraft och smärta och beskriver Tar brevet i en flaska skickar det med strömmen ... och hoppas bara på att det inte sjunker Reff Och varje dag går hon till samma plats med flaskorna i hand Skriver snälla gud jag vill inte leva här längre Varje dag lever hon på ett litet hopp Att flaskorna inte sjunker till havets bott Men vareviga dag så sjunker flaskorna till botten Vet inte varför men dom sjunker till botten Hon ser det inte hända men flaskorna sjunker Enda som känner hennes smärta är havets mörker Vers3 Vara offret till en sån farsa en så lång tid Hon förlorade viljan att ha nått eget liv Hon va så trött på att spela instrument för att gömma sig Trött på att spela instrument när hon vill dölja sig Försökte skriva positiva noter till en sång Hon försökte skriva dur men allting blev moll Hon va trött på den där sjuka känslan i magen Trött att vara rädd när hon va ensam med fadern ..trött på att vara pappas jävla hemlighet Trött på att leva kvar i detta helvetet så ...Hon bestämde sig att gå ner till hennes plats Denna gången med flaskan och pappret i hand ..Bara komma bort från detta helvetet Hon gjorde sällskap med alla sina rop på hjälp men Det dröjde veckor innan dom ens hitta kroppen En fiskare som häla in henne från botten Som en berättalse tagit från en deckare Diagnos: depression ledande till självmord Drunknad tillsammans på botten av en sjö med meddelanden i Reff Och varje dag gick hon till samma plats med flaskorna i hand Å skrev snälla gud jag vill inte leva här längre Varje dag levde hon på ett litet hopp Att flaskorna inte sjönk till havets bott Men vareviga dag så sjönk flaskorna till botten Vet inte varför men dom sjönk ner till botten Hon såg det inte hända men flaskorna sjönk ner Enda som känner hennes smärta är havets mörker Finns säkert stavfel/särskrivning, men pallar inte rätta..
"Min sambos bror har två hakkors på ollonet. Han vill hitta en utlänsk kvinna så han kan jaga henne runt lägenheten med sitt "tyska attackplan" i vädret." - Two_grand