Afan (AForism & ANikken) Skithöga funderingar Afan Jafan Jaföfan Aforism Mitt hjärta slår tusen stressade slag Det var väl den raden som blev den bästa idag Alla rader och rim som strömmar är skitkorta Det är så det känns nu när man har skrivtorka Ger upp livet, allt känns så uppgivet, så lönlöst Vill ba puff, puff, puff, inte passa, och bli rödögd Lärt mig att bakom varje handlign finns baktanken Vill glömma allt och sova i skummande badvatten Du vill tänka. Men samvetet förbjuder dig Anikken Ligger ensam på natten, såver.. men jag vill vakna Öppnar ögonen och möter verkligheten som jag hatar Paniken växer, allt är bra. men någonting känns fel Det växer en klump i magen, ett invändigt stängsel Vet inte varför, men känslan kommer oftast på natten Ligger vaken timme efter timme och funderar på chansen att någon ska ta en för den man är. Inte för skalet Som man bygger för att skydda sig själv. lager på lager Du vill tänka. Men samvetet förbjuder dig Aforism Tränade jämt, men nu växer magen och lovehandle Närmsta sallad jag når e gräset som är min förkärlek En gräsromantiker ser upp mot den stjärnklara himlen I min hjärna är fred överskattat för kärnvapen vinner Minns hur jag trånade dig och hur du bedårade mig Och hur du sen blev världens mest plastmålade tjej Med röda blåa ögon ser jag sanningen i vitögat Det e så vi skriver när aforism o anikken e skithöga Anikken Vad ska man göra när man bygger för att riva ner När pennan är slut och man inte kan skriva mer Rännstens mentaliteten tar över och slår mig i bakhuvet När jag läser det sista i min bok, en tom sida på avslutet ... Stänger igen boken Som ger sanningen först när man blandar ihop orden Afan levererar.. sällan skådade rader från hjärtat Vi har redan paserat pärleporten när du står utanför och väntar En sista tanke En sista sorg En sista vers Ett sista andetag... Afan Jafan Jaföfan