Intro: Innan ögonen slöts hörde han: Låt den fjäderlätta känslan av lättnad infinnna sig! Bred ut dina vingar och bli lika fri som vinden! för en människa möter i detta liv många sorger och bedrövelser, Men det som gör själen levande är förnimmelsen av att aldrig begränsas i sin rörelsefrihet ...Därefter sjönk han in i sig själv...............Vers 1 Låt mig berätta mer om vad jag drömde en kväll själen var likt rostig järn som glödgades i eld medan jag med oro såg hur dödens kör sjöng så dystert försökte jag likt solen skina med en rödglödande lyster en liten pojke vandra sakta framåt på en åsnerygg med ett hjärta som överskuggats av moln och synd med en törstig mun torrare än Saharas ökensand höll han repet och grimskaftet i sin högra hand benen värkte efter en lång vandring fram till natten utan sömn drev han omkring på jakt efter vatten så utmattad och trött att han inte ens orkade gråta för hans brungröna ögon var uttorkade av tårar men tålmodig som han var fann han oasen i öknen och ropade högljutt för sig själv: Gud är besvarade böner! tack för droppars mängd i ditt oändliga hav och att jag, i varje andetag kan säga alhamdollilahVers 2 En gammal man sa till honom, det går att ha en fin humor utan att berusas av den jästa saften från vindruvor för alkohol gör din älskade bror till din fiende och skapar högmod ,våld och hat bland dina vänner hur mycket man än vrider och vänder, så är det minsann syndens drog i ditt silkeslena hjärta efterlämnar den grymma sår men om du lever ett rent liv som klaraste källvatten kommer du med tiden kunna märka hur allting känns så vackert och innan du hatfullt börjar slänga hårda ord mot världen sök efter: medkänsla, tålamod och kärlek för färden, som du vill påbörja nu är långvarig och du är blott på genomresa som om du vore på en safari för bara den som vandrar genom virvlande sandstorm kan i sin djupa smärta klara av allt lidadande och sorg han fortsatte sina ord.... och sa min bror, ha tålamod, även om din tro är lika litet som ett senapskornVers 3 Vid morgonens soluppgång vakna han ur sin dröm som om böneutroparen väckt honom från sin djupa sömn då han av en helig kyss väcktes till liv som lasarus vände han dövörat till viskningarna från satans röst vad är några dagars förlust, i jämförelse med en evig vinst när man ändå ingenting av gårdagens vrede minns detta var det han tänkte för sig själv, utan att känna nån hämnd inombords kände han att det varit en spännande kväll han längta hem... till den totala friden, han saknade livet och ville leva ut sin livlighet utan att spara på tiden han följde den smala stigen, vilket ledde till ett evigt liv en pilgrim som inom sig utkämpa ett heligt krig på ett trevligt vis, förblev han dåren i denna sjuka värld som inte drogs med sin lust och sitt djuriska begär om du nu undrar vem det är, så är det han som skriver denna låt han som i en evighet ska skina upp i det blå
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.