Janeway - Ängel med tjärade vingar Okey, försökte skriva en text om hur jag kände mig en hemsk natt för ett tag sen. det sista ska inte vara en dikt, mer prat i takt bara, utan rim. Om ni inte förstår så beror det på min dimma Vers 1: Jag har karvat ett hål i min luftstation när jag svarvat med nål i min frustration Folket slarvar med stål i min tid i världsväldet och garvar åt vrål från ett liv i skärselden Ett vidrigt hett ställe, vad jag vet på hörsägen och tanken på dito gör mig redigt förlägen Störtregnet duggar där jag mött trängsel. Mjuggar förstrött, mänsker rubbas helt och slött fängsel gnuggar Inte som förr när jag trött sängen nuddar och under min dörr får se Dödsängelns skugga Livsväven ruggas varhelst land är täckt av kylan och tomhet i dess andedräkt Kan man andas i själ med en sväljd livslåga? En, till viss råga, existensiell livsfråga Famlar i blind rädsla, anar nog ett samband till min gamla barnatro Refräng: Jesus, min Gud, se jag fruktar för livet Det luktar förvridet så tukta görs givet -Står vid tron fast min stass är som fastklistrad Blir man såhär när man rökt hasch i en plastpipa? "Jesus, min Gud!" i ett töcken av "Jag är för ung för att dö!" som i böckerna Finns det nåt ord jag i hast snart kan fastgripa? (eller) blir det såhär när man rökt hasch i en plastpipa? Vers 2 eller outro: Hallå? Jag försöker bli funnen av min själ/ som är min ängel som är jag/ "Hallå...?" Som är försvunnen/ Djupt borta, långt under Där jag flyger/ Högt, högt / ifrån min ängel med tjärade vingar Min ängel som inte kan flyga med tunga, tjärade vingar Min kära, jag fingrar och fastnar/ i en melankolisk tragedi iförd tjärade fingrar/ Smeker min ängel/ "Med tjärade, tjärade..." som inte kan flyga / hög "Ängel med tjärade vingar" och ja, det e meningen att man ska tycka det låter komiskt